föresatser. Skulle vi icke glädja oss öfver den guddnliga nåd, som i så ymnigt mått blifvit vårt födernesland beteld? Vår konnug har med f sar kra lighet Har ä i utlandet atvju inom landet ha mödandena för ljus, sanning oc icke förminskats, arbetet för timlig näring oc välmåga haft god framgång. I sistnämnde hi seende må särskildt de stora företag nämn hvaraf en mycket vigtig afdelning om få d under E. K. M:ts ögon vinner sin fullbordan och kommer en stor allmänhet till nytta. Med alla E. K. M:ts trogna undersåter känner presteståndet den lifligaste glädje öfver det myckna goda, som under den sednaste tiden vunnit stadga, och läser deri sköna löften för framtiden För allt detta goda hembära vi i främsta rummet vår tacksamhet till den barmhertige Fadren i himlen, som, mer än vi det förtjena, bevisar oss godhet och nåd, och dermed vill uppmana OSS att städse vandra i hans sanning och fruktan Men vi äro ock tacksamme mot den ädle och kraftfulle konung, hvars hjerta brinner så varmt för Sverges ära och hvilken icke sparar sin egen dyra person, då genom hans bemödanden något bör uträttas. Emottag, allernådigste konung, de försäkringar om innerlig tacksamhet och oskr tad vördnad, som Sverges prestestånd härmed djupaste underdånighet för E. K. M:t vågar uttala. Emottag ock presteståndets försäkringar cm redliga bemödanden att såväl vid det nu förestående riksmötet, som framdeles. att här s som i våra menigheter enligt E. K. M:ts landsfaderliga afsigter fullgöra hvad oss åligger och för oss är nödigt. Vid riksmötet skola utan tvitfvel många förslag tWll pröfning förekomma. Presteståndet skall pröfva allt med den betänksamhet, som är dess pligt och som till förekommande af en för sen ånger är väl behöflig. Om icke allt kan antagas, må orsaken icke sökas i bristande kärlek till det goda och riktiga, än mindre i bristande fosterlandskärlek. dan kärlek vet presteståndet sig aldrig hafva svikit. Det vill icke heller nu dem svika. I djupaste underdånighet anhåller presteståndet att 1 E. K. M:ts nåd och bevågenhet städse få vara inneslutet. Det tal som å bondeståndets vägnar af des talman Nils Larsson från Jews! konungen på rikssalen lydde Stormäktigste, allernådigste konung! Med känslor af underdånig vördnad, kärlek och tacksamhet har bondeståndet åter nalkats sin konungs tron. Vid ett sådant tillfälle återvänder minnet af den tid, som förflutit, sedan E. K. M:t på detta samma rum gaf rikets då församlade ständer sin afskedshelsning, och tanken fästes på betydelsen af det tidskifte, som E. K. M:t nyss invigt. c Den mångsidiga och rastlösa verksamhet, E. K. M:t utvecklat under den nyss antydda tidrymden, adagalägger E. K. M:ts oafbrutna omsorger och nitälskan för sitt rikes väl, dess förkofran samt jemna och tidsenliga framåtskridande. Särskildt hembäre vi E. K. M:t vår derdåniga tacksamhet för den synnerliga omvårdnad regeringen egnat åt lagarnes förbättrinar i olika riktningar. Genom BE. K. M:ts nåiga fastställelse af det utaf rikets stä tagna förslag till konkurslag och öfriga i sammanhang dermed ståervde lagstadganden, har on, både för näringslifvet inom landet och i förhållande till andra nationer, företräde vigtig hufvuddel af kreditlagstiftningen vunnit en at fl. behofvet påkallad förbättring. Genom det iörslag till ny strafflag E. K. M:t nu förmilt sig vilja vid denna riksdag i nåder framlägga, skall. såsom vi våga hoppas, den af E. K. M:ts höge fader i lifstiden med så mycken lek omtattade och vid 1853 års riksdag begynta dermera fortsatta reformen af vår fö brottmålslagstiltnirg vinna en med mensklighetens och den allmänna bildningens fordringar öfverensstämmande fulländning. fven åt förbättringar inom den ekonomiska lagstiftningens omräde har E. K. M:t egnat sin höga uppmärksamhet. Frimsta rummet intaga dervid de af EC K. M:t den 21 Mars innevarande år gifna nådiga förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad, om kyrkos samt kyrkoråd och skolråd, äfvensom om lands: ting, hvarigenom de af stindernva vid förlidna riksdagen antagna förslag i dessa ämnen blilvit i det hufvudsakligaste af E. K. M:t godkände. Den utbildning, kommunalväsendet genom detta lagstiftningsarbete vunnit, och som isjeltva verket endast är en återgång till den menighetsstyrelse svenska folket af älder utöfvat och sem delvis ännu till våra dagar fortlefvat — våga vi betrakta såsom en af de vigtigaste reformer, hvilka ifrån början af vårt nuvarande statsskick blifvit genomförde. Samfundsandan skall derigenom erhålla en väckelse till verksamhet och handling inom de mindre områdena, kommuner och län, och de af klasseller ståndsval obundna kommunalförsamlingarne skola, på samma gång de alstra förbrödring och jemnlikhet emellan alla medborgare. blifva en förberedelse till och ett underlag för den större verksamhet, som tillhör representationen af landet i sin helhet. Denna i vårt statslif vigtiga tilldragelse skall dock vinna sin falla betydelse först genom en fullständig ombildning af nationalrepresentationen. Också framträder lösningen af denna företrädesvis vigtiga samhällsfråga år efter år med allt oafvisligare nödvändighet. Om det än vore orättvist att förneka, det de sednare riksdagarne burit goda frukter i flere afseenden, kan det icke heller bestridas, att ståndssplittringen, då som förr, firat sina segrar. Samverkan och enighet i beslut äro omöjliga inom en i fyra kam rar fördelad representation; sakkännedomen i en kammare går förlorad i en annan, och önskningar och behof, uttalade på ett ställe, kunna icke göra sig hör da på det andra. Den ien fristat nödiga vexelverkan emellan statsmakterna måste under våra nuvarande representativa förhållan den äfven blifva en omöjlighet. En god ritce ing skall ofta finna sina bästa alsigter tiMintetgjorda af ett motstånd, framkalladt af fördomar och, partiintressen och snart sagdt i hvarje sti fråga sakna från den andra statsmaktens si stödet af en opinion, som bestämdt och oförtydbart angifver de flestas mening, då deremot cen folkfiendilig styrelse skulle i denna splittring i stånd, klasse: och intressen finna en alltid lätt odlad mark för utförande af hvilka som helst mot folkets frihet och väl riktade planer. Stormäktigste, allernådigste konung! Den svenske dannemannen är kovungsk till tänkeoch handlingssätt Öppen och frimodig framträder han inför sin konung; undergifven och vördnadsfull hör han sin konung, som är van att i Sverges allmoge finna sitt säkraste stöd, sin fasta borg. Med det djupt kända behofvet af den förändring vi åsyfta, förena sig våra på konun gens nyss uttalade ord jemväl grundade förlopp ningar, att eders Kongi måtte äfven ät denna stora samhällsa enhet egna sin höga omvårdnad och kr medverkan. — Historien shall då förena eders Kongl. Maj:ts namn med de store Carlars, hvilkas minne ännu lefver i svenska folkets hjertån. En sådan seger