. UlGVJVv UVA DUI 20NGaD ov Man IJaStt I Abo Underrättelser följande : l Bland de resande, som vid ångfartyget Grefve Bergs sednaste resa hit till Stockholn från Åbo befunno sig ombord, sågos trenne musikanter ! anställda vid den engelska eskadern, hvilka vid dennas besök i Helsingfors under ett glädjerus,. . för några dagar sedan, glömt sig qvar i Ulrikas i, borgs brunnspark derstädes. Genom engelska; konsulns försorg hade de blifvit försedda med: ångbåtsbiljett, men saknade i öfrigt medel att; uppehålla sig under resan, hvarföre kapten Kerr: man torde hafva besörjt deras kosthållning. Hu! ruvida dessa resande varit försedde med pass !! förmäler icke vår sagesman. De torde nu vara; landsatte i åländska skären för att der uppsöka flottan, den der, för att upplifva gamla minnen, nu skall befinna sig vid Bema sund. Gubbarna l. skola hafva yttrat att de nog hade att vänta sig j: ett strängt straff — men de falla också haft så roligt. Det är ej utan en viss fasa man tänker å den niosvansade katten, som möjligen vid detta lag smeker deras ryggtaflor. Sens moral: I skönsta blomsterpark en giftig orm kan vara; Så, uti nöjets famn, man ofta löper fara ! — Itallenaren Ginseppe Dolf. En af de anseddaste personerna i det nuvarande Italien är bagaren Giuseppe Dolfi i Florens, en trofast vän till Garibaldi. an upprätthöll lugnet i Florens under en orolig tid och var folkets anförare under våren 1859; då samlade han 12,000 man och tvang storhertigen att fly. Då denne åkte genom de af menniskor fullpackade gatorna, utan att man på något sätt förnärmade honom, helsade han på mängden och sade halft flegmatiskt, halft hånfullt: FA rivederci! (godt återseende). Dolfi svarade med sin djupa basstämma: Non sg incommodi! (gör er ej något omak). Dolfi är fortfarande bagare och lemnar ett förträffligt bröd; Han mottager folk i sin butik, och till denna ingingo alla de penningar, som i Florens hopsamlades till Garibaldis expedition. Han afslöt kontrakt med leverantörerna, hvilka gåfvo sin förtjenst som bidrag till företaget, ty de ville ej vara sämre än Dolfi, som uppoffrade sin tid för Garibaldi. Då Victor Emanuel kom till F!torens, såg man Dolfi skyldra i Monitore Toscano såsom utnämnd till riddare af S:t Mauritii och Låzarusorden. Befolkningens förvåning var stor, men den nye riddarens ännu större. Han skref genast ett bref till konungen; men han kunde ej tygla sin otålighet, utan skyndade sjelf till Pittipalatset, der han begärde audiens, som han äfven erhöll. Hvarföre har E. M:t gjort det? En sådan hedersbetygelse har intet värde för mig, js kan ej begagna mig deraf. Konungen såg glad på den högreste, kraftfulle mannen och svarade: 4Signor Dolfi, ni har gjort er mycket förtjent af fäderneslandet, jag vet hvad ni utfört och hvad ni förhindrat, jag har ej något högre medel att belöna er med:4 Dolfi sade: Ni undergräfver min ställning i samhället, ni förderfvar min position till mina medborgare. Ni gör mig löjlig, sire! Tag er orden tillbaka.4 Konungen svarade: Ni har rätt, i ert ställe skulle jag Handla på samma sätt. Dolfi: Hvarföre har ni då gjort mig till riddare? Konungen svarade rörd: Kan jag på annat sätt visa er-en tjenst eller göra något för er?4 — Vill ni göra mig riktigt nöjd, sade den djerfve bagaren, så gör Italien fill ett.; Konungen skrattade och lofvade att han skulle göra allt som stod i hans förmåga derför. Emel!ertid hade en annan scen tilldragit sig i Dolfis hem. Boden var låst, emedan det var en högtidsdag, men en stor mängd folk hade samlats utanför och klappade stojande på dörren. Giuseppes hustru visade sig uti fönstret i andra våningen och frågade hvad man ville. Är riddaren Do!fi hemma? Vi vilja tala med riddar Dolfi, hvar är riddar Dolfi?4 Hans hustru ropade ned till dem: Det finns ingen riddare Dolfi, här bor Giuseppe Dolfi, bogarem och om I ej packen eder er väg, skolen I få annat öfver edra hufvuden. — Ila lönad kärlek. Journal des Bruges meddelar följande: Litet hvar torde minnas den olyckliga duell, som försiggick på S:t Bernhardsberget mellan två officerare, de Brauwere och Pierard, af hvilka den sistnämnde föll för sin motståndares kula och denne dömdes till två års fängelse. De Brauwere har nu blifvit stämd till domstol för den rol han spelat i ett nytt drama. För någon tid sedan gjorde de Brauwere bekantskap med en ung engelska, som i fem år varit bosatt i Brössel. Hennes ovanliga bildning, behagliga väsen och lysande förmögenhet samlade talrika friare omkring henne, men ingen tycktes göra så stort intryck på henne som hr de Brauwere. Hennes närmaste anhöriga satte sig emellertid mot det föreslagna partiet, i anledning af älska rens oregelbundna lefnadssätt och isynnerhet för den duell, i hvilken han dödat sin motståndare Engelskans kärlek växte dock med hindren, och hon fjorde allt för att aflägsna dessa. Dette lyckades henne slutligen genom böner och tårar. och brölloppet firades. Hr de Brauwere, som tagit afsked ur krigstjensten, försåg sig 3 dagar efter brölloppet med 10,000 franes och reste ensam bort för några dagar. Han återkom, men begaf sig kort derefter ånyo ut på en liten utlykt oeh tog då med sig 4000 francs. Dessa penningar slösades hastigt bort, och Brauwere om igen och begärde mera. Hans unga hustru fäste hans uppmärksamhet på att hennes för mögenhet väl var tillräckligt stor att föra ett ingenämt lif, men ej ett så öfverdådigt och slösiktigt, hvarföre hon vägrade att lemna honom nera penningar. Förgäfves sökte Brauwere uppäcka det ställe, der hon förvarade sina penninsar. Förbittrad häröfver instängde han sin hutru i ett litet trångt rum, der han icke tillät ån besöka henne, och gaf henne till daglig öda vatten, torrt bröd och rått kött. Derefter vegaf han sig till en af sina fordna älskarinnor, mförtrodde henne nyckeln till sin hustrus fänselse och bad henne hålla sträng uppsigt öfve angen. Detta fortfor i tre månader, tre långa ch förfärliga månader, under hvilka den olyck iga endast såg uppasserskan och mannen, som kom för att aftvinga henne penningar. Emel ertid hände det en dag att dörren blifvit illa tängd och att fru de Brauwere fick se en tjenstlicka, som händelsevis befann sig i huset; hon kipdade att underrätta henne om sin olyckliga pelägenhet och lemnade henne ett bref till en andsmaninna. Konsuln anrmälde genast saken ör vederbörande, och en undersökning anställ les, hvarigenom uppgifternas sanningsenlighet ekräftades. Fru A UraGwere befriades nu, och ättegång anställdes mot hennes man. Det olyck iga offret för detta afskyvärda tyranni har små: ungom hemtat sig efter sina lidanden och vänar nu i Brissel utgången af den började rätteången. — Dårhus uj af dårar. Den bekante ske resanden cker berättar följande: Då en kejserliga brasilianska regeringen önskade ippföra ett dårhus, men saknade erforderliga I nedel dertill, kom hon på den iden att låta årarne sjelfva anskaffa dessa medel och beslöt erföre sälja riddareordnar af all grader. Nu runkar Don Pedro II:s ståtliga dårhus vid Rio, er det ännu i denna dag underhålles genom amma utväg. HANDELS-UNDERRÄTTELSER. ANKOMNA VAROR. . 26: Från SS tsjön: 66 tr bafre, 106 k:r bränvin.