STOCEHOLM Understundom får man uti de politiska! debatterna helt oförmodadt höra de mest: odiplovratiska meddelanden från håll, der; man först under åratal gjort allt, för attbemanila sin verkliga ställnipg. Degligt Alt lehenda har sålunda i går haft ett på det: hållet mycket ovanligt anfall af öppenhjer-! tighet, och vi böra ej underlåta att anteckna! de medgifvanden, som dervid undfaltit vår! kollega. : Han vidgår först och främst utan alla om-: svep, att han ogillade borgareoch bonde-! ståndens initiativ i representationsfrågan,! detta initiativ, som dock nu, trots detta Allehandas motstånd, efter all anledning för oss närmare reformen än vi någonsin tillförene varit. : Tidningen medgilver vidare, att den upphört med sitt motstånd mot reformen, scc-! dan den erforil att något mera allvar gjordes dermed och att förhoppning var att regeringen: verkligen skulle framkomma med ett förslag til representationens ombildning. i Detta bekrättar alldeles vår vid å:skilliga! tillfällen gjorda anmärkning, att Allehanda; funnit för godt att böja sig undan för den opinionsstorm, som fordrat reformen —i samma opinionsstorm, hvars framkallande! Allehanda dock hade all möda ospard att! söka förhindra. Deremot innehåller Aliei handas medgifvande äfven något, som vii. visserligen anat, men hvilket vi ej velat antyda, för att ej blottställa oss för en beskyllning att tillskrifva vår motståndare! lumpna bevekelsegrunder. Allehanda till-1 tår nemligen helt uppriktigt, att det ändrat ställning till reformfrågan, sedan det fått nys om, att saken icke vore regeringen misshaglig. Det är vackert af Allehanda att göra ett sådant erkännande. Vi beklaga endast att vi ej våga hysa mycken tillit till en reformvän, som visar sig så lätt kunna vända kappan efter vinden. I samma arikel får man äfven en rättj märklig antydan om hvad Allehanda förstår med begreppet ministeriel?. Det nuvarande kabinettets upprätthållande ställes fram-)för alla reformer, är vigtigare än sjelfva re. presentationsreformen. Accepterande satsen,! att ministeren är konstitutionel, skall man understödja densamma äfven om den ingenting gör för att ådagalägga sin konstitutionmalitet. Det är lyckligt att de folkvaldaj stånden icke synas vara benägna att blifva! ministeriella i den bemärkelsen. Äfven vij för vår del, som hoppas få anledning att i; rätt kraftigt understödja det nuvarande ka-. binettet i åtskilliga frågor och framför allt , i representationsfrågan, måste dock fortfara I ett anse grundsatser och handling betyda mer ; , : 4 ; L 4 4 j än personer, hvilka de än må vara. Allehanda söker skrämma de lättrörda med antydningar, att man skulle kunna få på halsen en junkerstyrelse, på sin höjd en koalitionsminister. Det lärer icke vara två meningar derom att detta vore ganska bedröfligt; men landet har förr en gång visat sig kunna få bugt både på en junkerstyrelse och på värre-busar än så, hvarföre vi icke finna ringaste anledning att för blotta hoteti om en sådan hvarken afstå från yrkandet). på de reformer, som äro för landet nödvän1 diga, eller från anspråket alt den minister, ; som vill anses vara konstitutionelt och som 1 i åtskilliga stycken visat sig vara det, också. med kraft fortgår på konstitutionalitetens bana, viss, som den kan vara, om ett kraf; tigt, ett osvikligt stöd af landets allmänna ; mening, af den stora massan af nationen. Då det på sednaste tiden blifvit så myc; ket på modet alt tala om en konstitutiot nel ministr?, i tanke att med denna troll: formel icke blott besvärja alla anmärkningar, utan äfven neutralisera de mest berättigade : önskningar och fordringar, så fiona vi 9 ligt att till gengäld för ordandet om de berala traditionerna och de liberala fördomarne, å vår sida varna för hvarjehandaj? konstitutionella illusioner. Man får nemligen (c icke inbilla sig, att ett verkligt konstitutionelt system är rådande i ett land derföre ll! att uti konseljen finnas åtskilliga män, som! förmå göra sin uppfattning och vilja gällande, äfven då de kunna stå i strid emot t monarkens personliga önskningar och sym-Å1 patier. Detta är eft moment af konstitu tionaliteten, men det finnes ett annat, som) är änou vigtigare: man måste ega någon. garanti för :tt dessa konseljledamöter verk-( ligen utfrycka ieke biott sina personliga tycken, utån göra gällande nationens för år nuftiga mening och vilja; de måste stål i jenn vexelverkan med folket medelst en verklig folkrepresentation och de måste in-It för denna vara verkligt, icke blott skenbar: I j unsvariga. Härförutan blir det ingen verk-1c lig konstitutionalitet, utan endast en något modifierad form af allenastyrelse. Hos ossjd måste derföre den huftv isa proban derpå att en ministör är Ssenot konsutatioju uelt sinnad bestå deri, att denna minister gör till sin uppgift att genomdrifva en säHi dan reform som gör en verklig konstitutivnalitet möjlig. Den nuvarande regeringen fi bar i trontalet erkänt, att en reform ärir vödvändig, för att en lefvande vexzelverIn kan skall ega rus mellan regering och folk; har den nu det konstitutionelia sinne Ib ag, till följd af hvilken det känner att en )v sådan vexelverken är nödvändig, så måste jti len söka med alla de lagliga medel sow k stå regeringsmakten till buds — och i vårt and äro de icke ringa — genomföra li len reforrå , som möjliggör det verk-o iga konstitutionella systemet och betrakta is