dess slafvar, och löjlig derföre att om sydstaternas slafvar önskade få sin frihet, är det sä kert att ingenting annat hindrar dem från att verkställa sin önskan än deras husbönders öfverlägsna makt, och innan Lincoln kan få någon att tro, att hans sednaste åtgärd skall få något resultat, måste han låta verlden se att densamma förmått försvaga denna öfverlägsenhet. evo oe Skarpskyttomötet I Örebro. (Forts. från gårdagsbl.) Med anledning af det förut omförmäldr beslutet att nedsätta en komit för att algilva förslag till utlåtande angående programmets tredje fråga, företogs sedan andra frågan bbfvit afejord. til behandling den fjerde frågan, så I.dande: Hvilka åtgärder böra vidtegas för otl åt skarpskytterörelsen gifva ce vidsträcktare spridning särdeles på landsbygden. Magister Sandberg öppnade d-batten och föreslog att man borde uttrycka.den önskan, a I till befrämjande af rörelsens utbredning måtte anvisas de medel, som besparas derigenom ati en del ynglingar i beväringsåldern erhållit sin militära öfning inom skarpskytteföreningarne. (Härvid erinrades att förslaget berörde den redan afgjorda första frågan.) Litteratören Bruhn föreslog inrättandet a filial afdelningar till de i städerna och isynnerhet de i läns-residensstäderna existerande skarp skytteföreningarne, för att genom skriftvexling och personliga beröringar, meddelandet af nödiga upplysningar, kringsändandet af cirkuläre, till sockenstämmonämnderna, utväljandet at korrespondenter och ombud bland ansedda och inflytelserika personer befrämja skarpskytteföreningars stiftande. Dessa fitial-a delningar, som skulle verka genom ihärdig bearbetning och förnya sina op:rationer, om icke verkan derpå i förstone följde, vore af vigt för idens propagering, hvilken man måste uppfatta likasom anhängarne al nya religionbekännelser förstå sin uppgift, nemligen icke blott att sjelfva ega en öh ertygelse. utan äfven bibringa den åt andra och vinna an: hängare. Megister Hedlund af öfningar på sådant så Vetraktades såsom en vapenlek, hvilken dock kunde ske medordning. Befarade att vid åväga bringande af den agitation, hr Bruhn önskat, saknades en centralmyndighet, som ledde och ord nade desamma, . : Litteratören Lidberg trod e sig ha erfa rit att saken på landsbygden motverkades af de der förnämligast maktegande, länsmännen och presterna, isynnerhet de sistnämnda. Man borde derföre framförallt söka inverka på presterna. Litteratören Gumaelius (fr Örebro) för ordade att, då skarpskytteföreningar göra utflykter för att sammanträffa med hvarandra, de må. i stället att gästa den ene hos den andre, öfver: enskomma alt mötas på hallva vägen, hvarige nom vunnes icke blott att sådana möten blelvt vida enklare och mindre dopensiva, utan äfver att man gåfve impuls till stiftande af föreninga: på de orter der sammanträftande och öfninga egt rum, Magister Meyerberg befarade att men betraktande af de många materiella hinder,son lade sig i vägen för rörelsens utbredning pi !andsbygden, icke hade att hoppas särdeles mång: rekryter derstädes. Allmogen hade i allmänhe icke tid att tillåta sina söner och drängar at deltaga i vapenöfningarne. Men på det att nå got likväl måtte göras för folkbeväpningens ut bredning på lavdsbygden borde man vända si till folkskolorna, ehuru icke heller der mycke vore att vänta, d deras lärjungar i allmänhe: äro af nog späd ålder och vanligen mycket ojemn! besöka skolorna. Allmogen kunde egentliger endast anses ha söndagsaftnarne till förfogand: för vapenöfning och dermed kunde icke mycke vinnas. Br Bruhn erinrade att Stockholmsföremög styrelse i viss mån utgjort en förenings: änk mellan föreningarne och varit i tillfölle af. silva ätskilliga förslag och vidtaga förfoganden -om vupnnit temligen allmän efterföljd. Mar. ånge för öfrigt ej låta afskräcka sig afsvårigheier. Hvad presterna anginge, så finge de välj ienna fråga, såsom i åtskilligt annat, maka åt sig. Kapten Adelsköld ansåg äfven att mar ej borde låta afskräcka sig af svårigheter. De: motstånd träffades, borde det bekämpas. Litteratören Ekgren ansåg otvifvelaktig att rörelsens utbredning på landsbygden mötte större svårigheter än i städerna, förnämligast til: :oljd af de stora afstånden, som lade hinder i vägen för den vapenföra LE Se samling ull öfningar. Afven bristande tillgångar på hvac som erfordrades för öfningarne utgjorde en svårighet, som likväl kunde till någon del undan: rödjas genom det understöd, som vore att hopvas rån statsmakternas sida. Men svårighetern: måtte vara större eller mindre, borde man doch icke underlåta att sträfva för rörelsens utbrednin: äfven på landsbygden. Hvad beträffade de medel. som för detta ändamål borde anlitas, hade man i främsta rummet att hoppas på alldeles samma. krefter som gifvit upphof och fart åt rörelsen i städerna: nitet och verksamheten hos fosterländsk! sinnade män, som sätta sig i spetsen för rörelsen enhvar på sin ort samt ordna och leda den på det sätt, som hvarje orts lokala förhållanden kräfva. Men för att förmå personer att sålunda träda i spetsen för rörelsen på landsbygder borde medlemmarne af detta möte, borde deras kamrater i hemoterna göra kraftig propaganda. hvar och en i sin landsdel. Den omständigheten att allmogen kan disponera endastsöndagen för ändamålet atgjorde icke något hinder. Ersarenheten i Stockhoim, der det funnes hela kompanier som aldrig varit samlade till öfning an nat än om söndagarne, och likväl på föga mer in ett halft år vunnit ganska vacker färdighet. dagalade att det är alldeles tillräckligt om nå son stund af söndagarne egnas åt de militära öfningarne. Man borde blott icke genom sträfvandet att få större trupp samlad på ett ställ Sranleda alltför långa vandringar till samlings: aällena. Nödgades man till och med på ett oc! nnat ställe i början afstå från exercis och nöja g med skjutöfningar, vore dock redan dermet kycket vunnet. En omständighet. som under ättade rörelsens utbredning på landsbygden, vor: :utligen, att armen är spridd öfver nästan all: delar af riket, så att medlemmar af densamm: sunna medverka såsom ledare och instruktörer så landet, likasom de gjort i städerna; hafvand. uan just vid detta möte, der så många delta: vare voro militärer i tjenst, ew vackert vittnes börd om den eniga samverkan som eger ru: meilan vår medburgerliga armå och våra för folk ningen nitälskander medborgare, Kapteu Nordens bredning på landsbyg sraftigt materielt under ordade anordnande att de af allmogen ir avvägt of väst I efrimjas genon öd och genom den be