neka till att hon har handlat till följd af blandade motiver. Jag nekar ej heller till, att hoppet om detta giftermål och en önskan att befria sin syster från ett förödrojukande beroende äro mäktiga driffjedrar för hennes handlingssätt. Men om också dessa afsigter kunde vinnas genom andra medel, så skulle dock ingenting förmå henne z:t; lemna er i ostörd besittning af det arf,s: :a hennes far hade ämnat åt sina barn. Jeg känner henne, mr Vanstone. Hon är en förkastad varelse, eger intet namn, intet hem, inga vänner. Den lag, som beskyddar er, den lag, som beskyddar alla legitima barn, den förkastar henne som ettföraktligt djur. Detta är er lag — hon erkänner den ej. Hon ser deri blott verktyget för ett gudlöst förtryck, en olidlig oförrätt. Känslan af denna oförrätt plågar henne, liksom hon vore besatt af en ond ande. Hennes föresats att rätta eller hämnas denna oförrätt, bränner henne som eld. Om dema olyckliga flicka i morgon blef gift och egarinna af millioner — tror ni väl att hon ändå skulle vilja vika en enda tumsbredd från sin föresatta väg? Nej, jag säger er att så länge hon andas, skall hon strida emot den grymma orättvisa, som drabbat de värnlösa döttrarna genom deras fars olyckliga död! Jag säger er att hon ej skall sky något medel, som en förtviflad gqvinna kan begagna sig af, för att tvingå er slutna hand att öppna sig, om hon ock skulle dö under sitt bemödande! : Hon tystnade tvärt. Åter hade hennes okufligt starka känsla förrädt henne; Äter hade denna förvildade, men i grunden ädla natur höjt sig öfver det bedrägeri, hvartili den förnedrat sig. Stundens falska företar försvann alldeles från hennes tankar, och den öfvertygelse, som genomträngde hela hennes varelse, bröt fram i hennes egna ord. hennes egen röst med allt varmare hänfö relse. Hon såg den eländige pultronen framför sig förstummad och hopsjunken i sin ländstol, Hade hans förskräckelse lemnat