STOCKHOLM dcn 11 Aug. Det nordiska konungamötet utgör fortfarande ett ämne för den ntländska pressens artiklar och korrespondenser. Under det man från det ena hället velat i detta möte se ett nytt steg taget för den skandinaviska idns verkliggörande, har mean å sden andra sidan deruti ej trott sig se annat än inled ningen till en offoch defensiv allians eller åtminstone till en viss gemensamhet i de båda ländernas sjöförsvar. Belgiska och franska blad berätta, att konung Carl skulle etter det norska öfningslägrets slut återvända till Beckaskog för att der i nästa månad emottaga konung Fredrik och med denne monark der hålla ett nytt möte, samt att svenska ministern i Paris, baron Adel: svärd, :skulle ha blifvit kallad att der infinna sig. Huruvida dessa rykten komma att besannas eller icke, lemna vi derhän; visst är att i närvarande ögonblick det för båda länderna icke allenast vore af stor praktisk vigt utan till och med kan anses såsom en sak af sjelfva nödvändigheten påkallad, att ordna sitt sjöförsvar i ett sammanhang och efter emensamma grunder. Att, gentemot Ryssands redan kolossala sjömakt och i afvaktan på en blilvande preussisk marin, den skandinaviska norden endast skulle vära betänkt på fortsättandet af ett isoleradt, splittradt och osammanhängande sjöförsvar, kan icke vara med en sund och förutseende politik öfverensstämmande. Vill man deremot samla de tre ländernas spridda krafter i detta hänseende, så skall det visa sig, att e för bildandet af en sjömakt redan inom sitt sköte i rikt mått ega hvad många andra länder sakna, nemligen förträffliga materialier; och framförallt det i och för en örlogsflotta allranödvändigaste — goda sjömän. Att ett sådant ordnande af de förenade konungarikenas och Danmarks stridkrafter aldrig skulle kunna ha något annat till föremål än nämnde rixens skydd emot främmande angrepp ligger i sakens egen natur och bör således kunna tagas för gifvet. Har nu detta varit föremålet för Nordens båda konungars sammanträde, och blir resultatet af det redan hållna och det söm man påstår snart stundande mötet ett sådant, så är härigenom ett icke så ringa steg taget för Nordens framtida trygghet och sjelfbestånd. Att man äfven utomlands och på den plats, som nu utgör hufvudorten för den europeiska politiken, så uppfat-tar det sednaste närmandet emellan Sverges och. Danmarks: konungar, synes af hvad i det sist hitkomna numret af Journal des Debats. Härom yttras. Yttrandet är af följande lydelse: Man tillkännager vu ett nytt möte emellan konungen af Danmark och konungen af Sverge. Dessa förnyade sammanträden mellan de båda Skandinaviska monarkerna äro ej af. natur att synnerligt behaga hvarken Ryssland eller Tyskland. De tyska furstarne och deras undersåter skulle väl kunna taga till efterföljd det nu af Sverges och Danmarks tegerimgar och folk gifna exem plet: Under det att tyskarne famla efter enhet och finna tvedrägt, synas Sverge och Danmark sysselsatta med att sinsemellan ingå ett fast förbund. Dessa båda stater komma väl ej så snart. att genomföra den Skandinaviska enheten och synas ej heller vinnlägga sig så mycket derom. Men de förena sig utan att hvår för sig försaka sin egen tillvaro, och en sådan förening fördubblar deras krafter. Konungen af Sverge har ej skickat något sändebud för att komplimentera kejsaren af Ryssland unider denne monarks besök i Östersjöprovinserna, och man har anmärkt denna uraktlåtenhet såsom prof på en viss stolt hållning. Man åstår, att danska och svenska flottan innan ort komma att gemensamt företaga större manövrer i Östersjön. Tvänne smärre stater, hvilka tillkännagifva sin afsiot att såJunda ega en gemensam vilja, kunna i trots af sin ringa folkmängd i händelse af en kris väga vida mer i Europas vigtskål än en stor nation sådan som den tyska, hvilken likasom för roskull söndrar sig endast af tycke för omogna hugskott. hecdkotomasneskessnttR NE Sh Ke I 2 NR VE VAN ARE KSO CR SE