hade aflägsnat sig och begifvit ig till vaktkontoret för att reqvirera Ne p och hade ej sedan sett folkmassan, förrän den, sedan kapten Jännischen gått i land och begifvit sig till skeppsklareraren Flygarssons kontor, samlats derutanför för att invänta Jännischen då han skvlle utkomma derifrån. Kapten Jännischen hade då han utkom varit beledsagad af öfverkonstaplarne Hellman och Hjerton samt åtföljd af Westlund som gått tätt efter, dem. Ytterligare hade trenne andra poliskonstapiar gått bakom dem, för att afhålla folkmassan. Då Jännischen passerade genom den tätt sammanpackade iolkhoa för att begifva sig ned till trappan vid ajen och stiga i sin båt, hade Forsslind framrusat bakom Westlunds TyeE och gifvit kapten Jännisched en knuff me handen, så att denne af farten tagit ett steg framåt. Westlund hade derefter dragit Forsslind tillbaka och öfverlemnat honom åt den bakom Westlund gående SPETS AD Hohl, från hvilken Forsslind dock slitit sig lös och åter rusat framom kapten Jännischen, .då han likväl blifvit hejdad Sm en varning af öfverkonstapeln Hellman. Några hotande uttryck af folkhopen hade vittnet Westlund ej hört; men väl hade de hurrat och skrikit samt ej gifvit akt på polisens uppmaning att skingra sig. Forsslind bestred uppgiften, förklarande att han ej förgått sig mot Jännischen. Han hade ej deltagit i folksamlingen förrän utanför skeppsklaferaren Flygarssons kontor, då han ditkommit för att höra orsaken till den derutanför uppkomna folkskockningen. På fråga: hvad det var? hade någon ur hopen svarat honom, att det var den bofven, som slagit gossen Glaser. Forsslind hade, då folksamlingen avancerat nedåt kajen, följt efter oeh stannat ofvanför trappan, under det Jännischen stigit i sin båt, hvarefter han blifvit gripen af två poliskonstaplar samt afförd till vaktkontoret. Derstädes uppgaf han sig hafva blifvit förfördelad och slagen af en utaf poliskonstaplarne, hvarefter han blifvit inmanad i häkte. Forsslind, som är en äldre karl med ett allvarligt och bestämdt utseende, bestred angifvelsen till alla delar och fordrade att vittnena med ed skulle styrka sina uppgifter. Hellman hade först tillkommit, då folkmassan varit samlad utanför skeppsklareraren Flygarsons kontor, och hade han sett densamma vara så närgången, att den stigit opp och sett in genom fenstren på kontoret... Inkommen dit hade han funnit kapten Jännisehen blödande ur ett sår, som denne erhållit i hufvudet, och sysselsatt att badda såret med vatten. Jännischen hade uppgifvit att han på väg till kontoret blifvit kullkastad, slagen och sparkad, och hadeHellman upp: manats af de innevarande att söka aflägsna fo k massan, hvilket dock var omöjligt. Jännischen hade derefter begifvit sig från kontoret ned till hamnen, beledsagad af Heliman och Hjerton, som tagit honom mellan sig, och hade då intet annat våld mot kaptenen föröfvats än att han erhållit en knuff i ryggen. Hellman hade emellertid ej sett hvem det var, som utdelade denna skuffning; men i detsamma som detta skedde, hade han observerat Forsslind komma framför honom, men kunde ej afgöra huruvida detta Forsslinds framrusande varit frivilligt eller en följd af den påträngande massans skuffningar. För resten uppgaf Hellman att han flera gånger. uppmanat folkmassan att skingra sig, utan att blifva åtlydd eller hörd för deras -hurrande och skrik. Hjerton, som beledsagat Jännischen från hr Flygarsons kontor, uppgaf enahanda med tillägg, att han i den person, som gifvit Jännischen knuffen, igenkänt hörsslinds Då kaptenen nedkommit-i båten, hade en sten blifvit kastad från Il md, som susat förbi Jännischens hufvud. De hörda vittnena fingo härefter aflägga vittneseden samt vidblefvo, trots Forsslinds bestridande, sina uppgifter. För de öfriga poliskonstaplarnes hörande upp: sköts målet. Forsslind, som genom dessa vittnens utsago endast blifvit öfverbevisad om att hafva tilldelat Jännischen en lindrig knuff i ryggen, hvaraf ingen skada följt, begärde att blifva för satt på fri fot, hvilket dock af rätten tillsvidare afslogs enligt aktors yrkande. ——— LL L8so0