han med framtassarne ett tag ifåret och sträckte fram gapet för att anfalla gossen. Då blef Ha rald litet rädd och stack undan knifven igen. Emellertid kastade Nils en sten rakt in i gapet på vargen. Då blef grålle så häpen att han släppte tackan, som lyckligtvis var nästan osk: dad. Förargad öfver förlusten rusade han in i fårhjorden igen, knep ett lam och sprang sin väg. De raska gossarne förföljde honom, men nu var hans börda så lätt att han hann undan dem. — Hrr E: G. Tjäder son ha begärt plats i bladet för en förklaring med anledning af de i denna och eä annan tidning framställda anmärkningar rörande ett slags etiketter å cigarrlådor. Vid dess ätergif vande anmärka vi endast, att de åtgärder som redan blifvit vidtagna för att makulera vignetterna antyda, att hrr Tjäder son redan insett den med dem förbundna vådan och vi hoppas att de följaktligen skola taga steget fullt ut genom att helt och hållet inäraga dem. Förklaringen lyder sålunda: Till den tidningsläsande ärade allmänheten, som ur tidningarne Aftonblädet och Nya Dagligt Allehanda hemtat notis om att underteck nade i sin handelsrörelse till salu hålla en sort cigarrer med en vignett liknande en riksbankens sedel å 10 rdrs valör, men synnerligast till den del af allmänheten som läst dessa notiser, men icke-sett den ifrågavarande vignetten, och således skulle kunna anse varningarna behöfliga; anse vi oss skyldiga den upplysning som i de nämnda notiserna saksas, nemligen att hvarje vig nett, från och med den första som jrån oss utgick makulerades genom ett större lacksigill, och sedern:era icke allenast med 2ne grofva biäckstreck helt och hållet :fverkorsade, utan äfven i dessa bläckstreck eiiomskwna samt ena hörnet af vignetten afskuret, varigenom, om vignetten, som är af särdeles papper, blefve från cigarrlådan skild, den ligen sönderfaller i 6 särskilda delar och säledes icke kan gifva anledning till missbruls. Stockholm den 4 November 1862. E. G. Tjäder son.