AO PR SV Bet NGlantina Iffån IlvorBo, mina reskamrater ombord på General AbAnlända till Palermo, mottogos batucci de med större ogästvänlighet än i Neapel. Man fillkännagaf för dem, ej allenast att de ej fingo gå i land, utan att de till och med skulle skickas såsom fångar tillbaka till Livorno. När underrättelsen härom spred sig i staden, väckte den mycken förbittring; somliga ville tillställa en stor demonstration, andra ville protestera och åter andra voro böjda för ännu kraftigare åtgärder. BSlutligen beslöt man sända en deputation till den nya prefekten, general Cugia, som anländt dagen förut. Den bestod af åtskilliga högre officerare vid nationalgardet och medlemmar af flera politiska kr i staden. De föreställde prefekten olagligheten af att hindra italienska medborgare från att resa fritt omkring nu, sedan parlamentet upphäft passväsendet i hela konungariket. Men svaret blef, att han hade sina instruktioner, från hvilka hen ej kunde afvika, och de unga männen blefvo således skickade tillbaka, med undantag af sex, som funno utväg att smyga sig bort och begifva sig till lägret. Det är dock ej nog med att de, som anlända till Palermo, skickas tillbaka, utan befallning har äfven blifvit utfärdad att öfverallt hindra dessa unga män att afresa till Palermo. Så ville t. ex: en mängd resa dit härifrån, men som de ej kunde följa med det italienska ångfartyg, som gör reguliera turer, så anhöllo de att få göra öfverresan kh det engelska fartyget Doris, kapten Clintock, hvilket afgick härifrån för två dagor sedan. Kapten svarade att han ej kunte taga dem med sig utan en order från konsuln, hvilken naturligtvis vägrade att lemna en sådanSamma dag uppgiorde 500 garibaldianer i Livorno med befälhafvaren för elt af de engelska kofterdifartygen, att ban skulle föra dem till Palermo för 1 pund personen, men när tiden för afresan mmträdde, lade sig myndigheterna emellan och förhindrade garibaldiavernas afresa, till kaptenens stora förtret. beDessa äro dock ej de enda åtgärder, som vidtagits för att hindra rörelsen att gripa omkriog sig. En brigad har blifvit sänd till Palermo, och en annan väntas här, En del af garnisonen har blifvit inqvarterad i ett af stadens kloster midt emot municipalpalatset. Dessutom ha försigtighetsmått blifvit vidtagna för sjelfva fästningen. De tre sista näcterna ha vindbryggorna varit uppdragna och å:skilliga kanoner placerade i de skottfue som vetta åt esplanaden. Mårare ålla på att iståndsätta den skada, som gjordes genom bombarderingen, och några al kanongluggarna åt Marina till ha äfven blifvit försedda med kanoner. . Messinaboerna,; för hvilkas ögon den mot staden vända fästningen alltid varit en högst motbjudande syn, äro utom sig af förbittring öfver dessa försigtighetsåtgärder och fata cm protester och demonstrationer. De inse änpnu icke att, då de ha representanter i det italienska parlamentet, är det genom dessa, som de verksammaste invändningarna kunna göras. Messina har adopterat ropet Roma con Garibaldi. Altonkonserterna i Vila Reale lemna tillfälle att höja detta rop. Naturligtvis fålkonserterna ieke börja med någonting annat än Garibaldis bymn; och der; å följer ropet Andremo a Roma e Vencsia — con chi? Con Garibaldi? ropar massan, och ett oerhördt bi!allsjubel skallar. De sednaste underrättelserna från Palermo tala om en demonstration, som egde rum till följd deraf, att några trupper skickades i Garibaldis spår. Handelsbodarne voro stängda och folkmassan begaf sig med flag gor till Piazza Reale, ropande: Viva Garihaldi14 och Roma 0 Morte!t Följden häraf blef, att ett telegram skickades efter trupPp rna, med order att de skulle återvända. vet är fråga om en annan demonstration. mot prefekten Cugia. ; Garibaldis rörelser äro lika obekanta som någonsin. Tills i går väntades ban i Ca-l tania, och nu väntas han till Barcellona i : närheten af Milazzo. Denna hemlighetst fillbet tyckes vara beräknad å ömse sidor, C ty regeringen önskar hälla agitationen tillbaka, och generalen vill såsom van!igt handla g genom öfverraskning. Hvad skall bli utgången af allt detta? Det är svårt alt säga. Det är otvifvelakk tigt att Frankrike beslutit sätta sig emot j: h7arje tilltag mot Rom. Långs med det päåfliga områdets kust eskorterades vi ati franska krigsfartyg, hvilka icke ett endal: ögonblick förlorade oss ur sigte. En storl) del af de franska trupperna ha blifvit sända ull Civita Vecchia och Porto dAnzio, samt I y utåt den påfliga gränsen. andra sidan tyckas italienska regeringens sednaste beslut likaledes antyda kraftiga påminnelser från Frankrikes sida, hvilka ej kunna lem-) i nas utan afseende. 2 Bessa åtgärder ha utan tvifvel haft någon v ran åtminstone på denna del af ön. Dö-l if ande efter fordna händelser, kunde manli rj öfvertyga sig om att Garibaldi handladel på eget ansvar, och icke stod i hemligt för-) stånd med konungen. Proklamationen skin-1 grade dessa illusioner, och de mera räddali, börja betänka sig. Emellertid är det omöj) m igt att veta hvilken verkan Garibaldis när-å,; varo kan göra. dt Emellertid är det att befora att regerin-Åm ven alldeles ej inser, hvilken stor hjelp hon ;e fin ha af Garibaldi. Det var fruktan förl 1zad han kunde komma att göra, som gjorde I pe ut nordtrupperna fingo rycka in i Romagna. ivarföre skulle icke samma orsak kunna öra dem till Rom? Men då hade vi Ca-lbl our och han finns ej mer. . Hvad som nulsgj örsiggår påminner om barn, som ha ettlsis karpt svärd i sina händer; de leka dermed l ob ch skära sig i fingrarna, och i sin förde kräckelse söka de göra dess egg slö, omlris eke till och med bryta af svärdet. föj