något anmärkningsvärdt passerade, tll Kl. till 11, då, sedan fartyget hunnit midt för Brän ninge, utkiken vu backen, Carl Boje, varskodd en båt för-ut. Vid detta tillfälle befann sig kom parenten jemte maskinisten Fredrik Jansson, ror gängaren Anton Olsson samt matrosen Olof Pet ter Olsson på kommandobrxggan. och styrman nen RN Albert Rydell på haifdäcket. Si fort utkiken ropade: Båt för-ut! stoppades ge nast maskinen, hvarefter sedan i nästan samm: ögonblick de på kommandobryggan varande ob serverat att båten låg tvärs framför fartygets för stäf,. maskinen genast backades, för att alldele: stanna farten, emedan det för mörkrets skull va alldeles omöjligt att se åt hvilket håll båten rod des. Då maskinen var stoppad, hördes rop frår båten att ångfartyget skulle stänna. Sedan ma skinen redan backat och fartygets fart således var afstannad, törnade båten, hvilken befanns vara en så kallad ökstock, mot fartygets bog och slirade derefter långs åt babords bog; utkiken Carl: Boje kastade då till båten en tross, med hvilken en af de tvenne personer, som i den: samma befunno sig, Hpphalades på däck. Den andra personen deremotföll i sjön, utan att någon kan upplysa: om detta skett vid försöket at! uppkomma eller på annat sätt. Styrman Rydell! och matrosen O. p Olsson hade emellertid tagit tvenne frälsare-bojar, som, jemte en bärling, utkastades och nedföllo helt nära den i vattnet liggande personen. Sedan bojarne blifvit utkastade, sattes fartygets båt genast i sjön och styrman Rydell med en man begaf sig i densamma ut för att söka berga den dranknande, hvilket dock ej lyckades, äfvensom den ena bojen ej kunde återfinnas, hvarefter, då NeEnt es vidare kunde åtgöras, fartyget fortsatte resan till Södertelje, medtagande ökstocken, som befanns oskadad, såvidt i mörkret kunde utrönas, hvarjemte i densamma qvarlåg en yxa. Den Oergnde personen. uppgat sig vara SN Ng GA etter Gustaf Lundqvist, och, enligt hans uppgift; var den drunknade drängen Gustaf Eriksson, båda itjenst hos rådmannen Lundholm i Södertelje. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Angående det beslag, som för kort tid sedan jordes å ett större parti läder, hitkommet med ngfartyget Wermland från Carlstad, hölls i går un RER Vid målets påropande tillstädeskommo v. : häradshöfding Beckman såsom ombud för åtskilliga af varureqvirenterna här på platsen, kaptenen å Wermland C.J. Fernqvist och såsom ombud för varuafsändarne, hrr A. och J. Beer i Flackefjord i Norge, anmälde sig v.hofrättsnotarien O. Staaff. Advokatfiskal Tham tillkännagaf att skrifvelse ankommit från Carlstads tullkammare, deri fullständig redogörelse för varans afsändande med ångbåten Wermland förekom. Å nämnde tullkammares sida hade härvid författningsenligt förfarits. Från tullkam maren i Strömstad hade äfven rapport ingått, hvarjemte dervarande tulldistriktchef i särskildt skrifvelse till t. f. generaltulldirektören, departementchefen Fyrwald, meddelat åtskilliga upplysningar, utvisande att lädret med vederbörlig förpassning från Norge öfver Strömstad inkommit. Varan vore visserligen ostämplad, men er svensk tullstämpel derå ansåg hvarken tullkammaret i Strömstad elle; distriktchefen behöflig. På sednare tiden hade importen af dylikt norskt läder öfver Strömstad till Göteborg stigit betydligt, så att under sistförflutna år omkring 61,000 skålpund deraf inkommit. Föröfrigt aberopades i nämnde skrifvelser åtskilliga paragrafer i tullförfattningarne till stöd för de yttrade åsigterna. Kapten Fernqvist anmärkte härefter att varureqvirenterna vid förra rättegångstillfället uppifvit att de ej qvitterat varans mottagande och etalt frakt dn . Detta vore icke enligt med sanna förhållandet, som af ångbåtens Tastbol kunde styrkas. Härå genmälde häradshöfding Beckman att han misstagit sig i denna uppgift. Han hade nu fått höra att åtskilliga af varureqvirenterne verkligen betalt frakten och qvitterat läderpartierna, mensom de aldrig fått emottaga dem, fortfor han att bestrida att de såsom YR godsegare kunde anses. Advokatfiskalen Tl:am tillkännagaf nu at han efter de från Carlstads tullkammare erhållnz upplysningarne icke förde någon talan mo! kapten Fernqvist, likasom ej heller emot varu reqvirenterne, hvarföre såväl desse som kapten Fernqvist skiljdes från målet. Notarien Otto Staaff såsom ombud för lädrets egare, konsul A. Beer och för hr J. Beer i Flek: kefjord, yrkade att genast utbekomma lädret. Detta sitt yrkande utvecklade hr Staffien skriftlig uppsats. Det åberopade skälet för beslagsåtgärden vore att lädret ehuru utländskt ej va rit stämpladt. Men tullstadgan nämner frånvarc af tullstämpel såsom skäl för varans anbålland: endast såvida godset är stämpelbart.. Detta vor: här icke förhållandet, då lädret blifvit landvägen från Norge under tullfriket infördt. Åtmin stone hade tulltjenstemannen å gränsen anset: ig förhindrad att stämpla varan, på hvilken så: ledes stämpel ieke kunnat erhållas. Först måste idvokatfiskalen visa att varan vore stämpelbar Då varan dessutom anhållits midt i riket, unde: let-.den transporterats öppet och utan att försök att. undandölja henne gt räm -— hon hade lesat uppe å däck på kanal-ångbåten — funres ej anledning att misstänka någon tull. SSE RT Att sådant egt rum ålåge i örevarande fall äfven advokatfiskalen att be risa. Emellertid ville hr Staaff ej undandraga ig att förete den bevisning. han egde till hand: itt lädret blifvit under tullens uppsigt tullfrit: nfördt och redogjorde han för lädrets transport rån Norge och hit samt inlemnade till styr ande af sina uppgifter flere tullförpassninga ch attester m. m. Några ersättningsanspråk ille hr Beer för närvarande icke framställa. Efter uppläsningen af hr Staaffs skrift yrkae advokatfiskalen uppskof dels för att taga ärmare kännedom om de handlingar, svarande mbudet ingifvit, dels för att få värderingsmän en edligen afhörde, särskildt rörande fädreta genskap af norskt eller möjligen utländskt — vilken sista anhållan dock af hr Staaff bestreds, å lädrets egenskap af norskt fabrikat redan ore på det sätt, som svenska författningen företrefve, genom tulltjenstemans intyg styrkt, och orde innan det begärda vittnesförhöret beviljades Ivokatåskalen uppgifva enligt hvilket lagrum va6 ni vore tullstämpling underkastad, enär derpä beI ånd dde om den någonsin kunnat lagligen anhålke, 3; advokatfiskalen undandrog sig att för när. ) Mag wrande derom utlåta sig och förklarade på fråga ) tU! t han icke till denna dag låtit uppkalla vär :en ringsmännen. Efter någon stunds öfverlägg.Å nar ng afsade rätten det beslut att, jemte det lastrottagarne och kapten Fernqvist, a egetl y kande och advokatfiskalens medgifvande från era Met skiljdes, rätten icke ansåg det kunna för ders gras advokatfiskalen att få värderingsmännen vien aken hörde, hvarföre målet ytterligare uppCarl ste till den 10 i nästa månad. sta, ——— d:07 18 Bolls Telegrafunderrättelser. la: lamburg den 27 Aug., Tarin den 26 Aug. — ribald! lemnade i går Catania och atgiok) tvi ite några medlemmar-af staben på tvenne — stångfartyg till Melito på kusten af Calajnd( en. Befälhafvatne på do, tvenne utanför) er tanla stationerade fregatterna häktades il rrurc NE RN rp