aktigt om man opartiskt öfverväger besvä rens innehåll, sådant tidningarne förmodliger riktigt upptagit detta; Klaganderna haiv: nemligen i förevarande fråga ingalunda visa eller ens antydt nigot fel varai vilets form utan vändt sig uteslutande mot valets ma teria. Besvären innefatta ingen querela nui! litatis till följd deraf att t. ex. orätt persor förrättat valet, eller detta icke varit behörigen utlyst, eller med anförande af annar nullitetsgrund, De yrka endast att, emedan röster blifvit tillagde H., hvilka icke bord: honom tillgodoberäknas, samt han förthy icke var af pluraliteten lagligen vald, men L. i stället erhållit de flesta rösterna, denne sistnämnde måtte enligt grundlagen förkla. ras vara den af pluraliteten utsedde, och valförrättarens beslut i afseende på valet: utgång sålunda rättas. Frågan gällde alltsi hvilken sida var att grundlagsenligt ansc som pluralitet, och hvilken som minoritet? Derpå är också svar tydligen meddeladt Att föreskrifva nytt val på det att den som afgifvit en med namnet H. tecknat otydlig och derföre ogiltig valsedel, skulle blifva i tillfälle att skrifva om den, eller pt det att de personer, som aflemnat med nam net L. tecknade likaledes otydliga och derföre vid sjelfva valtillfället ogillade valsedlar skulle vinna en så beskaffad förmån: eller på det något annat för X., Y. elle; Z. behagligt ändamål skulle uppnås, vore i sanning stridande mot lagens mening och oförenligt med rättvisans fordringar. Lika litet som högsta instansen eger rät att i en annan tvistefråga annullera sjelfoc proceduren, då intet fel i densamma förelupi: (se 25 kap. 21 rättegångsbalken), lika litet har den rätt att anbefalla nytt val, då intet fel är ådagalagdt i afseende på valförrättningens procedur, utan endast visad: är att valförrättarens meddelade beslut rörande valets utgång icke var med lag och sakförhållandet öfverensstämmande. I en sådan hindelse har högsta instansen endas! att rätta beslutet efter lag, att förklara den vald, som grundlagsenligt (R. O:s 17 g, 2 mom.) är det. Så har äfven skett. Det vill synas som om man hade skäl ati skatta vårt land lyckligt äfven derutinnan. att den högsta instansen, vid afdömande a! 3. k. politiska mål, hvilka falla inom dess urisdiktion, icke stödjer sig på andra grun ler, än vid afdömande af mål i allmänhet, utt densammas enda rättesnöre är Sverges ag och laga stadgar, att den efter bästc örstånd och samvete icke lemnar ur sigte vad som innetattas i 1 kep. 7 och i 24 kap. 3 rättegångsbalken. Att äfven den tappande parten iåter sig a: käl och lag öfvertygas och blifver nöjd vörer7till de mera sällsynta fallen.