INTET NAMN?. Ar WILKIE COLLINS. Hennes husbondes harm öfver detta försök att lura honom; hans uttalade misstanke att miss Bygrave visste af det; hans felslagnagoda tankar om nidcen; det förakiliga sätt, hvarpå haa hade bemött onkeln på promenaden; hans ovilja till detta ställe, som bade vari skådeplaisen för hans förhastade förtrolighet med främlingar, och hans ifver att nu på morgonen komma derifråa — all detta tramstod nu med sanuvingens skenbara prägel för mrs Lecount, och endast al en oOrsak. Hon hade med egna ögon sett mr Noel Vanstone resa från Aldborough, utan ati-kunoa eller utan att ens försöka a.t lemna någon enda underrättelse till femiljen Bygrave, en!igt hvilken de hade kunnat följa honom på spåren. Så låogt såg hushållerskan, men icke vidare. Hon vur en alliför slug qvinna, för att blindt lita på framtiden. Hennes husbonsdes sinne, alltid ombytligt, kunde tätt vexla om. . Möjligheter kunde gifva mr Bygrave et lilltälte att reparera det misstag, som ban begärt, och listigt återvinna sit förlorade, goda anseende hos mr Noel Vanstone. Ehuru mrs Lecount visserligen medgul olt torhållandena hade tegit eu högst gynnsam vändning för henne, så var hon icke dess mindre öfvertygad att ingenting annat skulle göra heones husbonde fullkomngt betryggad för framtiden, än om hon ) Se A. B. n:r 154, 155, 157-159, 161—164, 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214—216, 218, 220, 22, 235, 2V8 och 282. FE