dertill under 1868 och följande 3:ne år må anslås 30,000 rdr årligen. S ue I Näst möjligheten till öfning och undervisning är beväpningen det vigtigaste. Staten böricke I skänka några krigsdugliga gevär, men underlätta f möjligheten att anskaffa sådana. För armåens behot anskaffas nu årligen 4000 skjutgevär af nyaste modell. Motionären föreslår derför: 3. AÅtt allt efter som detta sker 4000 med knallhattslås försedde, slätbo rade men fullt krigsdugliga gevär Årligen, till ett pris af 5 rdr hvartdera, bra efter vissa grunder spridas bland skarpskytteföreningarne. Spridningen bör ske i riktning från de, med afseende på krig mera hotade östra provinserna till de vestra. Slutligen föreslås: å A. Att beväringsskyldig, som styrkt sig ett år hafva tillhört skarpskyttef; rening och der genomgått första beväringsklassens öfningar, må befrias från beväringsexercisen i denna klass; och att den som styrkt sig 2 år tillhört sådan f rening och genomgålt enahanda öfningar som andra.beväringsklassens samt derjemte skaffat sig krigsdugligt gevär, må befrias äfven från dessa andra årets öfningar. Af dessa talare förklarade sig hrr Carlsson och Beronius hafva tänkt i samma ämne väcka motion men genom denna blifvit förekomna. Hr Henschen ansåg bestämningen om skarpskytts befrielse från 2:dra årets exercis vara mindre välbetänkt, samt lade statsutskottets ledamöter på hjertat, att ej förena frågan om anslag åt frivilliga skarpskytteföreningarne med den om b2frielse frän exercis.. Med hr Henschen instämde hrr Falhem och Schenström, hvilken sednare dock ansåg att om skarpskytt inom sin förening deltagit i bataljonsexercis kunde befrielse från 2:dra årets exercis medgifvas; samt föreslog antagande af sådant stadgande. Hr Bovin önskade få i dagens protokoll inryckt, att borgareståndet med största välvilja och intresse omfattar skarpskytterörelsen samt att detsamma önskar det denna rörelse måtte af statsmakterna så omhuldas att skarpskytteföreningarne snart må kunna utgöra en integrerande del aflandtförsvaret. Hr Ekerot motionerade följande tillägg till hr Blanches förslag: att under nästföljande statsregleringsperiod måtte anslås 10,000 rdr årligen, att utdelas till bestyrelserna för de olika kårerna för att till prisbelöningar vid målskjutningsfester användas; samt att elementarläroverken skulle erhålla samma oe KR till gevärs utbekommande från kronans förråder som skarpskyttekårerna. Hr Ridderstad, som förklarade sig vara en stor vän af skarpskytteidn och som också derföre med största intresse hade genomläst motionen, hade likväl några anmärkningar att göra mot densamma. Han trodde ej som motionären att skarpskytteföreningarne skulle kunna bilda en landtstorm. En sådan är ej möjlig att ordna med bibehållande af frivilligheten. Landtstormen är en lagstiftad förbindelse för hvarje vaenför man att under vissa år vid inträffande rig väpna sig till sitt lands försvar, och hvar som helst infinna sig samt ställa sig under regeringens kommando. Så ej skarpskytteföreningarne — de lefva helt och hållet på känslan af sin frivillighet. Denna rörelse är en brillant id ett lysande infall. Något annat ej. Den är ej hvad landtstormen bör vara, en säker klubba, den staten alltid har till hands och som den i nödfall lyfter mot sina fiender. Sedan talaren starkt betonat och ytterligare utvecklat denna skilnad emellan en landtstorm och de frivilliga skarpskytteföreningarne öfvergick han till detaljerna af föreliggande förslag och fann äfven dervid några små anmärkningar att göra. Han ansäg att skarpskyttarne borde inom sig sjelfva söka utbilda nödigt befäl, ty eljest kunde det lätt hända i krigstid då deras öfverbefälhavare vore kommenderade till tjenstgöring på sina resp. regementen att man kunde få se en trupp utan befälhafvare, liksom bestämmelsen om det inskränkta området för hvarje förenings verksamhet gjorde det fara värdt att man också finge se Xen befälhafvare utan La då nemligen befälbafvaren ur strategiska skäl ansåge nödigt att göra en längre marsch, men truppen, åberopande sina stadgar, gjoråe halt vid distriktsgränsen. I afseende på spridningen af gevär ansåg talaren KE. M:s proposition göra till fyllest. I afseende på förslaget om ett anslag, att på samtliga skarpskyttekårer, i mån af deras storlek (efter en beräkning af 3 rdr pr man) utdelas, till aflönande af instruktörer, gjorde talaren den invändning, att han ansåge det bättre, att skarpskyttekårerna, efter gjord anhållan, mottoge sina instruktörer samt att dessa af staten aflönades. Man hade derigenom en bättre kontroll på attskarpskyttekårernas exercis och öfningar skedde i öfverensstämmelse med armåns. Hr Falhem instämde med hr Ridderstad i afseende rk den skilnad han uppdragit emellan landtstorm och skarpskytteföreningar. Hr Lindström som åt Göteborg vindicerade äran af att hafva varit det samhälle, der den första skarpskyttekår bildades, understödde varmt hr Blanches förslag; trodde ej, som ht Ridderstad, att iden om frivilliga skarpskytteföreningar blott vore ett herrligt infall; ansåg den vara något långt mer och betydelsefullare; trodde den i viss mån, rätt förverkligad, kunna blifva ett bildningsmedel, särdeles när vapenföring allmänt blir införd i skolorna. Hr Muren ville i en viss mån oppo: nera sig mot den ära hr Lindström i afseende å denna rörelse tilldelade Göteborg. Han påminte om huru redan för 12 å 15 år sedan en skarpskyttekår bildade sig i Gefle. Den hade att kämpa mot många svårigheter. Tonen i afseende på sådana föreningar var ej åå densamma som nu. Man såg dem ej med välvilja. Föreningens anhållan att tullfritt få införa 100 gevär från England afslogs. Efter modell tillverkade man slutligen härstädes det nödiga antalet. Efter många svårigheter lyckades föreningen att ur armen erhålla instruktör. Denna förening fortfor under några år, och talaren hörde den tiden äfven militärer vitsorda dess ernådda fär dighet. Nu har den åter lefvat upp och de nyssnämnda gevären åter börjat användas. Hr Blanche framförde sin tacksägelse för den välvilja, hvarmed han genom den föregående diskussionen funnit sin motion vara omfattad. De anmärkningar man gjort mot densamma, ansåge han som lika många goda råd, och sådana kan man af vänner aldrig få för många. I afseende på de anmärkningar man framställt mot befrielse från 2:dra årets exercis, anförde talaren, att om endast befälet öfvades i bataljonsexercis. borde en exercerad skarpskytt, som äfven dertill hade ett plus med hänseende till målskjut ningsfärdighet, vara fullt ut lika god som en beväringssoldat. I motsats till hr Ridderstad trodde talaren fortfarande att de frivilliga skarpskytteföreningarne, så genom statsmakternas beslut legaliserade, som i motionen vore antydt, just utsjorde den rätta landtstormen. Med afseende på 2 bestämda gränserna för deras verksamhet, vorc crmed väl icke så farligt i krigstid. Svenskarne hade aldrig visat sig rädda om fjäten, och blefve det troligen ej heller härefter. — Med anledning af en talares berömmande yttrande om sjelfva otionen, ville talaren, som icke ville lysa med nta fjädrar, Upplasn att han hade minsta förensten derom. Den hade utgått från en annan ån en man, som gjort sig högt förtjent om skarp ytterörelsen i allmänhet och särdeles om Stock.sims skarpskytteförening. Talaren hade hållit, an mindes icke rätt hur många dussin tal för saken, och ordet kan vara handlingens lifsgnista ; men handlingen dör bestämdt, om hon icke får en vårdad barndom och i tid en ändamålsenlig SSE LOTTA Få FORA HOSSEINI. Syse POLE AEPSECSES SET PETS at CR rg I frn JR OS fr Hg JR ng I Ht il Jern MR ek CT IA gt a, I nö B CK LL LA. bad Beten frn nat dt Hoi FYN fr dn Lt CT) eg Ht CJ rr CN pe oh ds kn. et on, AA Bpereen PRAT