INTET NAMN) WwWILKIE SOLLINS. Hade det varit en minut förr, så skulle hon fått höra sin husbonde i de mest smickrande ordalag yttra sig om miss Bygraves vackra och smakfulla drägt. Men Magdalen hade iakttagit kapten Wragges signal med tältstolen och i samma stund öfverflyttat samtalet till ämnen, som rörde mr Noel Vanstone sjelf och hans egodelar, genom en väl afpassad fråga om hans hus i Aldborough. EyJag önskar ogalunda att oroa er, miss Bygrave, voro de första ord af mr Noel, som mrs Lecount förnam; men sanningen är att i hela Aldborough finnes bara ett enda säkert hus, och det är mitt. Hatvet kan förstöra alla andra hus — mitt står säkert. Min far tog sina mått och steg för den saken; — min far var en utmärkt man. Han lät bygga mitt hus på påler. Jag har anledning att tro att dessa pålar äro destarkastegi hela England. Det är inte möjligt att någonting kan slå dem omkull — hafvet, det skrattar De ät — nej, det är bestämdt Et att någonting kan störta dem.? Om hafvet skulle. vilja uppsluka oss7, sade Magdalen, ?så måste vi således alla skynda till er för att söka räddning.? SpMr Noel Vsnstone fann tillfället läm för en ny artighet, och i samma ögonbl insåg äfven kaptenen nödvändigheten af et nytt utbrott af vetenskaplig vältalighet. syrJog skulle nästan kunna vara hågad at Jängta efter en öfversvämning?, mumlad d:n ena af de båda herrarne, då den k föranleda den lyckan att jag fick erbjuda e en tillflyktsort.? Jag skul ) Se A. B. nr 154, 155, 157—159, 16i—164, 166-175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, i 191—194, 196-208. j ort. i le västen kunna påstå att vinden