INTET NAMN?). Ar WILKIE COLLINS. Sedan hon hade gifvit detta jakande svar, hejdade hon sig, betänkte sig ett par ögonblick -och motsade sig sjelf i nästa minut. Nej, sade bon, icke alldeles väl. Jag lider litet af tandvärk.4 I det hon sålunda ändrade sitt svar, gaf hon sitt hår en svängning med kammen, så att det föll framåt och dolde hennes ansigte. . Vid frukosten var bon mycket tyst och åt intet, utan endast drack en kopp 1t6. Låt mig få gå till apoteket och skeffa något medel4, bad mrs Wragge. Nej, jag tackar er. Ack jo, får jag det. eNej. För andra gången vägrade hon med sträng och missnöjd röst. Som vanligt gaf mrs Wragge vika och lät henne göra som hn sjelf vile. Då frukosten var förbi steg hon upp utan ett ord till förklaring och gick ut. rs Wragge såg genom fönstret ait hon gick bortåt apoteket. Då hon kom till apoteksdörref stannade hon, besinnade sig innan hon gick in, såg inåt genom fönstret, tvekade och gick ett stycke framåt väsen, besinnade sig Ker och vek af den första vär som förde henne nedåt hafsstranden. Jtan att se sig om, utan att fråga efter hvilken plats som hon intog, satte hon sig ned på ett stycke skiffer. De enda personer som funnos i närheten if det ställe der hon nu befunn sig, var en barnpiga och två. emå gossar. Den minsta af dem hade en leksak, ett litet fartyg i haifden. Sedan BR en liten stund hade stått och sett på agdalen mycket allvarsamt och småför) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214-216, 218, 220, 222, 225, 226, 228, 232-234, FAN ochi 25. ss I N