ej uppnedvända. De erhöllos genom helic grafen i Kew, ett instrument, hvartill s I John Herschel gifvit idn, och som Warre ide la Rue konstruerat och låtit förfärdig I under sin tillsyn. Denna heliograf öfverföl jdes från England till Bilbao på ett af er ; gelska flottans ångfartyg Himalaya, och frå I Bilbao till Rivabellosa, en bergstrakt i Car tabriska Pyreneerna, genom engelske inge niörn Vignoles försorg. Den afdelning ve tenskapsmän, som dit anfördes af Warre de la Rae, utgjordes af hrr Beckley, Rey I nolds, Donnes och Beck, och tillhörde de af chefen för Greenwichs observatorium, m Airy organiserade astronomiska expeditionen De fotogrammer, som upptogos medan sole1 var fullkomligt förmörkad, och som visa d ; röda utskott eller s. k. protuberanser, hvilk: I under fullständiga solförmörkelser ses utom jkring den solbortskymmande månrundeln: brädd, kunna ej i dessa afbildningar be itraktas utan det lifligaste intresse. Protu i beranserna åtfölja solen, antingen hon ä i bortskymd eller icke; men de kunna e märkas utan under totala solförmörkelser derföre att deras sken är under vanliga om sländigheter mindre klart än den glans ho: vår egen luftkrets, som alstras af solskenet I en afhandling öfver resultaterna af den fo. tografiska expeditionen till Spanien, som Warren de la Rue föredrog i Royal Society (engelska vetenskapsakademien) och sor utgör Bakerian lectures för 1862, har har ovederläggligen bevisat att protuberanserns tillhöra solklotet och icke kunna härledas frår någon verkan af månen, på de solstråla som nå vår jord. tFotogrammerna n:r 32—45 framställa må. nens olika skiften och lemna tillfälle att gran: ska de sällsamma vulkandalar, hvarmed månklotet är öfversålladt på en så stor del aj sin yta, isynnerhet på den öfra eller för oss nordliga månhalfvan. Den mest synbara och mest förvånande är kratern Tycho, från hvilken en mängd fåror utstråla likt meridianerna från polerna på en jordglob; under den ser man kratern Copernicus. Dessa bilder, äfvenså om 20 centimeter i tvärmått. äro förstoringar af negativa fotogrammer om endast 2,5 centimeter, som blifvit upptagna i en fotografisk kamera, Man får ej glömma att månklotet och kameran, hvar på sitt håll, ändra plats i hvart ögonblick under det fotograferingen sker, och att den förvirrande verkan, som häraf skulle uppkomma hos bilden, endast kan undanrödjas genom en mekanism, som oupphörligt vänder kameran så, att afbilden och urbilden förblifva sinsemellan helt och hållet stillastående. Detta vilkor har blifvit så fullkomligen uppfyldt vid upptagandet af Warren dela Rues månbilder, att de, äfven när de förstoras hundrafallt, visa sig skarpa och nätt begränsade, långt öfver hvad man skulle kunna tro utan att ha sett dem. Fotogrammerna n:r 46, 47, 48 och 49 äro bilder af månförmörkelsen den 28 Februari 1858. I det första är månen troget afbildad genom sin egen ännu oförrminskade glans; de öfriga tre visa. jordskuggans framskridande öfver månklotet. Man märker med öfverraskning huru orediga och obestämda denna skuggas gränsor visa sig. ?N:r 50 och 51 äro bilder af Jupiter, förstorade efter negativa originalfotogrammer. N:r 52 visar bilder af månen och Saturnus tillsammans, tagna omedelbart efter planetens bortskymning af månen den 8 Maj 1859. Planeten är omgifven af en svart krets, som antyder hans plats på bilden. N:r 53 är en ibland de talrika negativer, hvari månen blifvit uppfattad medelst ett teleskop om 10 fots fokaldistans och 13 tums öppning, konstrueradt af Warren de la Rue sjelf och nu uppställdt på hans observatorium i Cranford. N:r 55 är en rörlig modell; hvilken åskådliggör de företeelser, som följa hvarandra vid en solförmörkelse. N:r 56 och 57 äro två par stereoskopiska bilder af månen; det förra om 5 det sednare om 20 centimeters tvärmått. Stereoskopiska utsigter af månklotet fås när man i stereoskopet insätter två månbilder, som, tagits under olika perioder af månens vaggning eller s. k. libration. Om man PRE jemnför kratern Tychos a i Warren de la Rues talrika samling af mån bilder, så märker man egenart. att den ligger än på större än på mindre afstånd ifrån månkanten; och när man ibland dessa bilder väljer ett par, som stereoskopiskt komplettera hvarandra, finner man utan särdees svårighet två, som visa månen i sia praktfulla klotform. N:r 58 framställer en stereoskopisk utsigt if Saturnus, grundad på två fotogrammer, som tagits efter fyra ärs mellantid — Stereo;kopbilderna äro ritade för hand, efter misrometriska mått; men deras fullkomliga ammansmältning i stereoskopet till en s0id form, lemoar ett öfverraskande bevis på leras noggrannhet. uN:r 59 är en afbildning af solfläckar, ryckt i vanlig boktryckspress, medelst en foografiskt galvanoplastisk stereotyp af koppar, som blifvit frambringad genom ett negatift otogramm, taget i Cranford, alltsammans utan någon för hand vidtagen ändring och utan retouchering genom någon aravör.? den 18 Juli 1860, omedelbart upptagna, oc I