nen 1000 rdr ärligen och åt redogörare 3 procent för hvad han Te och 3 procent för hvad han utdelar) således tillsammans 6 procent för andra tillhörande medel, som han omkring 3 veckor årligen skulle få om händer. Hvem som var afsedd till styresman, med så godt som odelad makt efter reglementsförslaget, derom känner man -ej huruvida tankarne äro delade, sedan man nu, af direktionens för civilstatens pensionsinrättning offentliggjorda berättelse till fullmäktige, jemväl fått veta att direktionen för sina beräkningar icke af öfverdirektören erhållit nödiga uppgifter. För landtmätarnes möjligen blifvande depute. rade är det att, vid frågans beredande i hufvudstaden, noga lägga märke dertill, att detta öfverdirektörens sednare memorial och förslag synes hafva beröfvat regeringen hoppet att genom ötverdirektören få antagiiga grunder för en särskild inrättning uppgifna, i thy att handlingarne öfverlemnats till den komitå, som är nedsatt för : behandling af frågan om äfven alla civila tjenstemäns pensionering efter lämpligare än hittills följda grunder. Genom denna nådiga omtanka hafva väl kommissionslandtmätarne att i fram-: tiden förvänta den förbättring i pensionering, i som Kungl. Maj:t och rikets ständer funnit nöI dig; men dennna tid torde blitva lika aflägsen,! som komitens Uppge är vidt omfattande, om . dess arbete ej kunde underlättas genom landtmätarnes egen försorg. I sitt underdåniga utlåtande söker öfverdirektören på det djerfvaste sätt göra troligt att i i TE SL SAT SE De FE, vr MO it rektionen för civilstatens pensionsinrättning förorsakat att statsanslaget år efter annat för landt-; mätarne gått förloradt. Beklagligtvis hade ock: denna mening kunnat förlidet år ingjutas bland flera i hufvudstäden samlade landtmätare af MäI lar-provinsernas landtmäteriförening. De hade; af sin ordförande grefve H. A. Taube blifvit derrättade att pensionsfrågan skulle förekomma på deras möte. Förmodande att åtminstone ordföranden under sådant förhållande gjort sig reda för att öfverdirektörens för dem upplästa utgjutelser mot nämnde direktion voro grundade, antogo de i en bråd vändning ett af ofvannämnde lingeniör Belfrage på ordförandens proposition dem förelagdt förslag till underdånig petition i I frågan, uti hvilken petition, till grämelse för alla som nu tagit närmare del af saken, icke finnes det ringaste till utredning af angelägenheten, Tutan deremot bifall till öfverdirektörens angrepp på oftanämnda direktion. Sedan öfverdirektöÅrens sista underdåniga utlitande i ämnet blifvit med Jlandtmäteriföreningens handlingar tryckt utdeladt, har till och med den tanken gjort sig gällande, att öfverdirektören sjelf insett det statsanslaget, år efter annat, gått för kommissionslandtmätarne samt deras enkor och barn förloradt af det skäl, att öfver-direktören sedan den 15 Oktober 1852 icke afgifvit ett gagnbart förslag i frågan, men åsyftat att bortblanda detta med; sitt utfall mot direktionen för civilstatens pen-1 sionsinrättning. Dessa sanningar, som det varit nödigt att osmyckade medde!a för att belysa frågans rätta ställning och huru ringa bifall förfaringssättet vunnit bland de Jandtmätare, hvilka derom erhållit kännedom, få icke tydas så, som insändarens tanke vore att öfverdirektören skulle vilja omintetgöra all slags pensionering. Redan är 1852 erbjöd han sig ju hos K. M:t att lösa frågan, och underordnades tacksamhetsbetygelser skola ja icke uteblifva, när det på ett eller annat i yckas att, genom hvem det blifva må, få frågan löst. Öfverdirektörens förfaringssätt lärer då finna sin enda förklaring uti begäret att. om ock med uppoffring af andras bästa, vilja efter eget af nödigt omdöme icke styrdt tycke i omskapa både ständers och regerings beslut. I Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättjning har enligt allmänna bladen nu sjelf från pensionskomiten förskaffat sig de uppgifter, som direktionen förut icke från öfverdirektören vid andtmäteriet erhållit, och sedan hemställt till nrättningens fullmäktige om förverkligande af det i K. M:ts nådiga bref till öfverdirektören den 1 Mars 1856 gjorda nya förslaget om kommissionslandtmätarnes intagande såsom delegare i samma inrättning. Alven under antagande att fuilmäktige vilja, i som sannolikt. är, antaga direktionens förslag, ;får man icke undanskjuta frågan om särskilda I pensionsanstalter, som pensionskomiten har att , handlägga. Det är icke afgjordt om statsanslai get 7200 rdr, som är bestämdt till en sådan anstalt, kommer att af K. M. disponeras till sammanslående med civilstatens pensiopsinrättnings fonder, om icke denna inrättning efter sannolikhetsberäkning erbjuder kommissionslandtmiätarne ij lika fördelar af anslaget, som den särskilda an-j,. ,stalten skulle göra. I Detta beror af å hvilken pensionsklass uti in14 rättningen de inflyttas. I enlighet med ofvan-It ; berörda framställning af öfverdirektören vid landtI mäteriet har direktionen antagit sjette klassen med ; högst 400 rdr pension, ehuru andre landtmätarine— som i likhet med kommissionslandtmätarne ic hafva 900 rdr pension å allmänna indragnings-s staten — äro uppförda i civilstatens pensionsin-ju rättnings femte klass med 600 rdr pension. Deri-j-! genom att direktionen förmodat, att kommissionsJandtmätarne för sina personer skulle anlita inrättningen fyra gånger mer än andra delegare, k hafva beräkningarne kunnat visa att 7200 rdr statsanslag, ökadt med bestämda årsafgifter, motsvarar allenast sjette klassens pensioner. För att visa att det icke erfordras afsedda 33 pensionsrum för kommissionslandtmätarne, bör af dem sjelfva genast utforskas huru många inom pensionsåldern möjligen skulle vilja urtjensten afgå för 400 å 600 rdr årlig pension. Civilstatens fullmäktige skola derefter utan fruktan kunnaiti uppföra kommissionslandtmätarne i den klass, som det nu disponibla statsanslaget rätteligen och oberoende af öfverdirektörens framställning motsvarar, hvilket torde blifva den femte. Afgiften blefve då för hvarje qvartal, såsom insändaren tror, 3 rdr 50 öre högre än för den sjette; men insändaren vågar bestämdt antaga att de, för att vinna pensionsrätt, som någorlunda motsvarar ändamålet, alla förena sig med honom om att tillskjuta långt mera, ifa statsanslaget vid kalkyl skulle visa sig något knappt för femte klassen. På sådant sätt komme ock statsanslaget kommissionslandtmätarne samt deras enkor och barn helt och hållet. till godo, såsom ständernas afsigt med dess anvisande äfven varit. Alltnog, det vore af oberäknelig vigt att manja för aktgifvande på sina intressen i pensionsväsendets alla delar, genast utsåge sjelfständiga deuterade, och att dessa, så snart det kunde ske, infunne sig i hufvudstaden, under det civilstatens pensionsinrättnings fullmäktige af hvilkas åtgärder dessa intressen till väsendtlig del bero, ännu äro tillsammans. Men då tiden är knapp, så är svårt att bestämma dag för deputerades sammanträffande någonstädes såsom i kongl. generallandtmäterikontoret. Före den 25 innevarande September kan det väl icke ske. SkullelF någon blifva hindrad att deltaga i val af depu-IA terad, egde han naturligtvis rätt att sända sinjT innehafvaren ställda fullmakt att deltaga i vad som för frågans beredande och slutliga lösI b ning erfordras, för att af t. ex. aktuarien der-1te städes öfverlemnas till begagnande af någon bland deputerade. —hi— mer -LJ —CS OD 1 hylla Go KE RR ITA WOCUEC FHINTiRCDD Ä fTPECT CoD