Den afrikanske resanden Vegels öde. (Slut från onsdagsbl.) För att ytterligere förvissa oss om tider. för Vogels död, måste vi draga oss till minnes alt scheiken Sein el Abidin i början a! Maj, under Ramädan, kom till Dar och de: 5 Juni till Besch6. Mohammed anser att blott en månad förflutit meban Scheikene och Vogels ankomst till Beschå; man hade talat om den sednares död såsom om er belt nyligen skedd, i friskt minne varande händelse. — Bäledes tror jag att jag icke mycket misstäger mig, om jag förlägger Vogels mord till den tiden, då scheiken anlände till Jandets gräns. Doktor Vogel reste från Kuka den 1 Ja nuari 1856; enligt ett bref från scheiker Omar af Bornu skulle han efter en omväg först i Mars kommit till Begermi. Om detta antages såsom sannt, hvartill dock intet för binder Oss, hade han tillbragt återstoden a! Mars och en del af April i Begermi, efter som Mohämmed beräknar hans vistelse der till en månad. I scheiken Omars berättelst öfverraskas iman af att Vogel från Mua tog kosan åt Massena, i stället för att direki begifva sig till Fittri. Från Massena kund: han väl mot slutet af Axril komma till Beschå, och då han sedan lefde blott fem eller:sex dagar, få föll denne på en gång iyeklige och olycklige man högst sannolik: under de första dagarna af Maj 1856 ett ofler för vetenskapen. Det är ett hemski olyckligt faktum att havs störeta arbeter och hans tjenare delade hans öde; vi egr endast den minste delen af bans uppsatser: det var -honom icke lörunnädt att, såsom Richardson, dö efter fullbordadt värf, doc veta vi nog för att -känma oss genomträngd: afden största aktning för honom; Hvad sultan Scherif angår, så känner mar häns antecedentia. Före sitt val till sultar ref han länge omkring i Ost Sudän, vallfärdade till Mekka tiggande såsom en äkte tabruri och uppehöll sig sedän i Fendelti i mycket torftiga omständigheter, handlande me: ;eppar och dyligt. Då framdrogs han ur co klet af Mohammed Fachl, som skickac: enom med en af den nuvarande sultanci Hussein anförd armåe till Wadai, hvilket af hungersnöd tvangs till underkastelse. Under sina sista år blef han blind och lam i eba sidan; rebeller uppstodo, bland hvilka hans :dre son Mohammed utmärkte sig. Då I -orns rådgifvare ingåfvo honom farhåg: br att hans son, som skaffade sig ett talriv jarti i londet, skulle komma att göra honor: tronen stridig, befallde han att fängsla sonen, hvarpå Mohammed hållande sig undan dref omkring i landet; en af sultanens gemåler lofvade att genast underrätta hovom bär hans faders död inträffade. Denna qvinna lemnur honom slutligen i elak afsigt den falska underrättelsen atthans fader vore död. Derpå tågar Mohammed med sina soldater till V tilltvingar sig efter långt ånd inbräde i palatset (på hvilket Mooch el-tunsis beskrifning ännu passar er sig i besiltning afriksinsignieraa, :er offerberect Dersja och är sålunde Underrättelsen härom kemche till hens far, som ännu lef. ue samlir sin ermå och låter bära till Wara. Då Mohammed på långt hål se sin faders baldakin, inser hän det bedrögeri, som begåtts mot honom, och flyr till Tuma, hvars sultan väl emottager ho vom, På Scherifs fordran att han skull Y ta sol dater falla i-striden, måste hän draga sit tillbaka. Hans son, som med. smärta. sc: sitt fä eslands nederlag och ruin, beslo tar sig för att ugderkas:a sig sin fer oci lemnar Tama. . Han kommer, till fade:r som väl emottager honom, men på sin vizivt råd fråntager honom alla vapen och solda ter. Sålunda blef. Mohammed en obetydan de person, under det bans yngre broder Ali. isynnerhet genom sin onkel Simeleks af Ab senun understöd, ännu under faderns lifstid