slat hela min uppmärksamhet. Och i sanpning, den vältalighet som utvecklas är ofta alldeles förvånande och kan endast finnas hos ett folk, der yttranderätten är så fri som här, der hvar och en är öfvertygad att hans ord ha en betydenhet i den politiska våg skålen. På det mest obarmhertiga sätt gisslades allt, som icke var i de värde talarnes smak. Å ena sidan gjordes. drottningen, prinsen af Wales, Palmerston etc. till föremål för de mest bitande anmärkningar, medan å andra sidan angreppen gendrefvos med ej mindre talang. Värst af alla var naturligtvis Napoleon utsatt för en korsad eld af sarkastiska infällen, och ingen fanns, som ej ville hänga högstdensamme i närmaste träd. Ju längre fram på aftonen, desto lifligare blef diskussionen, hvilken ok i replikerna var ytterst pikant. är liksom i parlamentet ljöd oupphörligt hör, hör! från det ena lägret, medan ofta från det andra höjdes ropet: nonsens, nonsens!? Men för hvarje gång stormen hotade att blifva för stark, behöfdes från ord förandens sida endast ett klubbslag eller ett: order!? och lugnet och ordningen återvände ögonblickligt. EEBland dylika politiska diskussionssalar intager måhända Diskussionsforum? i Fleetstreet främsta rummet genom de traditioner, som äro fästade vid detsamma. Vi erinra oss, att när 1858 Orsini gjorde silt förtviflade attentat mot kejsar Napoleon, Monitören och andra franska tidningar utropade London som en mördarkula,och särskildt påpekades forum? såsom en samlingsplats för alla möjliga konspiratörer. Hit, så tros det af folket, kommer hvarje diskussions: afton antingen utgifvaren af Times eller nägon af hans kunskapare för att uppsnappa en politiska stämningen. Huru mycket sanning det finnes deri, lemna vi derhän; men det är emellertid en föreställning, med hvilken de hedervärda kannstöparne, som der samlas, gerna smickra sig. Säkert är emellertid att, då händelser af synnerlig vigt inträffa, publieisterna ej försumma att på detta och andra dylika ställen taga kunskap. om den allmänna opinionen, såsom t. ex. förhållandet var när nordamerikanerna fängslat sydstaternas kommissarier. n annän tradition, genom hvilken ?forum? vill kasta en glans öfver sina förhandlingar, är följande: En afton vid något tillfälle, då den fann spänningen var drifven till en ovanlig höjd, en upplösning at parlamentet hotade, och Palmerston vacklade på taburetten, inträdde i salen tvenne till kolbärare förklädda gentlemen, reqvirerade en skruf? tobak och pipor samt en ?pint? öl. den de broderligt tömde ur samma mugg, enligt ett här vanligt bruk bland det lägre folket. Diskussionen var denna afton särdeles animerad och hade till föremål den frågan: huruvida: Palmerstons styrelse vore förijent af folkets förtroende?? Efter de: battens slut skreds till votering och utslaget blet helt och hållet till Palmerstons fördel De båda kolbärarne, som nu med leende anleten lemnade salen, voro inga andra än Palmerston och Disraeli. Vid detta års exposition, liksom 1851, hafva härstädes sammankommit till en all män kongress Europas och Amerikas störste schackspelare. Af de sedpare saknas emellertid den mest framstående, nemligen Murphy, hvilken uppgifves vara genom blokeringen af sydstaternas bamnar förbindrad att hitkomma. Om man också här i Eagland ej tillmäter schackspelet samma stora betydenhet som i Tyskland, der man ovilkorligen äflas att göra det till föremål för en särekild vetenskap, finnes dock mänga, som sätta det särdeles högt såsom ett ädelt och nyttigt bildningsmedel för tanken och en förströelse af mera oskyldig natur, hvarföre ock en association bildat sig för att izom alla klasser göra det så allmänt som möj ligt. Från denna synpunkt betraktadt tror jag ock, att schackspelet kan vara ganska gaguande och särskildt har jag haft tillfälle att i Köpenhamn bemärka huru en mängd arbetare, som fattat kärlek till detta spel, dermed fördrifvit sin afton på industriföreningens lokal vida billigare, nyttigare och angenämare än om de tillbragt den på de allmänna förlustelseställena och värdshusen, såsom dessvärre är i alltför hög grad förhållandet der hemma hos oss. Den nämnda schackassocialionen bade genom subskription sammanbragt ungetär 800 att användas till.en allmän tornering, i hvilken emot en afgilt af 5 hvem som helst var berättigad att deltaga. Nu liksom 1851 tog professor Anderssen från Breslau första priset (100 4). Andra priset togs af hr Paulsen, hvars bärkomst är insvept i ett slags homeriskt dunkel, i det Amerika, Danmark och naturligtvis ockeå Tyskland vilja tillegna sig honom. För egen del afstår jag från alla anspråk på honom för Sverges. räkning. De öfriga ristagarne voro i följande ordning Owen, Mac Donnell, Dubois (Italienare) och Steinitz (Tysk). Flera utmärkta spelare och deribland en Boden; måhända. för närvarande Eoglands störste, deltogo ej i täflingen. Hrr Löventhal, Fulkbeer och Blackburne voro anmälda; meo utringo ur forneringen. Den fordom så ryktbare schackkämpen Staunton, hvilken 1851 så argt och egenkärt ville plocka bladen ur Anderssen3 lager, höll sig denna gängen tillbaka. Också är han nu å förtorkad, och utspelad att knappast mer in den hvita halsduken och fracken äro var. Vid. nämnde ternering klagade han vittert öfver sina -motspelares långsamhet och påstod att de ?sutto honom matt. Att örebygga dylika klagomål hade man denna sång försett hvarje spelare med ett timglas, wilket hölls i ?running? så länge spelaren fvertänkte sitt drag. Glaset rann ut på 2 immar, hvaruoder 20 drag skulle vara gjorda. Arrangemeniet visade sig fördelaktigt och edde 1. allo till det. äsyftade ändamålet. nekligen, hade kongressen sina pointer al tort intresse, Så t. ex. Spelade Kvar sin