härstädes till generalpoststyrelsen aflåten skrifvYelse. Af: dessa handlingar inhemtades hufvudsakligen, att, sedan grosshandelsbolaget under firH ma W. L. Rubenson låtit hos packhusinspektionen här i staden anmäla, att en dag i med-i let af Augusti månad 1861, vid tullbehandling i! grek för bolagets räkning, af tre lådor s. . strampstölsarbeten, en bundt, innehållande i 6 dukar, bortkommit, och misstanka yppat sig) emot Pang, att han olofligen tillgripit nämnde i dukar, i anledning hvaraf packhusinspektionen hos generaltullstyrelsen anhållit, att vederbörlig undersökning om förhållandet måtte ega rum, så hade, uppå föranledande af advokatfiskalen vid tullverkst, den 30 förutnämnda månad hos ödfyerståthållareembetet för polisärender hållits undersökning af ordinarie polismästaren, dervid i närvaro at advokatfiskalen vid tullverket och tillförordnade packhusinspektoren, ej mindre ang än ock, såsom vittnen, två stämpeldrängar tillstädeskommit; och efter det Fang medifvit, att han den dag, då dukarne skulle oloffom tillgripits, varit inne i packhuset och, kort I förr än han aflägsnat sig, stått vid den colly, ij hvilken dukarne legat, men förnekat sig hafva tillgripit dukarne eller ens innehaft dem, eller öm det olofliga tillgreppet ega någon kännedom, och de såsom vittnen inkallade stämpeldrängarne intygat: den ene, att han den 15 Augusti vid middagstiden sett Pang i packhuset syssla i närheten af den packe, ur hvilken de ifrågavarande dukarne blifvit stulne, och, då han aflägsnat sig, stopput något inom sin väst, dervid vittnet sett fransar, liknande dem å de stulna dukarne, hänga nedom västen, och det andra vittnet: att det vid nyssnämnda tillfälle hört förra vittnet yttra att Pang troligen stulit något, som han stuckit under västen; men deremot Pang, ånyo hörd, förklarat att, då han den 15 Augusti aflägsnade sig från packhuset, han un: der västen stoppat sin s. k. bärsele och icke något stulet gods; så har Pang förklarats skyldig att träda i häkte; att derefter och sedan ytterligare förhör blifvit hållne, dels den 3 September 1861, dervid tre packhuskarlar blifvit hörde, men förklarat, att de om ifrågavezrande tillgrepp ej hade någon upplysning att meddela, dels ock den 6 i samma månad, då ännu en ackhuskarl blifvit hörd, men förmält sig icke hafva något i saken att upplysa, ransakningens fortsättande, enligt beslut sistnämnda dag, öfverlemnats till Stockholms rådhusrätt; och att, på sätt ofvan berrdt är, vid förhör inför bemälde rätt den 19 September, grosshandlaren Rubenson, å bolaget W. L. Rubensons vägnar förklarat, att väl af det i fakturan å ofvanberörda gods uppgifr.a antal dukar sex efter tullbehandlingen saknats, men att, då bolaget icke vote förvissadt, att det i fakturan uppgifna antal Nit blifvit afsändt, bolaget ej kunde angifya någon att hafva tillgripit de felande dukarne och 4 heller äskade någon undersökning i afseende å desamma, hvilkas sammanlagda värde uj pfinge till vid rg 2 rår rmt; i följd hvaraf rådhusrätten bifallit Pangs begäran att varda på fri fot ställd och medelst ZtNag den 3 påföljande Oktober, med afseende å Rubensons ofvanberörda förklarande och då såväl advokatfiskalen i tullverket som al:männa åklagaren förmält sig icke emot Pang föra någon talan eller äska vidare undersökning i målet, samt Pan förklarat, att han icke hade något att erinra vid målets nedläggande, låtit. dervid bero och afskrifvit målet. Sedan jag infordrat nyssberörda handlingar, har Pang, uti en den i6 November 1861 till mig ingilven skrift, med anförande af ofvannämnda omständigheter, anhållit om min embetsåtgärd för att ät honom utverka upprättelse och ersättning för hans oförskylda lidande. I anledning af hvad sålunda förekommit, an modade jag, i skrifvelse den7 December sistberörrda år, advokatfiskalsembetet i kongl, Svea hofrätt alt emot ordinarie polismästaren, som å öfverståthållare-embetets vägnar, ärendet handlagt, anställa åtål och dervid föra honom till last att hafva ej: mindre underlåtit att till de förhör, som inför öfverståthållare-embetet i målet höllos, inkalla och höra målsägaren grosshindelsbolaget W. L. Rubenson, hvarigenom först verkligheten af det brott, om hvilket unEE nd påginge, och således nödvändigheten af undersökningens fortsättning med tillförlitlighet kunde utrönas, än ock att öfverståthållare-embetet, på den ringa anledning till misstanka om Pangs brottslighet, som at vittnenas utsagor jJemförda sins emellan och med Pangs förklaring, kunde hämtas, och änskönt värdet af gods, som förmentes vara tillgripet, befunnits så obetydligt, ansett sig kunna och böra i häkte inmana. Pang, hvarigenom denne kommit att, utan laga skäl, undergå tre veckors fängelse och dermed tillskyndats lidande och vanära. Uti en till kongl. hofrätten ingifven skrift har Pang begärt, att uppgilna vittnen måtte hos kongl. hofrätten höras till ådagaläggande, huru olagligt det emot honom anhängiga mål blifvit hos. ötverståthällare-embetet behandladt, hvarjemte han framställt anspråk på ersättning för mistad arbetsfertjenst samt för lidande och skyn 4 Under skrifvexlingen i detta mål har herr polismästaren till. sttt försvar hufvud set andragit, att han, då packhusinspekti ligt gällande författningar vore ansvarig f den af allt det gods, sam till tullbehandlinzntoges i packhuset, ansett bemälde inspektion vara att betrakta såsom målsegare och gross handelsbolaget Rubensons hörande icke af nå: gon omständighet påkalladt, och att han, med afseende å den bevisning, som vid första förhöret hos öfverståthållare-embetet för polisärender emöt Pang förekommit, simt med hänsyn jemväl till värdet å de förlorade dukarne, (som ackhusinspektionen uppgifvit till åtta riksda er) ansett sig pligtig att förordna om Pang: inmanande i häkte. Genom utslag den 15 September innevarande år har kongl. hofrätten förklarat Pangs begäran om vittnens hörande icke kunna bifallas, och vidkommande sjelfva målet, :sig utlåtit, att emedan vid undersökningen den 39 August 1861 hos öfverståthållare-embetet, vid hvilken undersökning icke ens rätte målsegaren, handelsbolaget Rubenson, blifvit hörd, laglig anledning till Pangs inmanande i häkte icke förekämmit, kongl. hofrätten pröfvade, jemlikt 1 kap. 12 8 rättegångsbalken, rättvist, det polis mästaren, för det han förordnat om Pangs häktande, skulle böta femtio riksdaler till treskiftes emellan kronan, Stockholms: stad och advokatfiskalen i kongl. hofrätten; hvarjemte polismästaren SR ej mindre att godtgöra Pang för mistad arbetsförtjenst och för hans lidande under den tid, han hållits häktad, eller tiden från och med den 30 Augusti till och med den 20 September, med fem riksdaler för hvar dag, tillsammans etthundratio rdr, än äfven att gälda kostnaden för Pangs underhåll i häktet med sju riksdaler 42 öre, allt riksmynt: DN fe ——— ättelser. d Telegrafunderr g Hamburg: den 44 Nov. Franska Monitören bekräftar ryktet om att