dess första början i det ifrågasatta giftermåi let mellan Magdalen och mr Francis Clare. Detta gifter: i! sar det, som hade fört mr Vanstone till ... pamle vän med den bekännelse på läpparna, som :nnars aldrig! skulle hafva undfalit dem. Derifrån kow den upptäckt, som bade återfört honom hetr: för att bedja juristen komma. Denna an modan hade åter föranledt den oundvikligu ändringen att lördagens resa företogs på; fredagen — den olyckliga fredagen, då hun gick sein död till mötes. Af hans död följde det andra sorgliga dödsfall, som nu hade ödelagt hela huset: döttrarnes hjelplösa belägenhet, hvilkas bekymmerfria framtid hade varit hans käraste omsorg, yppandet af den hemlighet; som hade förkrossat henne denna morgon, och slutligen den ännu vida grymmare förklaring som det hade blifvitghennes pligt att gifva de båda faderoch moderlösa systrarna. För första gången insåg hon nu hela följden af händelsen — hon såg den lika tydligt som den blå, molnfria himlen, som de gröna, lummiga träden utenför i solskenet. Huru — när skulle hon säga dem det? Hvem skulle förmå yppa för dem deras olvgliga börd, innan deras föräldrar ännu hade varit döda en vecka? Hvem skulle kunna uttala så rysliga ord, medan deras kinder ännu voro fuktiga af de första tårarne, me dan skilsmessans första qval djupast sårade deras hjerta? — innan minnet af begrafnin gen ännu var ett dygn gammalt? Icke den enda vän som de hade qvar, icke den trogen vårdarinna, hvars hjerta blödde för dem. Nej! tystnad för det närvarande, den måtte nu kosta hvad som helst — förbarmande tystnad under mänga kommande dagar! Hon lemnade rummet med brefvet och testamentet i handen — och : med det m:turliga, menskliga deltagande i hjertat, som förseglade hennes läppar och beslutsamt ti! slöt hennes ögon för framtiden, Utkomni. i förstugan stannade hon och lyssnade. Ej ett ljud hördes. Sakta gick hon uppför trap