Af detta slags stereotyp, den första af dy likt slag i verlden och ännu den enda, ha Warren d3 la Rue föräratutgifvaren at Cos mos ett antal aftryck till begagnande för si: tidskrift, och vi hafva just nu ett exempla af denna genom sin tillkomst och sin be skaffenhet så underbara planch framför oss Den iatager ett oktavblad och framställer e del af solens yta, här återgifven i ett slag tontryck, som bildar planchens botten, hvar ljust perlgrå färg äfven har det högst egn: skimmer, som solens yta visar när den be traktas genom en tub som är försedd me: ett svart men för det omedelbara solskene ändå genomskinligt skymglas. Det är nä stan samma skimmer, som man ser på e hvit fönsterruta när man andas derpå. P: denna perlskimrande botten framträda hä och der de fläckar, som funnos på solyta den 24 September 1861, kockan 2 och 1: minuter, då den fotografiska afbildninger togs, med tillhjelp af Warren de Ja Rue stora teleskop i Cranford. Detta teleskoj) har 13 engelska tums öppning; men den dess brännpunkt fallande bilden blef för till. fället förstorad medelst särskilda objektiver. innan den föll :å den ljuskänsliga fotogra fiska ytan. Denna yta var preparerad af er tysk fotograf, Paul Pretsch, som icke uppsifvit hela förfarandet dervid; men det hufvudsakliga dervid känner man likväl, nemligen att upphöjningarne och fördjupningarne den fotografiska matrisen till elektrotyper bildats af gelatin, som gjorts ljuskänsligt ge nom indoppning i tvåfaldt kromsyradt kali. Solfläckarne, som afbildat sig sjelfva, och hvilkas afspegling här kan betraktas ostörc af solglansen, röja tydligare, än när de skå las i tub, hvad de äro, nemligen hål genon solens glänsande omhölje och genom ett derin er beläget töcknigt. hölje. Det glänsande agret är ytterst tunnt, som det tycas, och lerföre skarpt begränsadt kring gropens kant. nom hvilken det töckniga lagret sänker sit rån kanten inåt. Detta tycks ijemförelse mec let glänsande Jagret vara ganska tjock: och omringar på alla sidor en jemnsvart oci vidsträckt botten i gropens midt; det är til itseende mera långsluttande mot denna svartr vottens ena sida och mera tvärbrant mo len andra. Dessa gropar äre ofantligt stora: le inta .a stundom en hundradedel af solen: kenbara diameter och man har någon gång ett dem hålla en tiondedel deraf; i förre allet skulle ett -jordklot kunna ramla ne lerigenom utan att stöta mot någon kant; i let sednare mer än 11 sådana klot i en ad bredvid hvarandra. Men vi lemna derhän de vetenskapliga beraktelser och slutsatser, hvartill dessa bilder unna leda, och återkomma till de oberäkneigt vigtiga praktiska resultaterna deraf; nemigen, att man i denna planch har ett väl skugadt och skarpt begränsadt aftryck i bokryckspress af en fotografisk bild, och att man ädanefter ej bör möta någen svårighet att. tan biträde af gravyr, litografi eller träsnitt, rhålla fotografiska stereotyper till reprodukjon genom boktryckspressen.