rdr, har biträde af 1 kammarskrifvare, 1 öfveruppsynningsman, 1 uppsyningsman och 4 vaktmästare samt två roddarekarlar. Häraf synes att antingen tullbevakningen är allt för ringa i Warberg, eller alltför öfverflödig i Halmstad.? Vi hafva, fortfar författaren, sökt upplysning om orsaken till denna ojemna fördelning och erhållit till svar, att tullförvaltaren i Halmstad är en persona grata. Läsaren torde finna att denna sista strof är synnerligen passande i en smädeskrift. I sak har dessutom författaren framställt förhållandet annorlunda än det i verkligheten är. — Till en början må erinras om felaktigheten i den uppfattning, som här röjer sig, att tulluppbördens belopp utgör gradmätaren för behofvet af servis vid tullkamrarna. I en stad, der importen hufvudsakligen utgöres af stora kassa-artiklart. ex. råsocker och tobak, såsom i Landskrona, kunna tullkammaregöromålen vara jemförelsevis enklare och mindre ansträngande, oaktadt de införda varorna bereda en hög uppbörd. Utan afseende på denna, beror behofvet af vaktmästare och roddare på beskaftenheten af hamnen och inloppet, hvilka i Warberg och Halmstad äro mycket olika. Nu hör också till såken, att författaren råkat upptaga personalen i Warberg ringare än den enligt aflöningsstaten är. Han har nemligen uteslutit kammarskrifvaren och upptagit 3 vaktmästare i stället för 4. Härtill kommer för öfrigt, alt under de gednaste åren, när trafiken varit som starkast, tullbehandlingen i Warberg icke kunnat vederbörligen bestridas med den ordinarie personalen; men att styrelsen, enär importrörelsen derstädes till stor del icke är normal, utan möjligen öfvergående, såsom af tillfälliga skäl tillkommen för Gö-! teborgs handlandes räkning, icke velat före-! slå ordinarie statens betungande med ökad personal, utan afhjelpt behofvet genom pro: visoriska förordnanden för särskilda biträden mot vedergällning af extra medlen. Någonting, som onekligen har en komisk anstrykning, är att, ehuru författaren i det föregående fört ett utrotningskrig emot 50och 60-åringar, han likväl (sid. 61 — 62) förlåter tullförvaltaren i Malmö hans 70 år, och godhetsfullt medgifver att ?för hans skull? på staten må bibehållas 2 kammarskrifvare, som eljest icke kunde anses behöfliga. Frågorna om statsbesparing i Borås och Ulricehamn sid. (62—63) bero på det förväntade afgörandet huruvida gårdfarihan-! deln eller åtminstone stämpelskyldigheten bör upphöra. För indragning af tullkammaren i Filip-. stad (sid. 63) möter hinder derigenom att! denna stad är en bland de i författningen om handeln mellan Sverge och Norge bestämda stationer, dit varor från sistnämnda! rike kunna till tullbehandling förpassas. l Å sid. 63 yttrar författaren: Tullförval-; :aren på Gotland innehade lön af 2700 rdr, atom sin betydliga uppbördsprocent 657 rdr; men möjligen derföre att denne heter Fåh-, reeus och är nära slägt med tullverkets högste chef, eller af nägon annan orsak, beslöts att kustchefsplatsen på Gotland skulle!! indragas och dennes lön tilläggas tullförvalbaren, utom den af honom förut innehafda jön.? — Vidare förekommer sid. 71: ?Mycken uppmärksamhet ådrog sig hr Fåhreeus,! då han, efter sin upphöjelse i adligt stånd, begagnade sin ställning som riksdagsman till : att utverka förhöjd tull å raffineradt socker,!; under det han eljest arbetade för nedsättning I tullen å allt annat; den som vet att hans nära slägtinge, medintressent i Sverges störsla sockerbruk, derpå skördade en enorm: vinst, förstår ganska väl skälen för hans mt? sockerfrågan.? — Längre ned på samma it sida fortfar förfittaren: Att statsrådet ge-l1 reraltulldirektören Fåhreeus ej skulle förstå! Itt detta öre på skålpundet i tull på raffireradt socker försvårade, om ej omöjlig-!s rjorde införandet af denna nödvändighets-j vara, så att raffinadörerna här i landet deri-( ;enom kommo i tillfälle att af den fattiga I ,efolkningen skörda en oerhörd vinst, det är I vad vi icke kunna föreställa oss.? — Broschyrförfattaren har synbarligen medir let nu auförda velat göra generaltulldirek-r ören misstänkt för nepotism. Detta torde ( vårligen lyckas. De tvenne exempel, somir ramhållits, äro icke heller i verkligheten !f gnade att bekräfta insinuationen. y Tullförvaltaren i Wisby och hans bror,!r nställd å Carneoiska fabriksbolagets kontor!r