larna invexlade penningarna, bestående i engel! ska banknoter och guld, i en skog vid Wandsbeck, beskref noggrannt stället, ett med W. R. märkt träd, ooh lofvade sin förtrogne hälften af den nedgräfda skatten, om han ville använda den andra hälften till hans befrielse. Efter ut; stånden strafftid saknade den i den dyrbara hemligheten invigde erforderliga respenningar från Wien till Wandsbeck och nödgades meddela sig till en tredje brottsling och tillbjuda honom kompaniskap. Denne vari början villig att gå in på ! affären, men besinnade sig, och en fjerde måste då invigas i hemligheten. Men, hvad tre veta vet hela verlden, och således fick bland andra äfven den österrikiska polisen kunskap om hvad som var å färde. Den var nog artig att underrätta poliseni Wandsbeck om hvilken skatt den c lilla staden gömde, och straxt började man gräfva och hålla vakt natt och dag för att finna skatten. Allt var emellertid förgäfves, men den 9 dennes påträffade polisen i skogen två herrar, som talade wienerdialekt, och arresterade dem. Den ena af dem befanns verkligen vara förfalskarens förtrogne från tukthuset i Wien, men dermed var icke skatten tunnen. Samma dag på eftermiddagen frågade en främling på en bölgilvaregåre om ej två österrikare varit der, och på aftonen fann man i skogen i ett med W. R. märkt träd ett friskt hugg — skatten var bortförd, sannolikt af tredje man i förbundet. s Man gräfde och gräfde, men fannintet; man efterspanade dem, sem man trodde ha bortfört skatten, hvilken uppgafs uppgå till 260,000 thaler, och Hamburgs polis lemnade sitt oegennyttiga bistånd. Den fäste sin uppmärksamhet , vid en ungrare, som ankommit med ett ungt fruntimmer och tagit in på hotellet Zum Weidehof5. Den 10 dennes skulle man arrestera honom i hans stängda rum, men han ville ej öppna, utan bad polisen draga för pocker i våld, en uppmaning, åt hvilken han gaf förökad vigt enom att spänna en revolver. Hans rum föraradesi belgringstiltständ; två poliskonstaplar:! erades vid hans dörr och två på gatan, för l att hindra honom att fly genom fönstret. Den I 11 på morgonen uppmanade man honom ånyo . att gifva sig, men åter förgäfves, och när man : lät honom veta att man skulle spränga dörren, svarade han med hotelsen att skicka en kula i ;! pannan på den första, som vågade detta. Polii sen förstärktes med en patrull af borgareoch if liniemilitär, och slutligen öppnade det unga frun! timret dörren, men i samma ögonblick brann :C två skott af. Sittande på sängen och lutad tillbaka hade främligen med en dubbelterzerol skjutit två kulor i hjertat på sig och var död. På bordet låg en skrifvelse, som kastade hela skulden på honom och förklarade hans följeslagerska fullkomligt ÅRE Denna, som blott talade ungerska, fördes till rådhuset och togs i förhör, sedan hon något hemtat sig från sin skrämsel. Enligt hennes uppgift hette sjelfmördaren Unger och var postmästare i en liten stad i Unern, men tysk-österrikare till födsen. Hanir fade öfvergifvit hustra och barn, för att fly med i f henne, och hade förmodligen äfven begått underslef, för att förskaffa sig respenningar. I kontanter hade han emellertid knappt 50 thaler i sin koffert. Han var således icke den person, som polisen väntat sig finna, och wandsbeckarne gå ännu hvarje afton ut att se på den tomma gropen i skogen, der 260,000 thaler legat, ochi deras poliskonstaplar genomleta hvarje hus i: trakten, men den lycklige tredje mannen i brö-!sS draförbundet är och förblir borta tillika med il de penningar, på hvilka den lilla stadens komjä munalstyrelse kastat sina begärliga blickar. I — Btt ovåntadt anfall. Den 6 dennes på ef-1 termiddagen — berättar Times — va ett ungt i2 fruntimmer vid namn Gwenlliian Williams hem it från staden Carmathen i Wales, då hon plöts-it ligt ute på fältet våldsamt anfölls af en råka (en fågel af korpslägtet). Råkan flög henne i ansigtet, högg henne, slog henne med vingarne och skrek, som om den vore besatt. Flickan blef förskräckt och började springa, men den rasande fågeln förföljde henrle och upphörde först med sina anfall, då en bonde kom till och jpgadej honom bort. Flickan svimmade, och då man undersökte hennes ansigte, visade det sig attt hennes vensta öga var hackadtistycken, attdet:åö var stora blödande hål i hennes läppar och athennes kinder på flera ställen buro märken ef ter fågelns hvassa näbb. -— En djerf bedragare. För omkring tre månader sedan ankom en tysk, som kallade sig Ernst Huber, till Konstantinopel; han gafsig ut att vara agent för en stor jernvarufabrik i Schlesien och sade sig ha för afsigt att i Konstantinopel anlägga ett nederlag för nämnda fabrik. För detta ändamål hyrde han tre magasiner och vände sig till flera tyskar, dem han lofvade agenturen, hvilken enligt hans uppgift skulle inbringa 8000 francs i månaden. Till bevis för sin trovärdighet hade han medfört en mängd MR apper och bref från alla trakter af Tyskland, : för and, Belgien och Frankrike; hvarje ögonblick erhöll han telegrammer från olika länder med anbud, förfrågningar, huru de beställda varorna skulle befordras, öfver Triest, öfver Donau 0. 8. v. Han gjorde en mängd uppköp, hvilka han betalade kontant eller åtminstone efter 2 till 3 dagars förlopp, och hade alltid penningar, så att han formligen firades af tyskarne i Konstantinopel. Det lyckades honom äfven att ga sig bekant i en mycket ansedd köpmans, hr G:s hus. s Hr G. sjelf hade med sin äldsta dotter rest tilll( Tyskland, men hans båda yngre döttrar (Anna, I 14 år gammal, och Maria, 5—6 år gammal) voro jemte hushållerskan qvar hemma och stodo under en morbrors u palt: Den 29 Augusti kom 5 han till guldsmeden M. (en nybörjare i yrket) och betalade honom 22 , som han lånat af honom, samt berättade att han fått bref att hans syster skulle gifta sig; han ville gifva henne en riktigt vacker bröllopspresent och bad derföre ldsmeden utsöka åt honom en stor och vacker jamant. M. var beredvillig härtill, men anmärkte att Huber måste sjelf gå med och deponera priset, emedan de armeniska juvelerarne ieke lemnade ut någonting utan säkerhet. Huber svarade att han hade angelägna affärer, men skulle återkomma på aftonen och erlägga betålning. M. hemtade således en diamant, som var värd 15,000 piaster; dessutom valde Huber hos M. sjelf ut de dyrbaraste broscher, armband o. 8. v. och gick derpå bort. Men på aftonen lät Huber icke höra af sig, och han var icke heller i sin bostad, hvarest man dock fann hans koftert och kläder. Vid närmare undersökning befanns likväl kofferten tom och kläderna gamla och värdelösa, och det var således temligen sikert att Huber försvunnit. Två dagar förut hade köpmannen G:s hushållerska fått ett telegram från Frankfurt am Main, att hon genast skulle resa till Munchen, och hon reste också es derpå I R eller på torsdagen. På fredagen hade Huberl? hemtat G:s båda döttrar till en promenad. Pålg aftonen kom blott den lilla Maria hem, och hon lI k berättade att Huber gått längre bort med Anna i ensam, hvart visste ingen.,, Man sökte, frågade,ln ingenstädes något svar. Ändtligen erfor man på lå lördags aftonen af kaptenen på ett bogserång-: fartyg, att denne oc sin brors fartyg ur Bosporen; om bord på detta hade en passagerare befunnit sig med en flicka, och efter beskrifning var det Huber och Anna G. Huber hade för resan till Odessa betalt 400 frans och dessutom 410 för åaofartyget. Det visade sig nu art han: h Råby ft oc PA an 0 I S Ss f g E S I E Lt mo kra OA mA a 4 ke AR JM PR LO OO a re