deras tosteriandskarlek var lor varm. Han trodde att han skulle nå Roms murar utan strid och att han genom att der stämma ett möte med Italiens patrioter skulle kunna utöfva en så stark moralisk tryckning på kabinettet i Tuillerierna, att det skulle tillbakakalla sina trupper. För öfrigt framstär Pallavicini genom dessa: berättelser i en långt mindre förhatlig dager än förut; så mycket stirre skugga faller deremot på Garibaldis gamle afundsoch vederdeloman Cialdini och på den nuvarande ministåren, Det är i tidningen Diritto? man läser följande Rapport från Garibaldis generalstab. Den 31 Augusti. Om bord på ångfregatten il Duca di GenovaX, som i går kl. 4 e. m. afgick från Scilla (i Calabrien). Den kolonn, som kommenderades af general Garibaldi, nödgades genom det tillstånd, hvari den befann sig till följd af svårigheterna vid öfverresan, lemna en stor del af sitt manskap efter sig. Den förlorade ytterligare många andra, som voro utmattade af hunger, ansträngningar samt en olycklig marsch. På aftonen den 28 Augu: sti förenade sig kolonnen och lägrade sig på Aspromontes höga plateaner i nordvest rån provinsen Reggio i Calabrien och just på det ställe, som kallas I Forestali. Koonnens styrka hade smält ihop till 1500 man. Garibaldi hade intagit silt högqvarter i ett mycket litet rum uti en af de enda båda rucklen, som befinna sig midt på denna stora plateau. Natten mellan den 28 och 29 var kall och regnig. Med långa uppehåll föllo störtskurar, åtföljda af stark blåst. De frivilliga kunde med möda underhålla sina eldar, som de haft mycket svårt att upptända. På aftonen den 28 och morgonen den 29 utdelade de sins emellan en obetydlig qvantitet lilsmedel, som de insamlat i den kringliggande trakten. Som vi voro på nära håll eftersatta af de reguliera trupperna, var kolonnen ännu alltför manstark för att kunna framtränga på bergsticarne och i strömmarnes bäddar, hvilket var nödvändigt om den skulle undgå att möta trupperna; i on var för talrik för att kunna förskaffa sig hvad som nätt och jemt erfordrades för hennes uppehälle i små och fattiga länder, som voro nästan helt och hållet besatta af dem, som förföljde oss. General Garibaldi hade redan tänkt på att dela kolonnen i två delar, för att låta dem tåga på olika vägar med instruktioner, som tillförsäkrade enhet i mål och rörelser. Men under tiden hade d2 reguliera trupperna, den 28 Augusti, ankommit till Arei. under det att en del af de frivilliga ännu befunno sig vid Ferdagoni och Santo-Stefano. Vi voro ej längre ifrån hvarandra än en eller på sin höjd eit par marscher; trupperna ankommo till ett ställe, när de frivilliga lemnade det. Stundom upphunno de afdelningen af dessa, och då tycktes man vilja taga dem såsom — krigsfångar! . Men i hvad för krig? In gen hade stridt. De frivilliga hade stränga order att ej anfalla, ej försvara sig, utan marschera skyndsamt: det var allt. Den 29 Augusti något före middagen bröt a upp från Forestali på Aspromonte. rupperna hate aftonen förut ankommit till Santo Stefano. De behöfde blott marschera ett par timmar för att hinna till den platå vi innehade. Alltjemmt för att undvika att möta trupperna befalide generalen kolonnen att gå öfver en liten ström och marschera norr ut i riktning mot bergsböjden. Vistannade midt på slattningen, just der en tät furuskog vidtager. Ankommen dit gjorde kolonnen front mot trupperna, som redan ryckte an mot oss och som man började skönja på höjderna framför oss. Vilemnade inga förposter qvar; de båda husen vid Fo restali voro ej besatta, vi fattade posto iavid skogen. Det var så edes mer än tydligt att det ej var Garibaldis afsiot att strida; ait han tvärtom, säsom hela tiden förat, ville förekomma en sammandrabbning med trupperna. Garibaldi intog sin plats midt på den fläck vår kolonn besatte. Hun skickade officerare utåt hela vår front, för att för ya den stränga befallningen att ej skjuta. Derefter började han med sin kikare se sig on kring åt alla håll. Trupperna ryckte oafbrutet framåt, med bersaglieri i språngmarsch i teten, och med linietrupperna bakom dem. Från centern deplojerade de till höger och venster, och utan att afbryta sin frontmarsch ville de tydligen kringränna oss. Men vi visste att en detacherad kolonn på deras högra flank sökte taga oss i sidan uppe på höjden. De första bersaglierilinierna hade redan börjat skjuta; redan hade de intagit position. Hela vår kolonn åsåg detta under tystnad. Ett antal af de våra, och dessa bland de tappraste, hade, fast !eslutna att ej strida, dragit sig in i skogen. Ej ett rop; icke ett enda skott. — Ensam stod generalen och fortfor att observera; med den vida, ljusgrå kappan med rödt foder kastad öfver sina kraftiga skuldror vände han sig tid efter annan om för att kommendera: Skjuten ej?. — Officerarne upprepade befallningen: ?Skjulen ej!? Men befallning att anfalla oss hade deremot formligen gifvits truppernas befälhafvare. Bersaglieri upphöra att skjuta — de rycka framåt. Icke en enda uppmaning göres oss derförinnan ; icke en enda parlamentär skicas till oss. Gevärselden blir allt lifligare och lifligare. Vi höra det välbekanta hvinandet af kulorna, som flyga in bland buskarna och slå in i träden rundt omkring ss. Olyckligtvis kunna några oerfarna unga män ieke hålla sig l:gna vid det för dem rya skådespelet af en sådan förfärlig lek, och de svara med sina illa riktade skott, wilka dock ej förorsaka stor blodsutgjutelse. De öfriga röra sig ej. — De, som stå, föri; Hi stående, de, som ligga, förbli liggande. Alla trumpeter smattra om hvarandra sig11 RR AA RN RR AE EA a MON RA me AR AN fa TR bed Nk ndole rn en, Jern og UD PN OC VN KDE KR ST CR dn br rr NR KR JK JV I ER RK 0 KR Rid rr EA OD ENN kt UN kr RR FA rr I,