ken hade varit officer vid flottan. Sedai kom den i händerna på en kines. Nu ä Deutscbland inköpt af danska konsuln Hongkong och har således blifvit dans! egendom samt återfått sitt gamla namri Alfred. — Den internationella kongressen i Brisse öppnades den 22 September. Victor Hugo som blifvit inbjuden att närvara vid kon gressen, har besvarat denna inbjudning met följande bref, hvilket upplästes i uppfo strings sektionens första sammankomst: 4 Briissel den 20 Sept. 1862. Mina herrar! I hafven välvilligt, och denn: heder tör mig djupt, önskat min närvaro vi den kongress, som samlas den 22 September Brissel. Jag beklagar att angelägna affäre kalla mig till Guernsey och hindra mig att när vara vid de vigtiga debatter, som stunda. Tillåten att jag åtminstone betygar mittliflig: deltagande för saken. En kraftig impuls kan och, jag tviflar ej der på, skall väckas genom den af eder så välbe tänkt sammankailsde kongressen. Bland alla frågor, som äro uppställda i er förträffliga program, är det en, den mest frukt samma af dem alla, hvilken synes mig moger för lösning, enkannerligen i Belgien. Det ä hvad man skulle kunna kalla moderfrågan: kost nadsfri och obligatorisk undervisning. Ett så dant ämne framställer sig sjelf till kongressen: uppmärksamhet. Om denna fråga löses, om er od lag uppstår af edert initiativ, om ett före öme gifves åt de öfriga fo:ken, så blifver dette ett beundransvärdt resultat. Det finnes ingen så ytterst vigtig fråga, som den om kostnadsfri och obligatorisk undervis ning. Det närvarande tynger, men går; vändom vå blick mot denna stora morgondag, som civilisa tionen bidar; banom väg för den. Barnet — sc der den högsta frågan. Barnet har uti sin vaggs framtidens fred eller krig. Det är från denn: vagga som mörkret måste förjagas. Låten mor SD Vg uppgå i barndomens själ. Tjugu em års kostnadsfri och obligatorisk undervis: ning skulle förändra verldens utseende. Barnet, jag upprepar det, är framtiden. Del ör en ädel fåra; den gifver mera, än axet af ut sädeskornet. Nedlägg i den en gnista, och den skall lemna i afkastning en skörd af ljus. För att göra en medborgare, begynnom med att göra en menniska. Öppnom skolor öfverallt. När man icke har inom sig det inre ljus, som undervisningen gifver, så är man icke ruenniska; man är blott en medlem af den viljelösa boskapshjord, som husbonden låter drifva ömsom till beteshagen eller slagtbänken. Hvad som hos den menskliga varelsen sträfvar emot träldomen är icke materien, utan intelligensen. Fri heten begynner der okunnigheten slutar. Detta skulle jag velat säga eder, och mycket annat. Det är m:d saknad jag afstår derifrån; men I liden icke brist på vältaliga röster och högsinnade andar. Jag ansluter mig ai allt mitt hjerta till kongressens ädla arbeten. Dessa intelligensmöten, sammankallade tid efter annan, äro mäktiga häfstänger. Tidehvarfvets problemer tränga på, de nalkas, de äro här. Stunden är inne att bereda oss på deras mottagande och att höja romarnes gamla larmrop: Ad portas ! Tolken, mina herrar, mina känslor för kongressen och mottagen o. s. Vv. Victor Hugo.4