nom särskildt uppdragna befattning med inkommande passagerareeftekter och deraf för anledd uppbörd. Derefter förekommer (sid. 67—68): Uppbördsprocenten, som förslagsvis är beräknad till 170,000 rdr, och 1861 var upptagen till 165,000 rdr, men då i verkligheten uppgick till 203,254 rdr, kan antagas med säkerhet årligen öfverstiga förslaget med minst 37,000 rdr. — Fåhreus utverkade vid riksdagen 1856—1857 att, emot det sportlerna upphörde, tulltjenstemännen skulle erhålla någon viss procent af uppbörden. Detta sista är åter en uppgift, hemtad ur luften. Vid den omnämnda riksdagen förekom ingen fråga, hvarken af generaltulldirektören eller någon annan, om tullverkets uppbördsprovision. — Redan genom k. kungörelsen den 3 December 1842 förordnades, att de i dittills gällande sporteltaxa för tullverket påbjudna, för egentliga tjensteåligganden beräknade afgifter skulle vid 1843 års ingång försvinna. Omedelbart derefter tillförsäkrades distrikteheferne och sjötullkamrarnes föreståndare, efter Norges föredöme, s. k. uppbördsprovision, hvilken förmån sedermera år 1855 tillerkändes alla vid stapelstädernas lokaltullförvaltning anställde tjenstemän och betjente. — Skulle, såsom broschyrförfattaren synes påyrka, denna specialinkomst förblifva ungefär stationär, oaktadt uppbörden växer, är det klart att man förfelade sytftemålet med denna art at aflöning, eller intresset för upphördens stigande. Det är sannt, att provisionen för distriktchefen i vestra distriktet (sid. 68) uppgått till högre belopp än man primitift kunnat förutse, dervid dock bör erinras, att den af broschyrförfattaren för honom beräknade aflöning med mer än 2500 rdr öfverstiger hvad han det sednaste året uppburit; men förhållandet är med honom, så väl som med Malmö tullkammares föreståndare (se sid