STOCEHOLM ca 17 Sept Öfversigt af de trenne skandinaviska rikenas stridskrafier. Vv, Officerskårernas beskaffenhet. (Forts. från gårdagsbl) Af ofvanstående torde vara klart att den: svenske officersrens militäriska bildning är i högsta grad missriktad, sålunda, att de specialämnen som röra materitlen jemte de-; ras bjelpvetenskaper fått en alldeles oberättigad ölverhand på de andras bekostnad. : Den är för mycket tekuisk, men äfven såsom sådan alltför teoretisk, till följd hvaraf; vår materiel på sednare tider gjort ringa: framsteg. De ämnen deremot, som röra sjelfva den krigiska verksamheten äfvensom armåns och krigsskådeplatsens beskaffenhet, 1 äro till större delen försummade. Med ett: ord: vår teoretiska militärbildning är förfelad och opraktisk. De ofördelaktiga följderna af denna missriktning, som i sjelfva verket utgör grunden till de flesta missförhållanden inom svenska armen, kunna skönjas i många riktniogar. En ibland de farligaste är till: en början att den teoretiska bildningen i allmänhet inom sjelfva armån blir ringaktad. En officer, som gått igenom Marieberg, kan, när han åiervänder till sitt regemente, af det rent militäriska föga mera, än då ! han lemnade det. Deremot bar Lan legat af sig i den praktiska tjenstgöringen och för det oaktadticke sällan en hög ton öfver sitt inbillade vetande. Mängden, som 1 officers examen läppjat för litet af kunskapens källa, både att kunna urskilja sin egen bristfällighet och den andres missriktning, uppstämmer då ett hånande rop mot den teoretiska bildningen i allmänhet, såsom sna-. rare skadlig än gagnelig för en s. k. praktisk officer. Det har verkligen gått så långt i svenska armn, att man på fullt allvar skiljer meldan teoretiska och praktiska officerare. Dei förra äro sådana som läsa, och hvad ännu! värre är, skrifva, och dessa anses, just derföre att de göra detta, såsom opraktiska. Att ökade insigter medföra ökad säkerhet i handlingen, detta vill man på de flesta håll icke medgifva. Praktiska officerare äro deremot sådana, som icke göra sig skyldiga till nämnde förbrytelse; och som krigaryrket är ett rent praktiskt yrke, så måste dessa vara bättre. Förena de med den negativa förtjensten att emellan mötena ingenting göra, vidare ett martialiskt yttre uppträdande samt sörporals-talanper i handgevärs-exercisens och liniemarschens inöfvande, då äro de rikt gt erke-praktiska och innehafva en obestridlig öfverlägsenhet. Erinrar man sådana herrar om nyttan af att i krig ega kunskaper, börja de tala om Carl XII, om den personliga tapperheten, om bajonettanfall m. m. dylikt, samt äro; i motsats mot Ehrensvärd, fullkomligt öfvertygade att en ofvanefter kommande, boslig inspiration skall bjelpa dem i alla kinkiga fall. Det är klart att ofvanberörde ringaktning för det teoretiska vetandet, som tyvärr synes delad på ett båll hvarifrån man minst borde vänta det, i hög grad skall verka skadligt på lusten för vetenskapliga studier inom armen. Det är ailtför beqvämt för okunnigheten och lätjan att bafva något att skylla på, att den ej eso oftast skulle begagna sig deraf. Hvarje bokhandlare kan äfven upplysa om, huru litet ötverhufvud läses inom armn. Bästa beviset på vetenskaplighetens tillståndlemvar för öfrigt Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift. Der förekomma på de sista åren högst få originalartiklar, hvarföre man måste hjelpa sig med öfversåttningar ur främmande tidskrif ter. Iogen svarar på de prisämnen som akademien utsätter. Hvarill tjensr det för öfrigt att arbeta, när ingen sätter värde hvarken på arbetet eller arbetar: n? Men icke allenast inom, uian äfven utom yrket blir det teoretiska vetandet, tillföljd af dess missriktning, föraktadt. De ämnen, som vid offentliga diskussioner, på riksdaar 0. 3. v. allmännhast förekomma, äro vanigtvis armå-organisation, militär-statistik m. m. dylikt. Äfven hafva en mängd bildade personer, som älska historisk lektyr, med intresse omfattat såväl fäderneslandets, som andra länders krigshistoria. Men just uti dessa ämnen äro officerarne föga bevandrade, och vid diskussioner hafva de aflagt så ringa öfverlägsenhet, att man ej må förtän ka andra folkklasser, om de fatta ett förklenligt begrepp om det militäriska vetandet. Följden är äfven att man icke sällan hör personer, som annars med mycken försigtighet yttra sig i specialämnen, i militära frågor uppträda med den största säkerhet ! och djerft framkasta de orimligaste omdö1 men. Och hvariöre icke, när de sällan el j: ler aldrig få mothugg eller blifva upplysta j om sina misstag? Att sådant icke kan vara nyttigt för ar-: måns anseende, är tydligt. Och hvarifrån: kommer just det myckna talet om armåers indragniog och om tärande etånd m. m.j! dylikt samt njuggheten vid be-tämmande: i af officerares aflöning, om ej till en stor del lr derifrån, att mänga ej äro öfvertygade om! nödvändigheten att för landets: försvar be-lr höfves ett särskildt yrke med ett särskildt!s