alltså ej skäl saknas för den önskan, attt vidsträcktare utrymme kunnat beredas öt lekmannaelementet, då det klerikala i alla händelser genom sin sammanslutning säke:t förstått göra sig gällande, så bör man likväl hoppas att de åsigter, önskningar och -behof, hvilka genom denoa institation få tillfälle att på officiell väg göra sig hörda, komma att utöfva ett välgörande inflytande. Rätt att deltaga i stiftande af kyrkolag har naturligtv.s ej kunnat emot grundlagens föreskrift åt kyrkomötet medgilvas; men ordalagen äro så affattade, att de äfven lämpa sig för en sådan utsträckning af mötets befogenhet, ifall en grundlagsändring i denna riktning skulle kunna komma till stånd. Det heter nemligen att mötet iche eger att besluta Xutöfver hvad i grundlag är medgifvet. Föröfrigt innehåller förslaget, att kyrkemötet skall sammantrida hvart femte år, och äfven oftare, ifall konungen så nödigt finner; att, ifall förhandlingarne ej blifvit afslutade inom en månad, konungen dock eger rätt att mötet upplösa, samt att arfvodea och kostnader för mötet af allmäm a medel bestridas. Inom högsta domstolen hade anmärkning blifvit gjord såväl emot ledamöternas initiativ som emot dessa mö-. tens periodiska återkommande; men mini-: stern vidhöll sin mening, motiverad på goda skäl, nemligen att, hvad initiativet anginge, en sådan rättighet vore nödig, helst med. vårt närvarande representationssätt, samt i afseende på det bestämda periodiska si m-j manträdandet, att detta stodeisammanhang. med berörda initiativ, enär den enskildes: mening annars blefve undertryckt. Genom en tredje kongl. proposition har: det förbud, som, ehuru lätt och ofta krivggånget, hittills varit gällande för giftermål emellan mosaiska trosbekännare och medmar af svenska kyrkan, blifvit upphäfdt. Detta lagförslag är så kort, att vi anse oss böra här införa detsamma i dess helbet. j 8 1. Medlem af svenska kyrkan vare ej för-. ment att ingå äktenskap med mosaisk trosbe-:; kännare. i s2. Om lysning till sådant äktenskap, äfven-; som till äktenskap emellan mosaisk trosbekän-: nare och medlem a: annat främmande religionssamfund, som i riket tillåtet är, gälle hvad i kongl. kungörelsen den 19 Januari 1847 och i 9 af kongl. förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning af den 23 Oktober 1860 stadgadt finnes. s 3. Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i; slägtingars eller andre vitnens närvaro ingås inför magistrat i stad eller inför kronofogde å landet. Magistrat eller kronofogde åligge dervid i afseende å mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den tillsyn, som enligt lag; tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall, sedan affordras så väl mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålef, och varden de derpå för äkta makar förklarade. i Hvad sålunda förekommit skall i protokoll upptagas; och varde det om äktenskapet är inför kronofogde ingånget, jemväl af vittnen bestyrkt. Det giftermål vare lika gildt som vore äktenskapet med vigsel fullkomnadr. agistrat och kronofogde åligger, att inför dem afslutade äktenskap fos vederbörande presterskap anmäla, på sätt om anmälan af vigsel för vigselförrättare stadgadt är. s 4. I fråga om den religion, hvari barn bör uppfostras, vare lag, som i 10 S af kongl. förordningen den 23 Oktober 1860, angående främmande trosbekännare och deras religionsötning sagdt är. Detta lagförslag innehåller, utom sina öfriga förtjenster, äfven den, att genom stadgandet rörande sättet för dylika giftermåls mgående, exemplet af det så kallade civiläktenskapet för första gångeninom vårt land blifvit autoriseradt. Anmärkning emot denna punkt har inom högsta domstolen blifvit gjord af justitieråden Alexanderson, Hoffstedt, Cramer och Leuhusen, hvilka ansågo att civiläktenskap icke för detta fall behöfde hos oss införas; men häruppå genmäldes af ministera, att berörde form vore af nöden, enär man ej kunde genom någon tvångsätgärd förmå hvarken den judiske rabbinen eller den lutherske presten att förrätta en sådan slags vigsel. —— 2