STOCKHOLM don 132 Sept. Reformer i pestväsendet. Allmänheten har sig bekant ett general oststytelsen under de sednare åren tillv ringat flera tids. och särdeles ändam lig. reforner inom postväsendet. Des former, hvilka naturligtvis måste föranleda till betydligt ökade utgifter för jostverket, hafväå 1 väsentlig mån underlättsts deraf att rikets ständer, i stället att såsom tilllörene betrakta postverket såsom en af statens inkomstkällor, beviljat anslag för postväsendets förbättrande. Förlidet år vid denna tid hade vi nöjet meddela en: öfversigt af RER NRA Kr med stör omsorg utar etade förslag till fullständigt ordnande af bref-, paket och person-befordringen medelst diligenser, hvilket förslag, som af K. M:t gillades, redan i det väsentligaste blifvit utfördt. Erfarenheten synes redan hafva visat att förslaget varit ändamålsenligt, ehuru det ligger i sakens natur att verkställigheten af detsamma, med hänsyn till åtskilliga detaljåtgärder, icke på den korta tid, som ännu förflutit, kan hafva uppnått den fulländning, som endast efterhand och genom fortsatta iakttegelser kan vinnas. Attskyndsamt erhålla väl konstruerade, för de! många olika lokalerna fullt ändamålsenliga diligenser har varit och torde ännu länge blifva en stor svårighet, hvilken endast med tiden och efter forisatta försök kan öfvervinnas. Att införandet af postdiligenser i betydlig mån bidragit till förekommande al poströtverier kan icke bestridas, äfvensom att en god början är gjord till posthemmanens indragning, hvilket länge utgjort ett önskningsmål vid riksdagarne. De reformer i postväsendet, som generalpoststyrelsens nyligen till K. M:t afgifna förslag ufser, äro af den beskaffenhet att de erfordra rikets siänders bifall, hvadan ock nämnde styrelse anbållit att K.: M:t ville derom göra framställning till näst sammanträdande ständer. Eunär berörde förslag är af allmänt intresse, ha vi förskaffat oss del af detsamma och ansett oss böra meddela en kort öfversigt deraf. Memorialet utgör i koncept omkring 20 skrifna ark. Sedan generalpoststyrelsen i sitt ofvannämnda memorial! ej allenast fullständigt redogjort för de olika omständigheter, hvarunder ett nästan oräkneligt antal icke allenast publika verk och inrättningar, utan äfven andra institutioner, korporationer och embetsmän tid efter annan beviljats rättighet till afgiftsfri brefförsändring med posterna, eller, som det vanhgen kallas, fribrefsrättighet?, utan äfven omförmält hurulede3 särskilda föreskrifter lemnats till samma rättighets begränsning, framhåller styrelsen de stora, att icke säga oöfvervinneliga svårigheter, som äro förknippade med en tillfyllestgörande kontroll mot fribrefsrättighetens missbrukande, bvilken bedrifves i ganska stor skala och söm i samma mån bretbefordringen ökas samt postexpeditionen påskyndae, svårligen kan förekommas, ehuru dylika u-issbruk ganska ofta åtalas. De olägenheter, som med portofriheten äro förknippade, anser styrelsen icke på annat sätt kunna häfvås än genom utfärdandet af en förnyad fribrefsförfattning (hvarom också förat flera gånger fråga varit å bane) — hvadan styrelsen i första rummet anser liden vara inne för ett fullständigt upphäfvande af den de flesta embetsverk, en del tjenstemän samt några allmänna inrättningar hittills tillgodokomna portofrihet. En sådan åtgärd anser styrelsen nu vara behöflig och äfven verkställbar, då begge statemakterna redan; fattat det välbetänkta beslutet o.n postföringens skiliande från jordbruket i den mån sådant lämpligen kun ske, i sammanhang hvarmed de förutvarande posthemmanen tillförbindas ånyo öfvertaga de onera från hvilka de i denua egenskap varit befriade. Posthemmanens indragning, hvilken hittills försiggått i den mån postdiligenser å de mest betarna linierna blitvit inrättade, anser styrelsen med lätthet kunna genomföras på en gång, om postverket tillerkännes porto äfven för fribrefven. Vidare anför styrelsen att genom dess förslag om posthemmaners befriande från det dem åliggande, ofta öfverklagade besväret ökas visserligen postverkets utgifter för postlegan ganska betydligt, hvaremot den fördelen skulle kunna vinvas att paketbefordringen, hvilken icke anss kunua postbemmanen åläggas, till flera orter kan utsträckas, äfvensom att missbruket af fribrefsrättea förekommes, hvilken styrelsen anser ensamt för sig betinga reformens utförande. Visserligen stadger nu gällende fribrefsförordning af år 1756 kontroller mot missbruk, och deribland att vid hvarje embetsverk, som åtojutit fri brefsrätt, en tjensten an skall utses, som skall kontrollera fribrefsboken; men denna föreskritt efterlefves icke med noggrannhet. hvarpå såsom ett exempel antöres att, då nyligen i anledning af gjord anmälan om yppadt missbruk at den länsstyrelsen i Falan beviljade fribrefsrätten, generalpoststyrelsen begärde uppgift )å hvilken 1jensteman som öfvervakade fribrefsförorduiogens ef:erlefnad, nämnde länsstyrelse förklarade att landssekreterarens och landskamrerårens tjenstegöromål ej medgåfvo dem att utöfva den ifrågavarande kontrollen, att särskild tjensteman dertill icke kunnat af lä sstyrelgen utses och att fördenskull avteckningarne i fribrefsboken verkställdes af de antagna biträdena. Generalpo.tstyrelsen anser vidare såsom ändamå:.senliet: att de underordnade tien