STOCKHOLM den 13 Okt, Bref från Köpenhamn, (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 12 Oktober. Den inbördes jalousien meilan Preussen och Österrike har gjort, att vi ej synnerligen: länge sutit i ovisshet om de sofistiska argu! mentationer, jå hvilka dessa makter stödde; sina sista oförskämda påståenden i afseende; å Davmark. Depeseherna äro något oöf : verensstämmande i sin utveckling; den laueni burgske grefve Bernstorff och den hols ein-; ske erefven och fördetta denska sändebudet; Rantzau ha såsom författare af de: preusI siska noten begått mindre uppenbara fel vid redocörelsen för utvecklingen af danska för; hållanden än grefve Rechberg; men det är ju en alldeles likgiltig sak, då det iallafall; är säkert, eatl ingen af dem i sjelfva verket söker sin verkliga styrka och stöd i den historiska s.nningen, utan i den fysiska styrkan, som ligger bakom deras argumentationer: Om pi rätt känner oss, Fan niej vara i tvifvel om hvad för intryck dessa noter gjort här i landet. Vi ha sett alltför många noter, den yngre generationen har varit lindad med depescher och diat memoranda om den tyska frågan i alltför stort mått, för att dessa sista skrifter skuile kunnat slå oss med någon stor öfverraskning. De: har väl således också gått så, att de flesta läst dessa depescher med harm och indignation för ögonblicket öfver att ens fädernesland skall I kunna tilltalas på ett sådant sätt; man har; väl sagt: nu måste väl något ske, uu kan det icke längre underhandlas; mea dervidj har d ti också stannat; om någon tät s mmenrsluwnirg af de olika trupperna. om något enhälligt uttalande eller yrkande till regeringen har det ej varit fråga. Det skall således denna gång gå såsom förut; först har pressen visat och återigen visat det ohållbara i de tyska makternas argumentatimr och det oberätigade i deras anspråk, och efter någon tids förlopp erfara vi, att regeringen äter afsändt en svarsskrifvelse, en:edan hon ännu icke funnit tiden mogen och de vänskajliga makterna tillräesligt upplysta. Regeringen har den obestridliga för tjensten att småningom ha förmått Tyskland att med oförbehållsam klarhet uttala att stridens sanna mål är Slesvig; hon har ernått d.tta mål medelst kuteketisk skicklighet, TInen hon tyckes nu til! den grad ha förga-; pet sig i kateketisationer, at hon vil fortfara dermed iotill dagarones ända. Tiden är icke mvogn änru, keter det från ministerens väsner, och Lehmann har flera gånger begagnat tiltfället att prisa det danska folkets iålemod?, d. v..s. detsamma som att meddela det på lång tid ärcna ingenting skall ske. Det måste också na anses såsom all: deles ufgjordt 41t rikssådet icke skul samnarckelios — såsom man väntade — i börjon rätts år; dit enda ri vitl taga, säges redan var 2 art bon utverkat en kovgl. resolution påatt taga Holsteintillskott till de gemensamma ugiterna al den gemensamma behål ningen; vudra ro få ett alldeles förunderligt rykte. I alt som regeringen ha? rättigbet alt taga af flolstein så mycket som nornalbndgeten uillåter, så täsker hön beiäcka bristen från det e tiaflotna året genom alt utan krus taga för det kommende året så stor summa som normalbudg: ten tillåter. Så har man berättat och så berättar jag efter, v en j.g måste dock på samma tång erkänna, ett jag icke förstår hvartiill det:n skulle leda. Ilvad man nåste vänta är, wt regeringen tänker förlänga det nuvurande tillståndet medelst ett nytt bokhålla eex;eriment, söka taga Holsieins andet, uten att taga den. utt efterkomma tyska förbundets anspråk, utan att efierkorama dem, handla emot dew, utan att fremkalla någon exsekution, kortligen sagdt, någonting mycket flint och lika nyttigt som alt göra på stället marsch. Jag är böjd för att tro att man på riksdagen skal försöka aflocka regeringen någon förklaring just i afreende få det finansicl a, ty denna församling skull ju tevilja konungarikets andel i de gemen-wmma utgifterna; men ett är vit fråga, ett avnat att få svar. Vifåvälse. Rigsdagen öppnades den 4 dennes; jag skull under dess sammanvaro lemna meddekoden om dess förhandlingar och den ställning den mäste intaga. Jag nämnde redan förra gången, att en jurylag och cn polislag får Köpenhamn skola frandäggus: detta har redan skett, Dessutom ha band annat in lavnats förslag till lag om fåsta löner åt bbetsnkon Ae om cn ölverordnud gemensam kommunalstyrelse för stad och lund, tvenne frågor, fom här likasom hos er varit mycket afbandlade, nen hiuills icke blifvit afgjorda. Enligt det inlemnade förslaget tiil konungarikets finansleg äro konungarikets inkomster för nästa år beräknade till om kring 9!miilioner riksbankdaler, dess särskilda utgifter — oberäknadt det normal budgeten ötverstigande tillskotiet till hel staten — till 6 8596,664 rdr. Såsom ni torde erinra er, lefver kouungariket väsentligen af de direkta skatterna, monarkien väsentligen af de indirekta. De direkta skatterna ha beräknats sko a gifva en inkomst af omkring 4.000,000. Bland den beräknade in komsten upptages bemyndigandet för regeringen att i anledning af utgifterna för jernbansväsendet utfärda 4 procents af långifvaren ouppsägbara statsobligationer till ett värde af högst 3.400,000 rdr. I riksdagens sommansättving har icke någon förändring försiggått sedan förra året, men jag vill dock anmärka att baron Blixen-Finecke vid ett i går företaget suppleeringsval åter blifvit medlem at folketinget. Grupperingarne i tinget uiföllo sistlidet år så, att bondevännerpa stodo på ena sidan, en moderatare regeriugsvänlig grupp, som var litet starkare, på den andra, och midtemellan några få så kallade sjelfständiga, hvilkas uppträdande under förra sessionen dock var nå . ; ; i ( Gypsy !t t On NA r