STOCEHOLM den 26 Aug. Utrikes korrospondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 22 Aug. I följd af kammarens upplösning i Mars har dess session dragit så långt ut på tiden, att både konungen, ministrarne, representanterna och tidningsreferenterna fått: mycket kortare f-rier än vanligt, om ens j några. Emellertid har rötmånadens torka låtit känna sig äfven i kammarens diskus-; sioner och diplomaternas förhandlingar. Tvisten mellan regeringen och budgetkomiten, angående armens förändrade organisation, har dragit ut på längden på ett föga uppbyggligt och gagneligt sätt. Österrike och Preussen ha fortfarande grälat om Italiens erkännande och franska handelsfördraget. Den österrikiska utrikesministern skref till Berlin att de garantier, som Preussen hade af konsideration för Österrike begärt af italienska regeringen med afseende på Rom och Venedig, voro ej värda papperet som bade åtgått till dem. Derpå svarade grefve Bernstorff att om man i Nyien på sädant sätt behandlade Preussens uppträdande till förmån för Österrikes intressen i Italien, så skulle berlinerkabinettet hädanefter inskränka sig till att låta sig ledas af sina pligter mot tyska förbundet. Detta vill med andra ord säga att vid ett krig mellan Österrike och Italien skall Preussen inskränka sig till att försvara förbundsområdet. Detta visste mar förut i betraktande af de begge stormakternas inbördes ställning; gtelvc Rechberg har bara med sin vanliga skicklighet framkallat Preussens afsägelsebref. Nu har han svart på hvitt ER att Österrike är alldeles isoleradt, ej blott i afseende på Frankrike och Ryssland, utan äfven på Preussen. Tullföreningskrisen börjar göra mera väsen af sig och den häraf framkallade agitationen att afbryta sommarens stillhet. Som bekant undertecknade Preussen den 2 Augusti särskildt med Frankrike, dock under förbehåll att andra regeringar må kunna biträda traktaten. Man trodde att Preussens exempel skulle gifva en helsosam impuls åt de öfriga tyska regeringarfie och förmå dem att till slut uppoffra sina politiska och nationalekonomiska antipatier för sitt lands tydliga intresse. Men den, som räknar på sund politik och logiskt förfarande hos de tyska kabinetterna, den gör upp räkningen utan värden. Österrike, som är ursinnigt ölver Italiens erkännande och öfver det närmande, somåförberedes mellan Frankrike och Preussen, och vill hämnas derför, uppeggade Baiern, Wärtemberg och Hannover att sätta pig emot handelsfördraget. Den 8 Augusti inlupö dessa länders afslag å handelstraktaten. Den ene fordrade sådana ändringar i taxan, som Preussen icke kunde gå in på. Den andre önskade att en tullkongress skulle sammanträda, der man kunde öfverläg2a om det bekanta hjernspöket: en tullförenivg mellan Tyskland och Österrike. Sålunda har fransk-tyska handelstraktat2ns genomförande blifvit uppskjutet på obestämd tid. FlÖsterrike har icke nöjt sig med att i sin egen föråldrade handelspolitiks intresse arbeta på tullföreningens sprängande. Samtidigt härmed kläckte det fram en intrig vid förbundsdagen. I samråd med Wirzburgermakterna föreslog det nemligen att till Frankfurt skulle inkallas ett möte af deputerade från de särskilda staternas lagstiftande församlingar. Dessa deputerade skulle öfverlägga om civilprocees och obligationsrätt, hvarefter beslut i dessa ämnen skulle fattas af de särskilda regeringarne och kamrarne. Grefve Rechberg och de makthafvande i mellanstaterna vilja med denna jämmerliga parodi på ett tyskt nationalparlament stilia nationens längtan efter koncentrering at dess krafter. Man skulle kunna skratta åt denna komedi, om icke planen tillika ginge ut på att förödmjuka Preussen. Man har i Berlin alltid förhållit tig passiv, när Österrike förut försökt ett sådant schackdrag, och bara protesterat emot att den pu varande förbundsdagens kompetens skulle bli utvidgad på omvägen at en-deputeradförsamling, till men för de särskilda staternas sjelfbestämningsrätt. De preussiska protesterna ha varit uppfyllda sf stora fraser om den nationella rörelsen, men i vår jun-): kerliga ministers muh ha dessa fraser naturligtvis tagit sig erbarmligt ut. Den har alltid talat med samma dubbla tunga. ; I trots af deputeradekammarens vägra vill man upprätthälla den emot kammarens vilja verkställda armåreformen. De mini steriella legoskribenterna uppspela deg ut och dag in det utnötta absolutistiska themat. att som för budgetens fastställande erfordras samtycke af regeringens, herrehusets oct deputeradektmmarens bifall, så följer at! om-herrehuset afslår en af deputerarekammaren voterad budget, finnes det icke näåvon lagligt fastställd budget, och regeringen kan då hålla sig till den förut gällande. Denna ordvrängande teori hafva de ministeriella tidningslakejerna den oförsyntheten att utgifva för Preussens bestående statsrätt, och amma: legobjon hafva panna att tala om len stora nationella rörelsen, när fråga är om den skenbara förbundsreformen under Österrikes och meilanstaternas auspicier. Så hopa sig allt; större svårigheter för Preussen. Den enda institution, som sedarp 1830-talet under Preussen samlat en del a! de nationella krafterna åtminstone på det randelspolitiska området, nemligen tullföreving brakar i alla fogningar och hotas