HOAUUIIDR Gl CU SallnalSvaulis pu: Sv. (Forts, fr. torsdagsbl.) Vittnet Magnus Andersson från Stora Karlanna hörd den 28 December 1861 under. N:r 2 samt inlemnat attest som finnes i protokollet för den 30 Jaruari 1862, kat sagt att hen omkring kl. 10 på aftonen der 26 upphanns af Lars Eriksson åkande uti en kärra med en person bredvid sig i kärran en åttondels mil frin Tårg på väg åt Roo och Lidköping. Vittnet Car) Jansson från Kilmossen, hörd den 15 Januari 1861 under N:r 25, har sagt att han omkriing 11-tiden den 26 Maj 1857, om aftonen mött Lars Eriksson och hans dräng Anders Svensson, tre fjerdedels mil från Tång vid Gillstads Westergård på sora vägen eller samma vägen som Magnus Andeisson mätt La s Eriksson en åtvondels mil från Tång alltät Lidköping. Lars Lasson från Linnärfva har sagt att han klockan 11 på aftonen den 26 Maj. säg Lars Eriksson resa förbi tig, åkande i en kära med en person bredvid sig då han (Lars Larsson) vattnade sin herres hästar i en damm, belägen vid Häradsvägen som leder från stora vägen will Lidköping förbi Roo och på hvilken Lars Eriksson eljest icke plägar resa till Lidköping samt säger samma vitne på sin ed att en kamrat Anders Larsson från Holmestad i Kinne härad varit samma afton på väg från Hyringa i Wiste härad och vid nära midnaitstiden satt och hvilade sig samt förtärde mat just der vägen föll af iram till Roo, der Anders Svensson och Lars Eriksson antvädde och att detta vittne kände dem bäda: dock nedgick dewta vittne i grafven redan om hösten 1857, — om sommaren samma år var samtalet. Denna vittnesberättelse finnes i protokollet fö: den 16 Juni 1860 under N:r 8 och af den 15 Janpuari 161 N:r 9. Icke finnes något tvifvel att lars Eriksson då reste till Reco och antände boningshuset, hvilket snart stadfästas af drängen Anders Svensson som var tvingad att kt sin husbonde. Eders Kuvgliga Majestät skall lätt finna att uti detta förnekande, hgger ledningen till bevisningen af hans gerning. Lars Eriksson förnekar sin resa till staden och vistande der efter antändningen; huru tydligt ligger icke hans bindande till brottet dernui, kan var nemligen hl: ckan 4 om morgonen sedd af Gustaf Göransson frän Råda, hörd den 16 September 1E61 under N:r 3, som då tackat horum för sist i. Liakiping Magnus Andersson från Stora Karianna (enligt attesten, som finnes i protokoliet af den 30 Janvari 1862) såg honom lockan half fem och samtalade me: honom, Lars Eriksson var sedd af Anders Magnusson och hans lilla dotter Augusta från Stora Kar lanna, och är hörd i målet som synes af prutokollet för den 21 November 1861 der hennes be. rättelse finnes efter vittnet N:r 47; på en gång den 27 omkring kl. !,, 5 på morgonen; stående han (Lars Eriksson) drängen Anders Svensson och Wickström på L. P. Jvhanssons trapp i Lidköping. Han (Lars Eriksson) den då glde mordbrännaren, sågs af vittnet Anders Stelansson från Lägerberget, hörd den 16 Januari 160 under N:r 20, samt den 15 Januari 1861 under N:r 10, i Lidköping vid 5-tiden. Han var sedd, i sällskap med törutnämnde Wickström, en fiskhandlare i Lidköping omkring kl. 6 på morgonen af Lars Andersson från Ahlbäck, död den 1 Maj 1860 under N:r 24 och den 15 Januari 1861 under N:r 11. Han var sedd af postbäraren Lars Bengisson från Storeberg, hörd den 31 . Oktober 1561 urder N:r 10, omkring 8-tiden allt i Lidköping. Ärbehof mera bevis aut Lars Eriksson verkligen var rest till Roo, antändt bonings: huset, rest till Lidköping och på hemvägen om: kiing 9tiden sedd vid Melby af Johannes Löf: gren, hörd den 1 Maj 1861 under N:r 4. Men nu åter hvad har mordbrandshjelten sjelf : talat om sin resas ändamål och gerning; ord, ut: gådda af hans egen mun och säledes en otvun-;( gen bekännelse. — Jo! till staden Lidköping kl. : , 5, förde han med glädje underrättelsen att; det var boningshuset Zz KRoo som brände och :1 huru det brände, han kunde det desto heldre som ! 4 han var antändaren och säger han till Magnus:; Antidersson från Stora Karlanna, här ofvan förut omnämnd, skulle Bagge undslippa elden så låter ( han bli onödiga rättegängar, som mot mig anq ställdes i Hasslerör der äran föll och så vidare. s Hunnen bem till Tång säger gossen Lars Peter I Eriksson för f. d. soldaten Lind, hörd den j 30 Januari 1862 under N:r 38, att Carl Krona c fråntog det utmattade djuret och att denne efter 1 hästens insättande, gick in missnöjd och sade y ru hafva de djeflarne varit på Roo och antändt boningshuset, samt förderfvat hästen, ty han är 1 som en bark. Huru glad beskref han ej för sockenskrädia1 ren i Höle Johannes Andersson, hörd den 16 Ja-;ir nuari 1860 under N:r 9, samt den 30 Januari t 1862 under N:r 40, huru Jätt det gick att antända I några segel på vinden och att hån lemnade1l nämnde Johannes Arideisson en kanna bränvin yx han köpt i staden, utan att taga pengar af hol rom. 4 . R iq Hurna tydligt har icke Lars Eriksson med der mest träffande färger beskrifvit och med de lif-! igaste och otvungnaste ord uttryckt sin afgrunds glädje för L. J. Wiberg i Stora sara hörd 7 len 29 Juni 1861 och den 31 Oktober 1861 unler N:r 1, hurv han sjelf med en svafvelsticka g mntände de oljade qvarnseglen och huru det brann ä så det surrade efter på Roo; men då var et tid 4 utt skynda af vinden, och att han hade i afrigt I p e e s TV o utt inrebränna såväl mig, som han hotade om och att ingen i huset af 17 personer voro värd utt spara; och då Wiberg erinrade honom om omöjligheten af en dylik grym gerning, log af-; srundsanden och sade, att han nu fått slägt sin; och Wibergs harm och sådänt folk tillade han, ir ej att spara. SN ja Huru glad var han ej i samtalet med Lars! a ohansson från Stora Karlanna, hörd den 16 Juni! r 860 under N:r 3 och den 1 Maj 1961 under N:rjd ;, då han för denne en kort tid efter branden: g verättade att han var så ond på mig och att det! q rände förbannat bra på Roo. De Huru skulle väl Lars Eriksson så tydligt kuni a beskrifvit för Sven Larsson i Kr nogården ! f, Teljestena, som samma omtalat för Johannes; o indersson från Heljestena, hörd den 30 Januari : ti 862 under N:r 4, att Lars Eriksson ovilkorligen g ille innebränna alla i boningshuset på Roo och : g lerföre antända det; och huru ofta och tydligt! fr ar han ej omtalat för vittnet Anders Larsson i: H låglanda nu boende i Tohaga, hörd den 17 Sepg ember 1860 under N:r 3 och den 30 Januarili 862 under N:r 39, huru allt tillgått vid bran-p en på Roo. Om han Lars Eriksson icke sjelf n; ntändt boningshuset och troligen vittnet Anders 1, vensson och Lars Ekbom åsett gerningen. ig Och hvarföre har segerglädjen förvandlat sig ke fruktan och oro då jag började med undersökingen, som ändtligen 2, år efter brandens ti-;j p ande kom i gång, om icke Lars Eriksson som R ar den Sas mordbrännaren och oakm dt den sluge A. NA tvistande till honom, ås rura häntydande på att Lars Eriksson likväl te ar saker, då han Nyberg vid Skattegrinden ungj er Lilla Karlanna säger: lider du Lars Eriksson hi kyldigt för branden på Roo, då skall jag Nyberg gå re ditt ställe. Trösten af Nyberg och dennes dom ty ande icke lugna Lars Erikssons oro och för-. sz räckelse, med sitt vetande, som denne sluge ji yberg yttrar, fällande, vet han att Lars Eriksne n är skyldig; och huru försöker icke Lars EriksRE mn att blanda bort alla de vittnen efter vana,we m vittna sanning, den sanningen han sjelf. fö, ot att han och ingen annan antände boninos..