INTET NAMN). AP WILKIE COLLINS. Jag serX, sade juristen, som ville bespara henne en plåga, att jag får säga mr Michael Vanstone, att ni vägrar emottaga dessa pengar. 4Säg honom, utbrast hon med passionerad häftighet, fatt om jag låg döende af hunger vid sidan af landsvägen, så skulle jag dock ej vilja röra ett enda öre deraf! fACSkall jag äfven anföra ert afslag?4 frågade mr Pendril Magdalen. mon vände sig om från fönstret — men öll sitt ansigte i skuggan, genom att hon stod tätt invid det, med ryggen vänd åt dagsljaset. Säg honom från mig, sade hon, att han borde tänka sig för innan han ber mig anträda min väg genom lifvet med hundra pund till nödhjelp. Jag skall gifva honom tid att betänka sig.t Hon sade dessa besynnerliga ord med märkbart eftertryck och vände sigderefter så hastigt om åt fönstret, att ingen af de i rummet närvarande kunde iakttaga uttrycket i hennes ansigte. föAnbudet således afslaget af båda två, sade mr Pendril i-det han fattade sin blyertspenne och: yrkesmässigt annoterade det fattade beslutet. I det han tillslöt plänbeken, kastade han en mörk blick bortåt Magdaden. Hon hade uppväckt hos honom det hemliga misstroende, som är en jurisis enslra natur: han drog sina misstankar af henmes blickar, ban drog dem af hennes tal. Hennes syster tycktes hafva mera inflytande öfver henne än miss Garth. Han beslöt att tala i hemlighet med Norah innan hun reste. Medan denna tanke fattade honom, fästa. ) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 166—175 och 177.