a Till presleståndet. tj Högvördige hr doktor och erkebiskop samt hrr ledamöter af högvördige presteständet! uninänträd i bLorgarestandet utbeder sit vid få i de: omsthelsning, som genom o: s deputerade, härmed uttalas framföra uttrycken af skyldig vördnad och aktning för det högvördiga ständ, som har sig anförtrodt den heliga, skriftens tolkning och församlingens själavärd. I tacksamt minne har borgareståndet förvarat de tänkvärda sanningar, som vid nästlidne riksmötes början af högvördige ståndets deputerade yttrades hos borgareståndet om angelägenheten deraf, att allt som vid riksmötet för mera veridsliga syften företoges och uppgjordes underordnades det vigtigaste eller betordrande af en lefvande gudaktighet och i sammanhang dermed om vigten deraf att presterskapet, hvars egentliga uppgift är att verka för detta höga mål, genom förändrad lagstiftning i afseende på kommunalväsende, folkundervisning o. 3. v. bereddes en önskad minskning i dess alltmer hopade bestyr, så alt det derigenom lemnades större kraft att verka för sitt hufvudsakliga mål. Dessa sanningar, som vid nästlidne riksmöte ho; borgareståndet funno ett beredvilligt gensvar, vill borgareståndet äfven vid innevarande riksmöte söka att så vidt på detsamma ankommer, behjerta och vidare tillgodogöra samt anhäller med detta löfte att få vara inneslutet i högvördiga ståndets fortfarande aktning och tillgilvenhet. Till bundestårdet. Välädle talman och välaktade ledamöter af hedervärda bondeståndet! I avledning af det nu öppnade riksmötet frambär borgareständet genom oss, dess utsedde deputerade, till hedervärda bondeståndet sin vänsk; psfulla helsning. At försynen anvisade att på olika vägar ar beta för Tfosterlandets välstånd och materiella förkofran, hafva borgareståndet och hedervärd: bondeståndet i detta gemensamma mål och i mensamma intressen under föregående riksmöten funnit anledningar till knytande af många band a inbördes förtroende och tillgifvenhet Borgareståndet känner sig förvissadt om att ätven vid innevarande riksmöte, då så många fi fäderneslandet vigtiga frågor förestå till handlä ning, kunna påräkna hedervärda bondeständ trofasta bistånd och samverkan, och med sådant tänkesätt samt varmt behjertande de vigtiza meningar, att enighet gfcer styrka och att bevarande af allas rätt i förening med allas säkerhet är bästa medlet att befordra allmänt väl, anhåller borgareståndet att få vara inneslutet i hedervärda bondeståndets vänskap och välvilja. Folsniagstelona vid gårdagens uppvaktningar hos konungen och drottningen. Bondcståndets talman yttrade: Stormäktigste allernådigste konung! Allernådigste drottnir g! Då bondeståndet nu hembär Deras Majestäter sin underdåniga helsning, sker det med tacksamt och uppriktigt erkännande af de egenskaper, hvilka gjort kouungen och drottningen kära och dyrbara för svenska folket och länge skall förvara dem en plats i detta folks hjertan. Konungslighetens yttre tecken utöfva icke numera samma verkan som förr på folkets sinnen. ä konungen och drottningen med huldhet i blicken och välvilja i orden närma sig undersåten. slår hans hjerta högre af tillgifvenhet och tro het. Han glömmer ej hvad samhällsställningens olikhet fordrar, men han är tacksam för att denna olikhet icke gör afståndet så stort, att allt närmande är omöjligt. Svensk konung och svensk vonde hafva i fordna dagarstundom mött hvurandramed allvarliga, någon gång med skarpa ord, 1 svensk konung med hjerta i bröstet och stål i sinnet har aldrig förgäfves vädjat till svensk bondes goda vilja att offra lif och gods för konung och fosterland. Folkligt väsende, vänligt hjertelag, öppenhet i ord och handling pryda Sverges konungapar och tillknyta ännu närmare de band af vördnad och tillgifvenhet, hyvarmed Sverges allmoge af ålder varit fästad vid, sitt konungahus Afven sedan bondeståndet sednast framträdde inför Deras Majestäter har konungahuset icke varit förskonadt från de hemsökelser, och sorger, hvilka äro gemensamma för konungaborg och koja. Konungasligtens höga stammoder har lemnat det jordiska efter en lång och lycklig lefnad, utm för husliga dygder och en väl görenhet, hvars frukter länge Skall göra hennes namn vördadt af folket. Ehuru efter naturens ordning den af år trötta måste gå bort, är det dock knappt någon bland oss, som icke erfarit den vid en sådan tilldragelse djupa saknad, som en vördnadsvärd anförvandt lemnar efter sig i familjekretsen, och vi hafva derföre äfven af hjertat deltagit i denna konungahusets förlust. Deremot har genom en arffurstes födelse konungahuset och tolket fåt en förnyad anledning till glädje och tacksamhet mot försynen. Nadige konung! Fredens välsignelser hafva under lång följd af år tillåtit oss att ostördt egna oss åt fredens värf. Vi bevittna också samhäl lets förkofran och framsteg i mångahanda riktningar. Mycket återstår dock att önska, mycket att göra för näringslifvets höjande och utbredande af den välmåga, som låter bildningens frukter blifva folkets egendom, samt framför allt lör att väcka denna samfunasanda, som förs irer en nation att känna sig sjelf, att mäta sina krafter och behof och att använda de förra på ett sätt, som öfverensstämmer med de sednares fordringar. Detta likasom hvarje framåtskri dande i samhällelig mening måste dock vac bero af en genomgripande förändring af de for mer, under hvilka svenska fol:et utöfvar sin lagstiftningsoch beskattningsrätt. Dessa for mer äro ock numera utdömda af ett tänkesätt i allmänt, att dess tillvaro icke låter sig förnekas. Tacksamt erkännande den anda af frisin nigbet och kraft, som utmärker E. K. M:ts riksstyrelse, kunna vi derföre icke tillönska E. K. M:t en större och oförgängligare ära än den, som skulle beredas E. K. M:ts namn derigenom, at lenna företrädesvis vigtiga och nu med så lif ga törhoppningar omfattade retorm blefve utiörd under ER K M:ts regering. Måtte vilkoret ör deta stora arbetes utförande fa fortfara, och häfderna i en aflägsen framtid veta att få under den konungaätt, som från en frejdad förare ledde sitt ursprung, fingo skandina viens förenade ULrödrafolk i tred och lycka areta på sin inre utveckling. Måtte huslig trefnad fortfarande hesrska i oveas konungaborg och den Allgode förläna Deras Majestäter en lång och lyckosam lefnad. Med nedkallande af himlens välsignelse öfver konungen och konungahuset anhåller bondeståndet att uti Deras Majestäters nådiga ynnest städse få vara inneslutet. RA NA AA a —