Den tilltänkta pensioneringen af kemmi:sions. landtimätarne samt deras enkor och barn, i; Till Redaktionen af Aftonbladet. Tid och omåtändigheter tillåta icke att redoöra för enstor del a! hvad som angår denna bejertahsvärda angelägenhet; men då ett i allmänna tidningarna väckt förslag, att landtmätarne skola utse sjelfständiga deputerade för att söka bidraga till frågans lösning, hvartil tiden nu är gynnsam, icke annat kan än vinna allmänt deltagande, synes det vara nödvändigt att, till enn för förberedande åtgärder inom länen och till undvikande af gamla stötestenar, framställa hutvuddragen af hvad som derom förekommit de sednaste tio åren. för eå vidt detta är på landet möjligt utan tillgång till 1856 års kongl. bref. At öfverdirektörens vid landtmäteriet underd. utlåtande af den 6 Juni 1859, som blifvit tryckt bland Mälareprovinsernas landtmäteriföreningst handlingar för år 1861, kan man finna hvad som är väsendtligast att känna och bör meddelas. Redan är det offentligen vidrördt att, sedan rikets ständer hland annat anvisat 7200 rdr rmt, som årligen skulle såsom understöd få lyttas och, jemte hvad af blifvande delegare i en pensionsanstalt kunde erhållas, användas till kon. missonslandtmätarnes samt deras enkors och barns Epensionesing, så snart K. M:t funnit sådana grunder för anstalten uppställda, att dermed afsedda ändamålet vore betryggadt, blef öfverdirektören vid landtmäteriet, efter eget föregående erbjudande genom nådigt bref af den 15 Oktober 1852 anbefalld fatt till K. M:t inkomma med underdångt yttrande om och hvilka åtgärder lämpligen måtte kunna, under iakttagande af de utaf rikets ständer för det beviljade arslagets ntgående fästade vilkor, vidtagas för ifrågavarande pensionsanstalts bringande till verkställighet Utan att höra de tjenstemän, som egde rätt att i den tilltänkta pensionsanstalten inträda, för att få upplyst huru många önskade begagna denna rätt, huru många voro gifta och hade barn, huru mycket de kunde vilja, såsom rikets ständers löfte betingadey sjelfva tillskjuta med mera dylikt, afgaf öfverdirektören den 19 Dec. 1833 sitt första omfångsrika yttrande. Af K. M:ts bref den 1 Mars 1856 sådant det är i ofvannämnda handlingar refereradt. finn: r man, att detta öfverdirektörens yttrande omfattade — dels, utan K. M:ts befallning, ett förslag om en gemensam pensionsanstalt, under direktionens för civilstatens pensionsinrättning förvaltning, för borgmästare och kommissionslandtmätare, — dels, utan afseende på det af rikets ständer utfästade vilkor, att det afsedda Endamålet skulle för framtiden betryggas, ett reglementariskt förslag om kommissionslandtmätarnes samt deras enkors och I. barns pensionering, äfven genom en särskild anstalt under nämnda direktions förvaltning, enligt hvilket förslag, då t. ex. de årliga tillgångarna . endast utgjorde 7200 bko, utbetalningarna skulle efter åtta års förlopp sannolikt blifva omkring 16,000 rdr samma mynt, oberäknadtIden betydjga tillökningen deruti för pensionerna åt enkor och barn; — och dels slutligen hemställan om bildandet af en pensionsanstalt, under särskild af meranämnde direktion overoende förvaltning, på två alternativa sätt, af hvilka det ena, afseende kommissionslandtmätarne, icke befunnits vara nog utarbetadt och gaf anledning till enahanda betänkligheter, som det förenämnda, och det andra afsåg äfven, utan något föranledande af rikets ständers beslut och K. M:ts befallning, en särskild pensionsanstalt gemensam för alla vid landtmäteristaten anställda tjenstemän. Efter det öfverdirektören på sådant egendomligt säit beredt ärendet, kunde anstalten omöjligen komma till stånd, eller våra förhoppningar realiseras. Genom högstberörda bref förständigades öfverdirektören att, i närmare öfverensstämmelse med de af rigets ständer vid statsanslagets beviljande bestämda vilkor, åter uppgtra förslag till reglemente för kommissionslandtmätarnes samt deras enkors och barns pensionering; och K. M:t hade i nåder tydligen afsett att framdeles få dem såsom delegare inflyttade på civilstatens pensionsinrättning, alldenstund öfverdirektören äfven blef anbefalld att inhemta tillförlitliga upplysningar för att kunna uppgifva de vilkor, hvarunder del-! aktighet i nyssnämnda inrättning kunde demi beredas. Hvem kunde vu icke inse att K. M:t, derigenom i första rummet åsyftade en interimsanstalt för kommissionslandimätarnes samt deras: enkors och barns pensionering, på det anslagna:) 7200 rdr årligen skulle komma dem till godo, i; tills frågan om deras inflyttning på civilstatens!( pensionsmrättning hunnit att i behörig ordning 4 S s fö I I ehandlas? -Öfverdirektören vid landtmöteriet lät frågan om den afsedda interims-anstalten: hvila. Den andra uppgiften, han bordt finna sig: hafva erhållit, att nemligen insamla nödiga sta-js tistiska data och derefter låta beräkna på hvil-1f ken klass i civilstatens pensionsinrättning kom i missionslandtmätarne utan lidande för öfrige del-; egarne. kunde med hjelp af årliga statsanlaget i . 7200 rdr och personliga årsafgifter framdeles in-:s flyttas, vände han om och ville hvälfva allt be-! svär på andra. som jeke kunde hafva särskildt f intresse för saken. Han underrättade nemligen direktionen för civilstatens pensionsinrättning om i 1 den nådiga befallning öfverdirektören sjelf fåttg och, vädjande till dircktionens under inrättnin-mångåriga tillvaro, förvärfvade erfarenhet, ir egärde han uppgift å huru stort statsans ag, SOomik kunde erfordras tör de 200 kommisionslandtmär i, bag upptagande i pensionsinrättningen3 sjetteth ass. Direktionen meddelade, det erfarenheten visat!) att dittills följda beräkningsgrunder för inrätt-ig ningen voro otillförlitliga, och antydde att di-iy rektionen ej ansett sig kunna använda inrättninert tjenstemän till de tidsödande arbeten, som ;f. ör besvarandet af öfverdirektörens spörjsmål eri; fordrades. Icke dessmindre gjorde sig öfverdi-(h rektören den 14 Februari 1859 åter påmind hosig direktionen och begärde ytterligare svar. Efterjs, gifvande för öfverdirektörens enträgenhet lem-iy nade direktionen ytterligare till öfverdirektören!,, indirekt underrättelse om huru han, till ernåenej de af de: afsedda ändamålet, bordt förfara. is Öfverdirektören meddelades dervid af direkfi tionen att, i saknad af upplysning om ej mia-if, dre kommissionslandtmätarnes ålder än älven! 4 huru många voro gifta och egde barn mom den? ålder, som medför pensionsrätt, en beräkning afig den ifrågaställda beskaffenheten icke vore möjlig. : g Samtidigt expedierade öfverdirektören sitt cir-. kulär till landtmätarne af den 14 Februari 1859, :s leruti han uppställde förslag till grunder för en: a pensionsanstalt, slutande med den märkliga an-t; ydan, att endast de landtmätare, som anmälde g ig vilja ingå iden. efter berörda af öfverdirektö: en föreslagna grunder, tillämnade särskilda pen-: g ionsinrättningeu, egde att göra anmärkningar k not samma grunder. Af fruktan att varda utesluten från anstalten vågade man icke yttra sig g om de sväfvande grunderna. ig Sedan öfverdire tören derefter förskaffat sig s