UTRIKES ITALIEN. Konung Victor Emanuel har utfärdat föl. jande proklamation till italienska folket: Det upprör mig smärtsamt att se att i det ögonblick, då Europa bringar nationen vishet sin hyllning, unga män hängifva si ät illusioner, och oaktadt den tacksamhetspligt vi äro skyldiga vår bästa bundsförvandt, göra namnet Rom, detta namn, som är allas vårt mål, till signal för ett krig. Så snart stunden är inne till utförande af derna sak, skall eder konung låta förnimma sin uppmaning. Hvarje annan uppmaning är ett rop till uppror, till inbördes krig. Ansvaret derför att lagarne komma att med all stränghet tillämpas, skall drabba dem, som ej lyssna till mina ord. Jag skall veta bevara kronans och parlamentets värdighet för att ega rätt att af Europa fordra full rättvisa för Italien. Från Turin telegraferas. den 2 dennes: Uti senatens session i dag förklarade Råtåzzi, på senatorn OUdofredis interpellation, att regeringen skall göra alla möjliga ansträngningar för att hindra. värfningarne. Hvad beträffar de expeditioner, hvarom man talat så mycket några dagar, hade regeringen beslutat att rtörhindra dem samt vidtagit alla dertill nödiga åtgärder. — Enligt underrättelser från Palermo af denna dag har provisoriska prefekten derstädes utfärdat en proklamation, hvaruti det heter: 5edan någon tid herrskär. på ön Sicilien gäsning i sinnena. Ett. rykte har varit i omlopp att regeringen ej ogillar de tilldragelser, som nyligen inträffat. Detta är blott så tillvidå sånnt att regeringen, för att stå qvar på lagens botten, icke med våld uppträdt emot desamma. Men i dag skulle en församling medborgare, som gripa till va en, antaga en lagligen förbjuden militärisk arakter, fr ra kan ej fördraga något ge ty det är hennes pligt att uppbjuda alla medel för att åtskilja en dylik församling. Borgarne må anse sig varnade, och alla de, som gjort sig falska föreställningar rörande denna punkt, må återvända till sina hem. Regeringen kan ej undandraga sig den förbindelse, som åligger henne. Intet namn, huru dyrbart det än må våra för fäderneslandet, får tillvälla sig den af nationen valde konung Victor Emanuels prerogativer. Från Caltanisetta berättas att en så stark spänning var herrskande mellan befolkningen och en der garnisonerad bersaglieribataljon, att officerarne måste undvika hvarje beröring med borgarne. Garibaldi hade uti Corleone utfärdat följande proklamation till de frivilliga: CUnga kamrater! Afven i dag är det fäderneslandets heliga sak som förenar oss. Äfveni dag utan att fråga hvarest, hvad gör man, hvarthän fö man. Leende hafven I hitkommit för att ekämpa de inkräktande främmande herrskarne. -Jag beder blott försynen att åt mig bevara edert förtroende. Jag kan blott lofva eder arbete och mödor, men jag förlitar mig på eder sjelfförnekelse. Jag känner eder, med edra i ärorika drabbningar stympade lemmar. Det är öfverflödigt att af eder fordra tapperhet uti drabbningarne. Likväl måste jag af eder fordra upprätthållande af disciplinen, förutan hvilken det el gifves någon arme. Romarne kunde genom eras disciplin underkufva verlden. I skolen veta att tillvinna eder folkens tillgifvenhet. År 1860 förstoden I att göra detta, och att förvärfva eder vår segerrika armås aktning. Afven denna gång skola de tappre sicilianarne vara förelöpare till stora händelser, till hvilka fosterlandet är kalladt. Roms damer hafva afgifvit följande adress till Garibaldi: De romerska damerna till Garibaldi. General, ni har med så mycken godhet mottagit ett stort antal italienska damer, hvilka himlen beskärde lyckan, att få smycka eder med kransar, att kyssa denna hand, som frälste Italien, att ni ej skall vägra mottaga en ödmjuk bön af några romerska damer, som sucka under det franco-klerikala oket, och i tre år bivistat skådespelet af de öfriga italienska områdenas befrielse, utan att se dagen för deras egen förlossning randas, och hvilkas hjertan äro bedröfvade öfver, att se Italiens manliga ungdom hindrad i sin bana, af dem som gynna de främmande förtryckarne. Rom kan nu kalla sig de dödas stad ... Och detta är romerska nationalkomitåns ärorika verk! Oss romerska qvinnor, åligger en stor pligt, nemligen att afslöja det ovärdi verket, uppskaka Rom ur dess dvala och söka verka derhän, att Rom vaknar till sitt medvetande och visar sig värdigt sina stora minnen! Vi vilja, att Rom inser, och detta utan att bäfva, att det endast af eder, general, kan vänta sin befrielse. Derföre behöfva vi uppmuntran, Vi vilja ej, att vårt verk blifver isoleradt eller stymnn och vi fordra edert bifall och er hjelp. . m vi kunde säga till våra trogna kamrater: Garibaldi ser på oss och älskar oss, så skulle ni få se, general, att Roms damer äro värdiga döttrar till de ädla matronor, hvilka för sina söner framhöllo medborgerliga dygder såsom de skönaste klenoder, och att samtidens romerska qvinnor älska se forntidens dygder pryda sina brö-1. ders hjertan. General, vi äro (Sventygade att I. ni ej skall försmå dessa välmenta ord, emedan ni emottager allt som kommer från ett uppriktigt hjerta. Hvarföre äfven göra afseende pål könet, om man hos qvinnan finner mod och bh jalitet? General, ni skall ej tillbakavisa oss, emedan vi uti eder se hela värt hopp. Garibaldi har på denna adress afgifvit följande svar. Garibaldi till de romerska damerna: . Roms måtronor! — Rom eller döden! skallade det I sicilianska aftonsångens jord. -— Hoppas alltså! Utur denna vulkaniska jord frambryter dånande den. låga, som pl MRRSRRGEEBIISSET INS GNTK ELR Sth IR a gar för-! vanställda af en bedröflig, nymodig drägt af murbruk och kalk. Handelsbodar af det