gärder. 1 juridiken gäller att strängt hålla sig vid jakta och veta hvad lag säger. Låtom oss tillse huru ni uppfyllt dessa fordringar. Ni uppgifver er hafva genomläst såväl den på obduktionsprotokollet grundade attesten, som den anklagades anförande, vittnesmålens berättelser? och domsiolens utslag. Detta är icke sannt; handlingarne i målet hafva icke kunnat komma er tillhanda, ens om pi varit bosatt i hufvudstaden, än mindre i landsorten; men med stöd endast af tidningarnes efter den muntliga förhandlingen ofullständigt affattade referater har ni satt er ned att mästra en domstols åtgärder, kalla dem för orättvisa?, ?kränkande för allmänhetens rättskänsla? m. m. För att kontrollera edra uppgifter har undertecknad emellertid förskaffat sig del af häradsrättens konceptprotokoller i saken, och som jag funnit edra uppgifter icke fullt öfverensstämma med desammas innehåll, har jag ansett rättvisan fordra att här göra en liten förteckning öfver edra misstag. Ni uppger att vittnesmålen?, såsom ni behagar kalla vittnena, berättat, att den aflidne Sellmark blifvit allt sämre till helsan ?under loppet af Maj månad?; sanningen är att två vittnen Carolina Närström och Johan Svanström berättat att hän en gång under sista veckan af Maj månad för dem beklagat sig öfver tillfälligt illamående; ni uppger vidare, att Sellmärk så litet aktat de slängar, som B. tilldelat honom, att han under de tvenne efter uppträdet näst följande dagarne befunnit sig i jemn, snart sagdt oafbruten rörelse, dels stadd på vandringar från den ena granngården till den andra, dels sysselsatt med arbete inomhus?, hvilket måste rättas derhän, att Sellmark första dagen efter våldet var hemma hos sig, men andra dagen i angelägna ärender måste företaga åtskilliga vandringar, tills på en tång krafterna alldeles sveko honom; vidare berättar ni att 8. den 4 Juni följt med en skrinda, jemte hvilken han gåttlika fort som hästarne, sprungit uppför en backe m. m.?; men ni förtiger att enligt vittnenas berättelser S. snart nog tröttnat upp med denna snabba yandring?; än vidare arättar ni, att S. dagarne efter uppträdet burit bördor på ryggen, stadd på vandring till olika ställen? ; vittnena hafva fikväl icke omtalat att Sellmark mera än en gång burit en börda bestående af två tomma ämbar 4; mil; ni uppger såsom Xsäkert att Sellmarklegat I ett rum, som saknat fensterrutor, som 1 öfrigt varit illa försedt på allt sätt, och der han således måste vara utsatt för svår förkylning under en sådan kall, blåsig och regnig väderlek, som den sednare tiden herrskat? ; sanningen är att vittnen omtalat att i ett rum, der Sellmark jemte flera andra personer tillbragt två dygn, en fensterruta varit utslagen, att Sellmark legat i kläderna och med en pels kring axlarna på en bädd af halmmadrass och halmbkudde, såsom vanligen ej bättre bestås i ett fattigt hus på landet samt att vädret under dessa daar varit vackert. Ni förmäler att vittnet ärström icke uppgifvit dagen då Sellmark för henne beklagat sig öfver håll; sanningen är att nämnde vittne vid ransakningstillfället bestämdt uppgifvit den 28 eller 30 Maj, hvarjemte er örhoppnin att Sellmark lidit af håll i högra sidan tillintetgöres af samma Närströms vittnesmål, som tydligen u bplyser att hållet haft sin plats i venstra sidan. Jag har nu genomgått samtlige edra citater ur ransakningen. De äro hvarken flera eller exaktare; men ni har ändock endast med dem motiverat edert fördömande af en domstols åtgärd. Blefve det icke för långt, skulle jag genom jemförelse med tidningsreferaterne kunna visa er att ni icke ens samvetsgrannt följt dessa. Sedan vi nu talat om er förmåga att hålla er vid hvad sannt är, låtom oss betrakta er intet i frågan om hvad rätt är. i klandrar häradsrätten för häktningsåtärden, äfvensom för det att den dömde icke mot borgen fått vistas på fri fot. Ian ledning häraf tillstyrker Jag er endast att läsa 28i 1 kap. straffbalken, som hittills uppenbarligen varit er obekant. Den har följande lydelse: Dråpare, och andre grofve missgerningsmän, skola genast å färsk gerning gripas. i häkte sättas och utan uppskof för rätta ställas. Ej må borgen tagas, der saken går å lif, kropp, då man med penningar ej böta må. Skulle ni ej förstå meningen af detta lagbud, så torde ni dock af den omständigheten att Svea hofrätt, hvarest målet alltsedan besvärstidens utgång den 28 Juli varit under pröfning, fortfarande håller den Xanklagade häktad, kunna inse att underrättens åtgärd i detta fall åtminstone vunnit öfverdomarens gillande. Med ert lättsinniga sätt att resonneraijuridiska ämnen har ni fördömt häradsrättens utslag utan att kunna vara i tillfälle att känna detsamma. Jag vill nu meddela er dess lydelse: Häradsrätten, som icke eger anledning att bifalla tilltalade B:s begäran om uppskof med målet för inhemtande af kongl. sundhetskollegii utlåtande angående den om orsaken till arbetskarlen Carl Sellmarks död af provincialläkaren doktor F. Rydberg afifna embetsattest med dertill hörande obNER ONS RE SFAI FNL mun ENDE mig, det vet jag nog; men ni brukade fästa afseende vid min fars önskan. Vill ni försöka att vara vänlig emot mig för min fars skull?4