berörde hermetölian anförts, kunna ock åberopas I för rättmätighetew af det i 2:dra. punk i ; fattade och, enligt statsrådsprotokollet, som i alla afseenden riktigt äl sin grund erkända stadgande, att all leverering in natura af spanmål eller andra persedlar bör upphöra. i Af alla de menliga förhållanden, som prester. skapets nuvarande aflöningssätt med sig förer, , är naturalevereringen icke bland de minsta, utan ja de tvärtom skäligen kunna bänföras till de i största, hvaribland den ock i rikets ständers i skrifvelse den 6 Juli 1857 är uppräknad, med anmärkning att den. lätteligen föran eder och ofta föranledt tvister och rättegånger. Sådana måste ock I uppstå, när. .om varans qvalitet eller qvantitet tolika meningar parterne emellan sig yppa och den cne eller löntagaren icke är sinnad att eftergifva hvad han anser vara sin rätt, och den andre ; eller löngifvaren icke är böjd att erlägga något I utöfver hvad han finner vara sin skyldighet. tt i religionsvården på ett sådant förhållande mellan lärare och åhörare icke vinner, utan tvärtom föri lorar, säger sig sjelft och detta utgör, efter kol; legii tanka, det mest talande och, om äfven an: dra icke funnos, ett tillräckligt skäl för att afskaffa all leverering in natura. Om ock, såsom i statsrådsprotokollet yttras, ännu i vissa orter ; svårighet vid produkternes afsättning skulle förefinnas, hvilket likväl är ett förhållande, som, , der det ännu må existera, snart sagdt med hvarje dag förminskas och försvinner, inträffar denna I gvärighet så för löngifvaren som för löntagaren. och frågan blifver då: hvem som drabbas mest jaf denna svårighet antingen löngifvaren, som har latt afsätta endast produkten af sin egendom, eller , Jöntagaren, som skall afsätta produkterne icke blott af sitt boställe, för hvilket allenast äro beräknade de dragare, som der kunna underhållas utan ock af samtlige hemman och lägenheter i I pastoratet hvad angår den del deraf, som blifvit till honom levererad. Svaret på denna fråga kan , icke vara tvifvel underkastadt. Skulle en prestgård vara af den mindre goda beskaffenhet, att ide varor, som af dess afkastning böra för prestens underhåll påräknas, icke äro för behofvet tilli räckliga, bör icke för honom, lika litet som för ; hvarje annan, möta någon svårighet att det bri; stande a uppköp sig förskaffa, dertill han uti hvad som af pastoratsboerne ti!l honom konj tant betalas, eger medel, hvilka af dem alla saknas t Kollegium, som är af den tanka, att hela löneI regleringen blifver förfelad, derest naturalevereI ring bibehålles, kan derföre icke annat än på det I högsta i underdånighet tillstyrka att all sådan j må afskaffas och följaktligen alia persedlar med penningar betalas efter tioårigt medelmarkegångs! pris, desto heldre som, orm motsatsen skulle för ! något fall vara medgifven, det icke är möjligt satt törekomma skäliga klagomål öfver olika be, slut, enär ingen lärer finnas, som kan föreställa sig att de Ysärskilda förhållanden, hvilka skulle I grundlägga undantaget och alltid måste bero på I särskilda personers omdömen, skulle komma at: blifva af de olika nämnderne i rikets 24 län på :lika sätt vid alla tillfällen uppskattade. i Efter denna onekligen både logiskt tänkts I och klart framställda deduktion hemställde kollegium, att åttonde uti den blifvande i författniogen måtte innehålla följande stadganden: 41 mom, att presterskapets löner beräknis uti en eller flera af de rtäntepersedlar, som, enligt kongl. Kungörelsen angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling af den 11 Maj 1855, äro för hvarje markegångsdistrikt bestämde, och endast till mindre del i penningar, dock att nämnden eger att för hemman och lägenheter såsom hufvudsaklig löneartikel upptaga spunmål, utan inskränkning till de sädesslag, 6 i nämnde författning omtalar, med iakttagande alltid att inga andra sädessleg eller persedlar ifrågakomma än dem, för hvilka, såsom hufvudräntepersedlar, tioårigt medelpris är i markegångstaxan utfördt. 2 mom. att i Malmöhus län bör endast spanmål såsom lönepersedel upptagas; och 3 mom. att alla persedlar skoia alltid med penningar efter det för markegångsdistriktet fastställda tioåriga medelpriset betalas, så att någon leverering in natura aldrig må ifrågakomma. Om hvad kollegium sålunda föreslagit vunee K. M:ts bifall, hemställde Kr BG vidare, att den 9 sålunda borde ändras. ett hela andra momentet deri skulle uteslutas och orden i tredje mom.: vare sig att utgå efter medelmarkegång eller in natura, utbytlas mot: att utgå med penningar efter medelmarkegångspris?. Det var genom de stridiga förslagen (komiterades och kollegii) om natura-levererin gers vilkorliga bibehållande eller fullständiga afskaffande, som regeringen nu sattes i en viss förlägenhet. Men låtom oss tillse om den uti verkligheten hade några skäl för sig. : I rikets stånders underdåniga skrifvelse den 6 Juli 1857 förekom uttryckligen att presterskapets löner, beräknade uti en eller ilera af de för hvarje län vid ränteförenkliogen b.stämda persedlar, skulle ?utgå efter tioårig markegång, hvilket otvetydigt innefattade, att natura-levereringen skulle upphöra, i det den kungliga propositionen följaktiga statsrådsprotokoll medgifver att ständernas nyss anförda stadgande syntes vara i alla ajseenden riktigt till sin grund och kammarkollegium hade ur praktisk synpunkt ådagalagt natura-levereringens stora olägenheter. Samma kollegium hade äfven bevisat, att komiterades uppgift, det frågan huruvida naturalevereringen skulle ega rum icke redan var öppen? vore grundfalsk. Nå väl! då så många öfvertygande skäl förefunnos, hade det väl då för regeringen bort varas svårt att decidera sig i frågan, och att fatta ett sådant beslut, som stod il fullkomlig öfverensstämmelse med reformens grundprincip, ett allmänt ordnande at presterskapets aflöning? Men regeringen hade ingen benägenhet att taga steget ut, — och reformen gjordes alltså icke ful!ständig. 1 den kungliga förordningen af den 11:te Juli innevarande år: erhöll 8:e 2:a mom följande stadgande: I Persedlarne utgå efter tioårig medelmarkegång, der ej deras leverering till större eller mindre del in natura kan varda, red afseende på särskilda förhållanden, af nämnden föreslaget och af K. M:t medgifvet, för hvilket fall nämnden äfven bör föreslå och! K. M:t vill bestämma sättet, hvarå levereringen skall ega rum.? I detta stadgande är följaktligen ett frö ned-! lagdttill fortsatta tvister mellan löntagaren och löngifvaren, till nya strider vid kommande 3 1 riksmöten, och till en mängd underdåniga framställningar, om naturalevereringens bibeenda innen sådana nRstnora tar don kvrkn.