slödände var isynnerhet hans föredrag aj uetten mellan Don Juan och Zerlina (Räck mig din hand min sköna, kom i mitt slott med mig c.). Med möt deta potpourri väsende i allmänhet, detta hopstufvande af olika operamelodier skulle vi dock vilja inlägga en protest, då -helgjutenhet och mening, dessa två hufvudvilkor för en koma värde, dexvi svårligen kunna fåstållas.; , Hr Bulls tredje nummer -— också en sammanställning af motiver ur Bellinis här icke gifna opeta Romeo och Julia erbjöd många tillfällen för artisten att utveckla hela prak ten af sin konsttärdighet, äfvensom hans klingande, själfulla ton, hans uttrycksfulla, recitativiska föredrag stå öfver allt beröm. Endast kunde man hafva önskat att kompositionen varit af: mera glädtigt innehåll: Hr Berents lilla orkester ackompagnerade detta nummer ganska väl. Af Ole Bulls nationella musik, af hans ljungande tonmålningar: efter sitt hemlands allvarliga, men fantastiska lynne, fick man denna afton icke höra något och i detta är han dock kanske störst. : Då Ole Bull med sin stråke beskrifver Huldrans och ström karlens lif och väsende, då han drömmer om Hauketidsfjellet och Säterstugorna och Söndagsfriden eller det vilda bröttandet mo! en ofta hård oah sträl natur, då är han i sitt rätta. element, och vi vilja hoppas ati han under detta sitt besök i hufvudstaden äfven förunnar oss den lyckan att fi höra Hotiöra i denna genre, der han står ensam, kanske oöfveriräfflig.