STOCKHOLM ica 12 Nov. Framställningar föreligga nu både frå: regeringens och enskilda folkrepresentanter sida om understöd åt skarpskytterörelsen Sverge, och just i dag har en intressant de batt i ämnet egt ram inom borgareståndet I ett sådant ögonblick torde det icke sakn: sin vigt att här i landet taga kännedom om de förslag, om äro å bane att understöde den frivilliga folkbeväpningen i England trån hvilket land vi i afseende å skarpskyt terörelsen mottogo en så kraftig impuls och hvars föredöme vi i flera delur följt unde: hemödandena att gifva rörelsen en god, er praktisk riktning. En komit har i England varit nedsat för att afgilva utlåtande i ämnet, och de är med anledning af dess förslag som : Times förekommer en artikel, af hvilken vi här återgifva det hufvudsakligaste, på de svenska folkrepresentationen må blifva i till. fälle att, vid bedömandet af enahanda an geläzenhet, fästa det afseende vid det en. gelska förslaget som det tilläfventyrs ker anses förljena. ?Den fråga, som komiten hade i uppdrag att taga i öfvervägande, var — säger Times — helt enkelt denna: Huru kan den stora armå af frivilliga, hvil ken bildats till landets försvar, bäst bi behållas såsom en permanent styrka? Vigten af att bibehålla den såsom sådan skall medgifvas af enhvar. Det var de fri villigas patriotiska afsigt, då de först inskrefvo sig, att sörja för landets försvar och att göra slut på dessa hoelser utifrån och denna paniska skräck inom landet, som voro: så förödmjukande för engelsmännen såsom nation. Huru fullkomligt de lyckats behöfva vi ej säga. Genom det hastiga bildandet af cå många skarpskyttekårer har man visat att England och i sjelfva verket hvarje fritt folk, åt hvilket vapen kunna anförtros, eger förmåga att uppställa oändligt stora armåer, samt att invasionskrig måste vara hopplösa, så framt ej de anfallande stå utom all jemförelse öfver sina offer i antal och hjelpmedel. Man har redan gifvit fastlandsmakterna denna lärdom och den kan icke gå förlorad. Om hvarje skarpskyttekår skulle upplösas och hvarje Enfieldgevär återlemnas till regeringens förråd, skulle våra medtäflare ändock veta att detta land i händelse af krig kan uppställa och beväpna hundra-tusentals män, som äro be redda att strida utan betalning och i stånd att inom några få månader bli lika goda soldater som öfverhufvud taget de europeiska armerna. Verlded glömmer snart hvad den ej lävgre ser. Upprätthållandet af en måttlig styrka af frivilliga, väl exereerade och disciplinerade samt redo till omedelbar handling, gifver icke allenast England en mera imponerande ställning i denna omstörtningens ceh förändringens tid, utan den förskaffar äfven landets uvga män en skola, i hvilken de kunna inhemta hufvudgrunderna af den militära insigt, som brukat betraktas såsom en del af en gentlemans uppfostran. — Att låta frivilligsystemet förfalla vore att uppoffra en ädel institution just då den genom oändliga ansträngningar och försakelser blifvit bragt till fullkomlighet. Som det då intygas af befälet och andra, som mest stå i beröring med skarpskyttestyrkan, att antalet skall förminskas, såframt ej regeringen beviljar sitt bistånd, eå finnes intet annat val än att antaga komitåns tillstyrkan och gifva en viss summa för hvarje effektiv skarpskytt. Den nuvarande tidens svärigheter ha från början blifvit insedda. Eo så stor kår som de frivilliga måste naturligtvis innehålla ett visst antal personer, som äro för fattiga att sjelfva anskaffa uniform och bekosta de många regelmässiga och tillfälliga utgifterna för tjenstgöringen. När kårerna först bildades gjorde enskilda personers allmänanda och de frivilligas egen entasiasm den första utrustningen till en lätt sak, men alltsom tiden fortlöper erfara officerarne att det finns ständiga kostnader, till hvilka det ej är så lätt att anskaffa tillgångar. Exercisplatser, målskjatnings-banor, vården om och reparationen af vapnen, kostnaderna för beklädnad och utredningspersedlar samt för färden bort och hem — allt betungar den fattige frivillige, och om kåren tager denna börda från hans skuldror, skall den sannolikt medföra svåra olägenheter för densamma eller för befälet. Vilare säges det att enskilda personer protestera mot att deras gåfvor vid rörelsens början skola betraktas såsom ett prejudikat att it dem fordra en årlig beskattning; eller, vilket är nästan sek samma, blyges regenentet att åter anlita sina gynnares frikotighet. Härtill kommer att då tre år förlutit sedan de sista uniformerna gjordes, ha ya blifvit nödvändiga, och detta är en kostnad, som skall atskräcka ett ganska tort antal af de nuvarande frivilliga från tt stanna qvar vid kåren efter detta års lut. Med ett ord, om samma styrka skall ibehållas, måste ständigt och regelbundet istånd lemnas från något håll, och komin har föreslagit att detta understöd skall emnas åt regeringen. Den grundsats, enligt hvilken komitån vill tt understöd skall lemnas regementen, förjenar allt bifall, Den föreslår att så och å mycket skall beviljas för hvarje frivillig, om är i aktiv tjehst, och den fordrar inve om hvarie man att han hivistat exer