Officiella bladet meddelar följande berätitelse från inrikesministern till konungen: Garibaldi bar på Sicilien böjt upprorets ifana. Edert namn, sire, och Italiens begaginas blott till att dölja den europeiska demai gogiens afsigter. Ropet: Rom eller döden! joch ursinniga förolämpningar som slungas mot våra ärorika bundsförvandter, bidraga blott till att fördröja uppfyliandet af nationens enhälliga önskan. Garibaldi är döf för edra uppmaningar och låter ej hämma sig at den bedröfliga tanken, alt han tänder ett inbördeskrig. Ett kraftfullt ingripande har blifvit en nödvändighet. Garibaldis uppror ålägger oss såsom en nödvändighet att beandla det af de frivilliga besatta landet såsom ett af fienden besatt eller hotadt land. Vi råda derföre att belägringstillståndet måtte förkunnas på Bicilien. Ministören åtager sig ansvaret för denna åtgärd. Cialdini, som blifvit utnämnd till militäroch civilehef på Sicilien, har blifvit försedd medalla nödiga fullmakter rörande belägrings-: tillståndet och marinministern amiral Persano skall sjelf taga kommandot öfver flottan. Från Turin skrifves den 17 dennes att försök till demonstrationer mot ministeren egt rum den 15, men att hela den egentliga borgarklassen afbållit sig från att deltaga deruti. En hop arbetare, skägglösa ynglingar och emigranter tågade genom gatorna och ropade: Lefve Garibaldi! Rom eller döden! Ned med Ratazzi!4 Så snart trupperna eller nationalgardet visade sig, skingrades genast hopen. Men uti Milano erfor man, midtibland de vanliga lefveropen för Garibaldi och Italien, en opinionsyttring, som icke saknar en djupare betydelse... Folkhoparne, som tågade genom gatorna, ropade till husens invånare, som uthängt trefärgade fanor: Ned med de blå banden! Blott -tre färger!4 Den blå färgen är nemligen dynastien Savoyens färg. . Då för fjorton år sedan Carl Albert inryckte uti Lombardiet, utbytte han den blå, fanan mot italienska trikoloren, men förordnade uti en proklamation, att savoyiska korset skulle anbringas midt uti trikoloren, samt att fanbanden skulle vara blå. Denna ständiga påminnelse om monarkien behagar naturligtvis ej mazzinisterna och de tillställde derföre denna demonstration mot de savoyiska färgerna. Många blå band nedrycktes från fanorna af den förbitågande: hopen och trampades i smutsen. De, som ej kunde nås, måste antingen borttagas af damerna på balkongerna eller och sjelfva fanorna nedtagas. Öpinione yttrar om dessa uppträden: Ropet mot de biå banden, äfvensom andra ännu mera förrädiska rop, utgjorde en opinionsyttring mot monarkien, de konstitutionella institutionerna och konung Victor Emanuel. Dessa rop bevisa att demonstrationen, enligt dess anstiftares önskningar, hade en mazzinistisk karakter och en republikansk betydelse. Tilldragelserna i Milano den 15 utgör en af. de beklagansvärdaste scener vi upplefvat sedan 14 år tillbaka, Mazzinisterna göra ingen hemlighet af sina afsigter och om man frågar dem hvad de tro att Ga ribaldi skulle säga då han får kännedom om deras beteende, så svara de att Garibaldi numera blott är att anse såsom militärisk chef, men att en annan person (naturligtvis Mazzini) kommer att afgöra de högre politiska frågorna. Det säges att Mazzini vistas uti Genua och skall hafva sin bostad nära kyrkan San Biro. Direkta bref från Messina af den 17 dennes berätta att trupper fortfarande marscherade genom staden till Catania. Dessa trupper hade befallning att göra halt på något afstånd från staden, för att undvika hvarje konflikt med garibaldianerna. Regeringen hade för afsigt att uppbringa SA pernas effektivstyrka på Bicilien till 60, man. Myndigheterna togo erforderliga åtgärder för truppernas mottagande. Tidningen Phtrie, som utkommer i Neapel, meddelar en mängd upprörande berättelser om våldsbragder och grymheter, som blifvit af röfvarhorderna föröfvade i Atessa, Ginestra, Carpineto, Fiumeri, Nola med flera orter. AMERIKA. Rebellerna hafva intagit Independence uti staten Missouri och der tagit en stor mängd lifsmedel. Den 6 dennes hade rebellerna äfven intagit Baton-Rouge, sedan de slagit unionstrupperna och fråntagit dem deras lägeroch fältredskaper. Rebellgeneralen Fp kendage hade intagit ställning 10 eng. mil från Baton Rouge. Unionstrupperna hade äfven blifvit med stor förlust slagna vid Tazevell, i grannskapet af Cumberland Gap. Unionsgencralön Phelps i Neworleans hade tagit afsked, emedan general Butler vägrat u-lemna vapen till negrernas beväpnande. Utom de 300,000 uppbådade frivilliga har presidenten ytterligare utskrifvit 300,000 man milis, som skall användas hufvudsakligen till garnisonstjenst. Genom denna åtgärd skall unionens hela stridsmakt uppbringas till en million aktiva trupper. MClellan hade sedan rebellerna natten till den 1 dennes demasqverat batterier på James-flodens södra strand, och beskjutit unionstransportflottans landningsplats, låtit sätta en truppstyrka öfver floden, och anSripa rebellerna, som genast drogo sig tillkr Zz på 1