STOCKHOLM den 2 Aug. Ryktet om Garibaldis landstigning på romerska kusten i spetsen för 6000 man befinnes nu, enligt från Turin till Paris in ångna officiella underrättelser, helt ceh hållet ögrundadt. Under det att såväl den franska som den italienska regeringen greps af en stor oro, som förmådde den förra att till Civitavecchia afsända krigsskepp och bataljoner, och fonderna -föllo på börsen i Paris, befann sig Garibaldi i Palermo, der. han i allt lugn skötte sin helsa. Huruvida den frejdade krigaren verkligen haft en dy-. lik pan i sigte, men derifrån afstått på grund. af de mot förslaget vidtagna åtgärder eller han velat med ett låtsadt angrepp dölja an-. dra plarer, skall tiden utvisa. Visst är, att han uppehåller sig i Palermo, samt att konung Victor Emanuel dit afsändt några af deras gemensamma vänner för att förmå. honom att moderera tonen i sina yttranden och att icke med något äfventyrligt företag blottställa Italiens infressen. Hvad hans beryktade tal i Palermo angår, som af I:aliens franska vänner blifvit så srängt ogilladt, så. finna deremot många italienare en ursäkt: för det obetänksamma utfallet uti det bref, som prins Murat nyligen offentliggjort, och! hvaruti hani för neapolitanarne tillkännagit-; ver, att han vid första signal skulle komma ; för att förjaga främlingarne! Man beklagar: sig i Italien med skäl ötver att inom en; familj, hvars hufvudman eger en så! obestridd magt, en af medlemmarne kan tillåta sig dylika tilltag. Nu förmöäla de! sednaste posterna, att Garibaldi i Marsala; hållit ett nytt, ännu häftigare tal emot Napoleon, hvilket stadens mär låtit införa i ett der utkommande blad, men som är affattadt i sådana ordalag, att Indspendance förhindras af den i Belgien på Frankrikes begäran nyligen införda inskränkning i tryckfriheten att kunna meddela det Saken har utgjort föremål för en interpellation inom italienska parlamentet, och det berättas, att regeringen på telegrafväg entledigat mären. Om det nu å ena sidan måste beklagas, alt nationens hjelte understundom låter hänföra sig att begagna ett språk, som ej kan ha annan följd än attförbittra den herskare, af hvilken ännu tyvärr Italien står i ett visst beroende, men som ingalunda kan i ringaste män förbättra landets ställning, så får man å andra sidan erkänna dels att Garibaldi i Palermo ej yttrat annat än hvad hela Italien både tänker och i enrum uttalar, dels ock att ställningen i afseende på Rom och Frankiike verkligen börjar bli outhärdlig. Och att detta förbållande inses af sjelfva de franska diplomaterna skönjes deraf, att enligt en korrespondens från Paris, Frankrikes minister i Turin, herr Benedetti nyligen skickat kejsaren en vidlyftig: depesch rörande de åtgärder, som Frankrike i förening med den italienska regeringen bör vidtaga till förekommande af händelser i dubbelt afseende obehagliga. Men — tillägger ministern — det vore högeligen af nöden, ett Italien så fört som möjligt bragtes ur den återvändsgränd (impasse) hvari det nu befinner sig. Franske ambassadören i Rom lärer ock 1 dessa dagar ha till påltven aflemnat nya förslag angående en törliknping; men hvilka, i iikhet med alla föregående anbud, blifvit på det mest sträfva sätt afslagna. Rörelsepartiet i Italien finner å sin sidal: alla diplomatiska utvägar att lösa frågan än damålslösa, och förordar vu öppet iom par: lamentet en uppresniog emot påfveväldet. Hr Mordioi, bekant -såsom prodiktator på Sicilien och chef för den demckratiska associationen i Genua har nemligen i dessa l dagar inom kammaren uppmanat romerska folket till att resa sig i massa, likväl medl: bibehållen aktoin: för den franska fanan. Sema id å erfinner man i ett af de italienska bladen nyligen offentliggjordt manifest, utfärdadt af de romerska landsflyktiga till deras bröder i Rom: SAf våldet förjagade ur vårt fädernesland finne vi i landsflygten tröst i er tillgifvenhet, medan eder okufliga fasthet i den oafbrutna striden mot tyrannict uppfyller oss med mod och bopp, och vår röst — som vi väl veta vara er ständigt lika kär — alÅl: drig eggat er med fåfänga retelser. Långt ifrån att vilja utöfva den ringaste påtryckning på er vilja, enär vi äro. öfvertygade att det tillhör -er sjelfva att bestämma tiden och välja medlen för att begynna en rörelse i det inre, af hvad slag som helst, jnska vi blott, såsom det egnar bröder, öp-1et säga er hvad vi tänka under omständigeler af eå allvarlig natur för Rom och Itaien. Vi äro nästan säkra, att då vi uttrycka vår egen tanka uttala vi jemväl eder. Sedan I begynt 1848 ärs ärofulla revoution; som utbredde sig ej blott öfver Itaien, utan äfven fann genljud i hela Euroa; sedan I voren de första som med 1853 ir3 program utstakade den väg, som borde öljas för ett återvinna det nationella obeoendet och höjde en fana, kring hvilken lla fosterlandet tillgifna partier kunde sluta ig tilsammans, såsom de gjorde 1859 — uonen I icke, utan att förneka er sjelfva ch öfvergifva det dristiga och frukibrinande initativ, hvilket tillhör er såsom Itajens främste medborgare, a dröja att ter förskaffa gällande kraft åt den eviga tadens våldförda rättigheter. Romare, I hafven ådagalagt en sublim jelfförnekelse, då I under de sednaste åren FE PN SSE JB I KE DV VAS METE SS SKU WSR