TNA rr SS NN RR den 4 Nov. 1862.) ) Nye hveno stormar öfver Svea land, De bräckta kölar slungades mot strand, Och skurar strömmade i hösten sena. Men molnen skingras. Klar och lyckosam, På gröna brodden tittar solen fram: Se! jord och himmel vänligt sig förena. Utöfver sjö och slätter, skog och stig, Der djupen höjdes, bergen klöfvo sig, Ett nät af blåa ådror sig förgrenar, Der landets lif i friska pulsar slår. I dag det svallar högre, än i går: Sig Nordsjöns kust med Östersjöns förenar. Ja, ej blott hafven, — länder mötas ock. Från Norge helsar oss en vänlig flock Med manligt handslag, fullt af kraft och mening. Emellan Skandiens folk ännu en dörr Sig öppnar nu; och sannare än förr Emot oss blickar rikenas förening. Förening!!! Hjertat knappt en känsla har, Mer anderik, mer djup och underbar: Det älskligas, det väldigas, det renas JR och makt och ändamål. Fördenskull, bortmed söndringen! — men skål För allt det stora, som i dag förenas! ) Dessa verser, skrifna i jernvägskupen, upplästes af författaren, statsrådet Bredberg, Vid middagen i Falköping.