Article Image
nemirgen visat sig halva samma menliga paföljder, som nyssnämnda stadgande i 24 kap. 5 8 rältegångsbalken rörande anslag till ut slög vid sladsdomstolarne. Kmot dessa lagförändringar skola visserligen åberopas.de hos en de! af stadsdomstolarne och hos öfverstårhållareembetets kansli (?konungens befallningshafvande i Stockholm? uti hit hörande mål) hopade göromålens kraf. Men dervid är stt märka. det detta kraft ej minskas genom ärendenas undanskjutande till en oviss framtid, då, genom tillkommande nya ärenden, tillstånde: snarare torde: förvärras än förbättras. Ev sanning är,det visserligen, att någon gåno mängden af sammanträffande göromål kav vara så stor, att svårighet möter för bestämmande på dagen mwnär et: ärende kan hinna slutligen behandlas och afgöras; men i sådan händelse får uppskofstiden tagas längre. Erfarenheten bar i allt fall visat att då icke någon nödvändighet varit för. hand att bestämma viss dag för ett ärendes afgöramde, utan detta lemnats åt framtiden uppskofvet vanligen blifvit så långt, att de: 2 för sakegaren skulle hafva varit en vinst att få en dag dertill förut bestämd, äfven om denna blifvit framflyttad längre än någon myndighet skickligen kunnat tro sig tillständigt att en angelägenhet uppskjuta. Dennv nödvändighet, att på förhand beräkna tider för hvarje ärendes bringande till slut, skal! ofelbart medföra ett bättre bruk af den mellan!iggande tiden. Skall ett arbete på vis: tid göras, så kan det oftast göras och blifver gjordt. En såk åter, som får efter godtycke uppskjutas, anses lätteligen icke hafv: kunnat göras förr än den blifver gjord. F: menniskor hafva nndgätt att göra denn: iakttagelse, äfven i enskilda pligters utöl ning. Genöm en sådan beräkning af hvar som kan och hvad som icke kan hinna gö ras, inom ett lämpligt tidsmått, skall tillät ventyrs läggas i dagen ett möjligen föreva rande behofafarbetskrafternas förstärkning: ett .behf, som eljest någon gång döljer si; ända tilldess det framträder i sina följder, balanser, sainkade på rättsökandes beköos! nad och med uppoffring af deras rätt, sam påkallande uto: ordentliga kostnader oci avsträngningar för att kunna afbjelpas. Att härutinnan bringa ändring och rättelst vore visserligen icke någon stor eller på .t störande sätt ingripande Teform; men der skulle säkerligen frambringa betydan i välgörande frukter. Jag bar kommit till e: dun öfvertygelse genom den erfarenhet ju; halt att, om nå nåsonstädes under embetsret sörnpa vid stadsdomstolar funnits balanser om kivgomål blifvit anhänrgisgjorda angå: de dröjsmål med ofgörande afmål hos s domstolarna och någongång vid öfver hällareembetets kansli, har det alltid, elle: åtminstone i de flesta fall, varit mål, i hvilk: utslag skolat afkunnas efter anslag, son töraniedt balansen eller klagan öfver dröjs mål. Ena annan anmärkningsvärd orsak till rättskipningens långsamma gång äro di talrika uppskofven i sakernas handläggning En fullständig rättelse derutinnan lärer ej kunna vinnas utan mera omfattande ändrin gar i rättegångssättet. De vanligaste orsa kerna till uppskof äro: parters eller vittnen: uteblifvande samt den omständighet att par terna komma oberedda att sin talan utför: ellev ock sakna nödigt omdöme för att inst på hvad sätt de skola sin talan utveckl: och, styrka, så att domstolen måste, i följ: af vår rältegångsordnings natur, sjelf angilv: och infordra de upplysningar, som för tvi stefrågans bedömande kunna vara af nöden. Med den skyldighet domstolen sålunda har att sjelfmant vionlägga sig om målens ut: redande böra :ämpligen vara förenade makt och medel att denna skyldighet fullgöra Men huru förhåller det sig med den makt och de medel lagen i detta afseende förun nar våra domstolar? Svaret på denna fråga innefattas i nedananförda lagrum. 12 kap. 2 S rättegångsbalken stadgar: Ar någon förfallolös borta, lg han ä opas a rätten fram att kära eller svara, böte två daler. Kommer hvarken kärande eller svarände, å landet innän häradstingets slut, eller i stad innan rättegångstimman ute är, böte hvardera dubbelt. Konimer svaranden å första ting, innan det ändas, och blifver käranden ute; böte som sagdt är, och gälde hau svaranden dess kostnad, der han ej vid nästa ting å landet, eller inom en månad i staden, gitter visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat rätten det kungöra. Stämmer ej käranden saken in-och den fullföljer å den tid, som nu är sagdt; vare svaranden för hans käromål fri.4 Samma kap. 3 : Nu Kommer käranden till första ting, eller i Staden å föresatt dag, till den rätt, dit saken instämd är, men svaranden ej. och låter ej laga förfall framte: visar käranden, att svaranden stämning i laga tid fått; döme då rätten i saken, efter ty, som sanning deri utletas kan : 44 rap. 2 S samma balk: Kommer käranden till rådstufvurätt å dag föresatt, och gifver dess kärom3å1l vid offentligt Upprop skriftligen in, och svaranden då när är; skrifve rätten derå, att han åtta dagar derefter svara skall, Försummar han då att ställa sig vid uppropet in, men kom: mer med svar innan klockan tolf; böte två da: ler. Blifver han alldeles ute, eller kommer han obereådd, utan laga ursäkt; böte fyra daler, och ånge åter upprop i saken åtta dagar derefter. ommer han ej ändå med svar in; böte som sagdt, och varde på kärandens inlaga i sake dömdt; dock må han muntligen höras, om han det förut begärer... Försummar käranden den dag, då han sin vederparts svar emottaga skall, böte två daler. Samma kap. 6 : Fafver den, som skriftligen sin talan eller svar företett, sig deri förbehåtlit. att ocx muntligen hörd varda; eller begiärer han det sedan, eller finner domaren sjelf det nödigt: förelägge domaren viss dag och tid tertill, om det ej genast ske kan. Flvar, som då förfallo lös blifver ute, böte i rådstufvurätten fem daler. ihofrätten tio daler. Kommer han cj då har andra gånden tillsagd är; varde den hörd, son när är, och döme rätten i saken. 16 kap. 6 samma balle; Nu söker endera par ten uppskof i saken, förty att han vill flera be vis skaffa eller för annan orsak; finner domarer skäl till det uppskof; lägge honom viss tid fö:e antingen vid vite i penningar, eller att saken ändå afgöras skall, allt som omständigheterna u det fordra .. (7 Tä RT DE SARS ATI SANS. VARSE Pe MES

30 oktober 1862, sida 3

Thumbnail