öteborg den 10 Okt.. Enligt från Warberg ingånget telegram her litsudsfången Nils Christensson, iklädd fångdrägt, den 8 på aftonen beredt sig tillfälle att rymma från dervarande fängelse. BLANDADE ÄMNEN Kejsar Napoleon I:s förlofalngsriag; Den bekante tyske biografen Schmidt Weisenfels har nyligen i en afhandlipg om den nuvarande franska kejsarinnan meddelat några intressanta underrättelser om familjen Montijos: äldre förhållande till. det napoleonska huset. Den första förbindelsen mellan de båda familjerna går tillbaka till. den gamle Napoleons tid i det att kejsarin nan Enugenies. far. grefve af Momijo och hertiy af Peneranda, under det spanska krigettog parti för. konung Josef och beseglade sin uilguvenhe: för honom med sitt blod. Såsom öfverste i fransk tjes.st förlorade han i slaget. vid Salamandra ett öga och ett ben, och då hansmännen af krigshändelserna blefvo nödgade att utrymma. Spa nien, följde grefven mede deltog -med stor tap perhet i fälttåget år 1814.i Champagne och blei af Napoleon, till hvars ständiga omgifning har hörde, egenhändigt dekorerad med -Uedemlepio nens kors, Ett annat bevis på kejsarens förtro: ende erhöll grefven. vid försvaret afParis, då han fick befälet öfver den polytekniska skolan för ätt med dessa unga män betäcka höjderna vid: Saint Chaumont.. Efter. Napoleons fall ater: vände grefsen af: Montijo till sitt fädernesland; der han intog en infivtelserik. ställning såsom-sex nator och dog år 1839. Ödet ville emellertid att Montijoslägten skulle förbindas med napoleoniderna genom en symbol, som efter förloppet at åratal oupplösliken sammanknuut de följande generationerna af de båda familjerna, och denna symbol var kejsarinnan Josefines förlofningsring. Grefven af Montijo bodde före sitt inträde i der transka armöån jemte sin familj, sin bror och dennes barn i Paris. En dag promenerade han brorsdotter, den lilla treåriga Maria af Montije med sin guvernant i Tuileriesträdgården och fick här en guldring i present af en liten gosse, uta: att de båda barnens guvernanter märkte det. D5 ingen gifvit närmare akt på gossen, och man de följande dagarne icke träfiade honom i trädgår den, uppgaf familjen Montijo hoppet att finn: ringens egare; uch den lilla spanska grefvinnar behöll den såsom en leksak. Denna ring va: emellertid kejsar Napoleons förlofningsving, sop den lille Lauis Napoleon en dag, då han lekte med sin farbror, oförmärkt dragn af fingret på honom. Kort derpå drog Napoleon ut i krig mot Österrike och glömde förlusten af ringen, i hvilken Josefines namn var ingraveradt. Den lill: Maria af Montijo hyste en oförklarlig kärlek ti! ringen, och när hon sedermera blef gilt med sir farbror, ofvannämnde franste partigängare, och med-honom blef mor till Eugenie, skänkte hor henne, som är född den 5 Maj 1826, ringen, i hvilken hon då lät insätta detta datum. Nä: Eugenie sednare besökte sina slägtingar, famil jen Kirkpatrick i London, träffade hon der till sammans med prins Louis Napoleon, hvilke såsom carbonaro var förvist från Italien. Hu ar händesevis ringen bland hennes smycke och. blef genom narunet och det märkliga datun (kejsar Napoleons dödsdag; öfvertygad om, at: Napoleon I:s förlorade förlofningsring fanns i fra Eugenies händer. Från denna stunc etraktade Louis Napoleon, hvilken tillika me: sin farbrors anspråk på tronen ärft hans fatah stiska tro, den unga grefvipnan såsom förburden med Napoleoniderna genom em högre bt stämmelse, hvilken äfven gick i fullordan tjngr år sednare. När gretvinnan Marie fick kunska om ringens b tydelse, förlo ade hon, som känv den unge prinsens karakter, från detta ögonblick icke-sin plan ur sigte, hvilken gick ut på at ifta. dottern: med Napoleoniden. Tills vidar blefve det väl blott ett giftermål med en pre tendent, men pretendenten hade ett ovanligt nam och en framtid. och Montijoernas ärelystna: kunde hjelpa till att lägga grund till denna fran tid. -Så resonnerade den siuga spaniorskan, oc! härigenom försvinner det besynnerliga i, att ev så vacker och rik: flicka, och till på köpet af förnäm familj. uppnådde den för en spaniorsk: farliga åldern at 28 år utan att bli gift. På fria: var det ingen brist, men de blefvo ej bönhörde Evgenie var af ödet utsedd att uppfylla en högt bestämmelse, så trodde hon åtminstone sjelf, oc denna öfvertygelse lät. henne med lugn se si flyktande ungdom. Då och då träffade hon vi Vadorter tillsammans med prinsen, och när Fi bruarirevolutionen 1848 öppnade Frankrike fr de landsförvista Napoleoniderna, begaf äfven fa ni Montijo sig till Paris. Slag på slag följd nn Louis Napoleons val till medlem af nauc nalförsamlingen och till republikens presiden! först-på:fyra år, sedan på nfstid, och slutlige: belönade han många års trofast väntan och satt: såsom fransmännens kejsare Europas skönasuw krona på gretvinnan Eugenieg hufvud. — En från sin post försvunnen soidat. Frå: Berlin berättas att, då den t dennes den löjtnar som: gjorde runden, kom till posten vid berline: thor; fann han soldaten försvunnen derifråi Dig nanten sökte underrättelser i grannskap: och erfor att soldaten nyss förut befunnit si: på sin post. Det återstod honom ingenting arnat än att skicka en poliskonstapel omkring krogarne i grannskapet för att uppsöka soldaten under det han sjelf gjorde sina efterspaningar närheten af p skuren; Slutligen finner han si man i en trädgård bakom denna. Soldatea sv: ter på en bänk, stödjande det från tschakåen b:friade hufvudet mot handen och med gävär liggande bredvid sig. Den förbiutrade förmar nen slår soldaten på axeln: Stig upp!t— Lz mig vara i fred! — Ett något krafugare sla på soldatens axel: Vet du hvem jag är? Hvad angår det mig!4 -— Du skail genast be ifva dig på din pott! — Drag åt fanders! — öjtnanien, som ansåg sig ha en otillräkneh; person framför sig, vände sig tvärt om, fattad geväret och ställde sig sjelf på post i soldater ställe. Det ovanliga skådespelet af en löjtnant, med schärpet omkring lifvet, tecknet ai hå var vakthafvande officer, som står på post me: sevär i arm, ådrager sig de förbigåendes upjmärksamhet; snart har en tät krets bildat si ill stort obehag för den som skildtvakt tjens sörande löjtnanten. Nu finner:soldaten för goo att ändtligen stiga upp och taga kännedom ut händelsernas gång an blandar sig bland de gapande hopen. ställer sig att stirra på löjtnan ten och anmärker dercefter: Det ser gansia br: it, när en löjtnant står på post, men ännu bättre ser det ut när soldaten står på j ost. Lejinanten: Tyst du!4 — Soldaten (varnande): Lojtnan len vet väl, att man ej får tala på post! Lön nanten nediåter sig ej att svara på sin underly landes till förryckthet gränsande oförskämdhet atan afbidar poliskonstapelns återkomst. Denn skickas genast till vakten vid Libeckerthor me inmälan om den i militärannalerna exempellös illdragelsen. Löjtnanten hade måst stå tre fje ledels timme på post, innan han blef ordentlir löst... Den piigttörgätne soldaten tördes ti vakten Der anställdes törhör. Tillfrågad 0: in födelsevrt, svarade foldaten på sitt vanlis mpertioenta sätt: Jag ä äcoklenbuurgaren ot 1, inte har, någonting emot dec. Officer: Inga onödiga armärkningar. Har du sup wänvin 24 — Soldaten: Det tål att tänka ci is