STOCKHOLM den 22 Aug. Den första frukten af den rörelse, till hvilken Italiens Re för närvarande gifvit NN synes blifva att Europa bringas alt lifligare än någonsin tillförene känna och klarare än någonsin inse hvilken oerhörd, hvilken olidlig kränkning som tillfogas den . italienska nationalkänslan genom: den forifarande ockupationen af Rom. Också samlar sig i detta ögonblick mot Napoleon III, på hvilken det beror att denna ockupation ännu fortfar, ånyo en af dessa opinionsstormar, af hvilka han haft så många att möta sedan statsstrecket af den 2 December. Det återstår att se om han, såsom understundom tillförene, t. ex. genom sin passivitet efter Villafranca-freden, skall böja sig undan densamma eller om han skall bjuda till att trotsa den och hvad följden derat skall blifva för Europas fred och för hans egen ställning. Att sjelfva opinionsstormen redan är ett faktum finner man bland annat deraf, att äfven organer, sem äro framför allt kända för sin moderation, nu taga bladet från munnen och oförbehållsamt uttala sina tankar om det för ett fritt folk upprörande skådespelet, att se sjelfva hjertpunkten i dess fädernesland innehafvas af främlingar. Så innehåller t. ex. ITndpendance Belge i den politiska öfversigten 1 dess sednast hitkomna nummer några betraktelser, som mycket oförbehållsamt uttala hvad det frisinnade Europa måste tänka och känna beträffande Napoleons ställning till Italien och den italienska regeringens ställning till Napoleon. Med an!edning af en uppgift i la PatrieX, att kabinettet i Tuilerierna låtit lyckönska Victor Emanuels regering till den hållning han intagit under de nuvarande svårigheterna, anmärker IIndependance, att dessa lyckönskningar äro fullkomligt på sin plats ur fransk synpunkt, men den obetydligaste åtgärd, egnad att lätta bördan af dessa svärigheter, skulle för Italien vara af vida större gagn. Eljest blir följden den, att ju flera bevis på belåtenhet och gillande som Turin-kabinettet mötaper från kabinettet i Paris, desto mera skall det se den allmänna opinionen på halfön aflägsnas ifrån sig. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? fullföljä FIndependance. Ett ädelt, stolt, inteligent folk om 25 millioner själar kan icke förblifva beroende af ett annat folks godtycke utan att slutligen känna en djup förödmjukelse. Att afvakta tillåtelse af utlandet att taga i besittning sin egen hufvudstad, att icke få tänka eller handla utan en tvifvelaktig och hemlighetsfull bundsförvandts bifall och tillåtelse, utgör en smärtsam och outhärdelig belägenhet. 4Italienarne tillbakahållas ännu af den erkänsla de hysa mot den furste, som var den förste hvilken räckte dem en hjelpsam hand mot Österrike, men de ställa vid sidan af densamma de offer, med hvilka Italien fått betala den, samt det ihärdiga motstånd som dess utveckling och fullständiga konstituerande alltifrån Villafranca-freden mött just hos den, som efter allrimlighet bordt gynna dem. cUnder sådana omständigheter är det snart slat med tacksamheten, och ifall kabinettet i Tuilerierna bibehåller samma ställning, skall den snart vara helt och hållet utplånad. Men då skola italienarne icke blott med Garibaldi i spetsen anfalla de påfliga zuaverna, utan äfven de franska trupper, som kunde vilja hindra dem, och det som i början var blott en misshällighet mellan Ratazzi och eröfraren af Båda Sicilierna, skall snart förvandlas till en uppresning af hela Italien mot det franska inflytandet. På något inbördes krig uti Italien tro vi icke längre sedan vi se huru rörelsen gestaltar sig. Innan den utbryter skall regeringen i Turin sopas bort genom sin impopularitet, för att icke säga ännu mer, såsom det alltid gått med alla innehafvare af makten, hvilka misskänt de af dem representerade folkens ära och värdighet. Förklaringar och obestämda löften från balfofficiella franska skriftställare kunna på sin. höjd något fördröja krisen på samma gång de göra den så mycket häftigare då den utbryter. emellertid har regeringen i Turin anbe: fallt emancipations-sällskapets upplösning. Vanmäktiga åtgärd! Det som sällskapet förut företog sig offentligen, det skall.detsamme nu verkställa genom hemliga utvägar, min dre lätt måhända, men med så mycket större eftertryck ju mer de ider: det representerar öfverensstämma med den rådande ställningen.