STOCEHOLM den 5 Sept. De med dagens post ingångna t dningar innehålla åtskilliga detaljer med afseende på Garibaldis tillfångatagande. Enligt hvad man erfar genom sjelfva en franska hoftidningen ?La France, som är föga gynnsamt stämd mot Garibaldi och hvilket äfven bekräftas genom uppgifter från andra håll, är det ett förrädiskt beteende från Pallavicinis sida som åvägabragt katastrofen vid Aspromonte (så nämnes den ort, nordost från Reggio, der Garibaldi skall ha blifvit tillfångatagen), och Pallavicinis utnämning till general utgör belöningen icke för en bregd, utan för ett skurkstreck. General Cialdini, hvilkens högqvarter var i Reggio, erfor att Garibaldi riktat sin marsch åt defilerna vid Aspromonte och hade för afsigt att i Basilicata stöta till hufvudstyrkan at sina frivilliga och att han blott hade hos sig ett ringa antal stridskamrater. -Cialdini organiserade då en truppkolonn af ungefär 2000 man, uteslutande bestående af iemontesiska soldater och nästan samtliga örande till bersaglieri. Han gaf befälet öfver denna kolonn åt öfverste Pallavicini. De kungliga trupperna sökte nå den lilla styrkan af garibaldianer innan de hunnit sluta sig till sin hufvadstyrka, men dessa, som hade flera timmars försprång, vöro nära att uppnå en i bergstrakten stående kår, Ren till nära 2000 man. Då hade Pallavicini skickat en soldat som parlamentär och begärt att få ett samtal med Garibaldi. Denne gjorde då halt och inväntade Pallavicini, som för Garibaldi lät uppläsa åtskilliga ministeriella dekreter och uppmaningar, tills hufvudstyrkan af hans piemontesiska bersaglieri hunnit rycka an, hvarvid Pallavicini, i stället för att parlamentera, helt enkelt uppmanat honom att sträcka vapen och gifva sig fången. Då Garibaldi vägrade, angrepos han och hans få följeslaare, hvarvid Garibaldi sårades af tvenne ulor, hvilket hade till följd hans tillfångatagande och hans stridskamraters derpå följande konsternation och atväpnande. Några minuter sednare skulle Garibaldi icke kunnat bli afskuren från sin hufvudkår. Italienska nationen skall veta att uppskatta denna bedrift efter sin förtjenst. Öfverste Pallavicini lär af gammalt vara känd som en bitter fiende och personlig afundsman mot Garibaldi och har af La Marmora och Cialdini med afseende härpå särskildt blifvit utsökt bland armåns officerare för det ärofulla värfvet att lura på ett gynnsamt tillfälle att kunna öfverraska Garibaldi. Hans fulla namn är Emilio Pallavicini della Priola och han tillhör en gammal genuesisk adelsslägt. Af de båda sår Garibaldi erhållit skall det ena, i foten, vara mycket farligt. I Milano utspriddes den 30 Augusti på aftonen ett rykte om att Garibaldi skulle vara död. Intryeket häraf var fruktansvärdt. Folket skockade sig på gatorna och massorna tågade till franska konsulatet. Här var en sqvadron kavalleri uppställd. Efter upprepade anmaningar till folket att skingras lät regeringen trupperna hugga in och många blefvo sårade. Följande dagen uppmanade kommunalstyrelsen genom uppklistrade anmaningar borgarne till ro och endrägt; nationalgardet stod under vapen och starka patruller genomtågade staden. Afven den 31 på aftonen skall, enligt ett telegram, en ny demonstration mot Frankrike ha egt rum i Milano, äfvensom ett upplopp i Livorno. Trupperna drogo sig tillbaka, för att undvika blodsutejusolser Äfven uti Pavia, Brescia, Genua och Palermo ha, då Garibaldis tillfångatagande blef bekant, folkresningar egt rum, som påkallade använ: dandet af den väpnade styrkan. Turinertidningen Discussione4 för den 1 Sept. säger sig ha anledning tro att dagen derpå skulle utfärdas ett kungligt dekret, genom hvilket senaten skulle bestämmas så som det forum, inför hvilket rättegången emot Garibaldi skulle inledas. Den 15 September sammanträder italienska parlamentet och hr Ratazzi, Louis Napoleons ödmjuke tjenare, skall då, såsom triumfator öfver rebellen Garibaldi, framträda inför detta samma parlament, som redan förlidet år bestämdt förklarat att Rom är Italiens hufvudstad och som i sak är fullkomligt ense med Garibaldi, hvilken begått den förseelsen att han velat taga ett initiativ till realiserandet af parlamentets och hela nationens bestämda vilja och fordran, utan ati hr Ratazzis patron i Tuilerierna dertill gifvit sitt ja och samtycke. Underrättelsen om Garibaldis tillfångatagande blef i Paris bekant den 30 vid middagstiden och framkallade en oerhörd sensation. De halfofficiella tidningarnes håll ning är märkvärdig; de skola naturligtvis å dragande kall och embetes vägnar visa glädje öfver händelsen, men de komma sig icke rätt före. De inse att denna tilldragelse icke innebär någon lösning af frågan och att Garibaldi såsom finge är lika farlig för de nuvarande italienska :och franska regeringarne som Garibaldi såsom insurgent. Det är dem omöjligt att yttra sig med något hån öfver Garibaldi; de kunna ieke undertrycka sin aktning för hjelten. Icke ens från det ultramontana lägret vågar man håna. och om man undantiger de mest ultrakatolPERENNER SEKT EKO Sr SNART IEEE