jag tillbaka igen och jag har fått uppfylld den önskan, jag hyst 1 måoga år, den att få än en gång i lifvet beträda mitt rhesiands jord. Under dessa yttrunden stodo hlar ar i prinsens ögon och det var med svårighet ban beherrskade den rörelse, som ville frambryta. Han afbröt derföre samtalet, tog ett vänligt farväl och begaf sig ifrån fördäcket, der samtalet obemärkt egt rum, till en annan del af åvgfartyget. Under den korta återstående delen af resan talade prinsen med kaptenen ombord, hvilken icke anade hvem främlingen var. Han frågade om Ön Hven, ville veta om der fanns något qvar af Uranienborgs ruiner, och frågade om hvarjehanda andra 10kala förhållanden på ön. — Omsider nådde fartyget Helsingörs hamn; de resande stego i land och begäfvo sig hvar på sitt håll, och bland massan af främlingar försvann, lardsflyktig från fädernejorden, den sista ättlingen al Sverges gamla Wasa-stam. B. C.