STOCKHOLM tex 10 Sept, Förenta Staternas kongress har, som be, kant är, ställt till presidentens förfogande, en samma penningar, afsedd att användas till bidrag åt de negrer, hvilka voro hugade. att frivilligt utflytta. Den starka fördom,! som ej mindre i unionens norra än södra. stater är rådande emot den färgade folkstam: men, utgör ett bland motiverna till detta, kolonisationsförslag. Ett annat ännu vigti-: gare är den alltmer och mer vunna insigten, att för slafveriets successiva afskaffande in-; tet verksammare medel gifves än en kolo: nisation, en id, för hvilken redan i slutet af förra århundradet vår frejdade landsman: Wadström kämpade. I det tal, som presidenten Lincola den 14 Augusti höll inför en ; deputation af fria negrer, utvecklas alla de skäl, som tala för en sådan kolonisation. Vi meddela här detta tal, märkligt ej mindre genom de åsigter det innehåller, än den enkla, öppenhjertiga form, hvaruti talaren kläder sina tankar. Talet är af följande: lydelse: CEn summa peningar har af kongressen blifvit anslagen och ställd till mitt förfogande i ändamål att å någon ort låta bosätta personer af den Afrikanska stammen ; i egenskap af nybyggare. Jag måste alltså: genomföra denna plan, och jag är villig att göra det. Och hvarföre skulle icke män af eder stam kunna blifva nybyggare? Den första invändning, som man härvid utan tvifvel kommer att göra, är denna: hvarföre; skulle de lemna landet? Vi bilda här tvenne särskilda folkstammar, söndrade genom olikheter, vida större än dem, som ega rum emellan andra folk. Jag upptager här ej frägan huruvida det är rätt eller icke, men visst är att I liden mycket bland oss, och vi äfven så. Och om nu detta eger sin rik-j tighet, är icke detta ett skäl att vi böra skiljas åt? I ären alla fria, som jag tror? — Ja, sir4, svarade en af deputationen. — Ären I måhända fria sedan längre tid tillbaka, ären I födda fria? Nåväl! Jag förklarar här öppet att i min tanke lider er: stam den största orättvisa, som någonsin SA i derfarits ett folk. Afven då I upphören att vara slafvar, ären I långt ifrån att befinna er på en fot af jemnlikhet med den hvita stammen. I ären beröfvade en stor del af de förmåner, som denna stam åtnjuter. Det ligger en naturlig åtrå hos menniskan att vinna jemnlikhet. Välan! På denna stora konti-: nent behandlas ingen af eder slägt såsom den HKvita mannens jemnlike. Märken väl att jag här icke diskuterar frågan; jag angifver blott ett faktum, som jag har för mig. Jag förmår ej förändra förhållandet. Det är föröfrigt en tråga, hvaröfver jag till alla delar hyser samma tankar och känslor som I sjelfva. Jag vill nu taga i betraktande hvilka följderna äro af de båda folkstammarnes samboende i detta land. Jag behöfver ej erinra er om hvilka verkninar, slafveriinstitutionen åstadkommit på den vita stammen. Dessa verkningar äro i min anke högst beklagansvärda. sen sjelfva hvilket tillstånd vi nu befinna oss. Landet är försänkt i borgerligt krig; de hvita männen döda hvarandra inbördes, och ingen; ret när detta skall hafva en ända. Men vi veta alla rätta förhållandet. Viveta ganska väl att, om ej negerstammen varit bland oss, så skulle kriget icke hafva utbrutit. Ehuru visserligen mänga bland de män, som kämpa i de båda armfbernas leder, icke hysa någon synnerlig ömhet för er, så är det icke lesto mindre lika sannt, jag säger detännuj Nn gång, att om icke slatveriet, och i följd leraf den svarta stammen funnits bland ss, så skulle kriget ej hafva utbrustit. Jet är således bättre för oss alla att vi kiljas åt. Jag vet att bland eder finnas ria män, hvilka icke äro så benägna att emna landet, äfven om deras ställning dergenom förbättrades, som de bland eder, wvilka äro slafvar. Jag tror alltså att ett Bland de förnämsta hmdren för ifrågavaande kolonisationsförslag är att den frie iegern icke inser hvilka fördelar han deraf an draga. Han tror sig måhända kunna efva i Washington eller i någon annan stad nom Förenta Staterna mera komfortabelt n i hvarje annat land. Men detta vore en goistisk synpunkt. Jag använder här icke etta ord i den mening, att det skulle inebära en förebråelse. Jag vill blott säga tt något måste göras för dem, hvilka icke ro sä lyckliga som I. Nu är det så, att olket här i landet — jag förnekar ingaalunda det hårda i detta handlingssätt — ske betrakter med blida blickar er härvaro. )Im I derföre gifven efter i denna punkt, i skulle detta utan tvifvel mycket töröka igifningarne. Vi ha här att göra med wenniskor, hvilka icke äro fria, och hvilkas irstård blifvit förmörkadt af slafveriet. Vi löta således stora svårigheter då vi gripa 38 verket an med detta företag. Men om irståndiga negrer som I ville taga initiatiet, så skulle man kunna göra mycket. Det rv af vigt alt man i början får att göra ed personer, lika kloka som de hvita. Dei ifves flera Dbevekelsegrunder, somä böra ppmuntra er häruti. Af kärlek till ert ilk borde ni unpvoffra något litet af er nu-I öre, ve AL bee Le a — Pr or AA na ND